God kväll på er vänner. Ledsen för att jag tittar in så här sent, men har haft fullt upp exakt hela dagen. Var sjukligt trött när klockan ringde i morse och jag har börjat sova så där superdåligt igen, vaknar i panik flera gånger per natt med ångest. Idag på jobbet har det varit kaos med stort K. Jag som ensam ordinarie på min avdelning, massa sjuka kollegor och så går planer i kras eller något annat. Alltså, lite semester skulle ju inte sitta fel just nu känner jag. Är så trött i både kropp och knopp så det inte är klokt. Men men, gav kollegor och barn ett gott skratt under eftermiddagen iallafall när jag satte ett klistermärke i pannan och gick runt med tills jag slutade. Vad gör man inte för att muntra upp alla :).

Snyggt va? :)

Direkt efter jobbet så drog jag hem till Elin en snabbis, andades, vilade kroppen och skrattade mycket. Är så glad att jag har henne. Lite senare så åkte vi båda vidare mot Filadelfiakyrkan för den första repetitionen för säsongen på Du kan sjunga gospel. Jättehärligt att vara tillbaka i kyrkan igen och känna stämningen och få sjunga ut och glömma tid och rum. Terapi även det, härligt att få ta med sig Elin också! Mycket sång, klapp och skratt blev det med andra ord!

Glada tjejer på väg hem <3

Nu är jag hemma, sitter i soffan med pyamas och funderar på om jag ska äta något, är inte hungrig men borde väl egentligen hitta något att stoppa i magen. En tekopp är iallafall klar och den ska drickas upp, sedan blir det sängen! Klockan står på 5, men det blir en kort dag på jobbet av olika anledningar imorgon och sedan ridning på kvällen, men innan dess en förhoppningsvis god natt sömn, ciao!

Jag brukar ju bjuda på en terminsplanering av mina konserter och musikaler jag har inplanerade, så here you go. Det kommer kanske fyllas på ännu mera med tidens gång, men just nu ser den ut så här :). Det är sånt här som jag lever för!

17 september: Förhandsvisning av föreställningen BOX

19 september: Kristina från Duvemåla

10 oktober: I love musicals

1 november: Cabaret

7 november: Cabaret

16 november: Du kan sjunga gospel konsert

18 november: Julkonsert med Carola

28 november: Julkonsert med Carola

30 november: Julkonsert med Helen Sjöholm

7 december: Julkonsert med Tommy Körberg

9 december: Cabaret

17 december: Mitt enda liv

31 december: Cabaret

Hade lite panik igår då jag inte har något som helst inbokat under resten av veckan, klarar verkligen inte av att vara hemma just nu och inte göra någonting. Så idag blev det ett biobesök under förmiddagen tillsammans med Sofi och hennes mamma. Har länge velat se Minionerna så det var den vi satt och skrattade ihop till tillsammans med massa barn och deras föräldarar, vissa gånger skrattade vi så vi grät tror jag haha. Efter bion så följde jag med dem hem lite spontant och så slappade vi hemma hos dem i några timmar. Sofi och jag flummade runt lite blandat med att sitta och inte göra någonting. Nu är jag hemma och har redan panik över morgondagen och helgen. Avskyr att jag inte har någonstans att ta vägen när jag känner så här, önskar att hästarna var hemma så man kunde dra till stallet iallafall...

Vet ni vad jag har glömt att berätta? Att jag har bokat biljetter till ännu en julkonsert för i år. Min älskade mormor har typ så länge som jag kan minnas alltid beundrat Tommy Körberg och ni som följt min musiksmak ett tag vet säkert att jag också älskar Tommy. Jag tycker han har en av Sverigest bästa manliga röster och varje gång jag hör Anthem eller hans version av Fattig bonddräng så får jag rysningar över hela kroppen. När jag var på Skansen i början av juni för artistsläppet för Allsången så hade jag ju en sådan himla tur att jag kunde springa fram och fråga om jag fick ta en bild tillsammans med honom och nu i efterhand så inser jag hur stort det var! Mr Körberg av alla och det finns ett kort på oss två, ascoolt ju! Men tillbaka till ämnet, när mormor fick se detta så ringde min telefon ganska så snart (vilket jag nästan kunde ha räknat ut haha) och lite spontant i telefonen så kom vi fram till att vi minsann skulle gå på en Tommykonsert. Sagt och gjort, på kvällen samma dag så bokade jag tre platser en till mormor, en till morfar och en till mig på första perkett till Tommys julkonsert på Cirkus den 7 december. Hur spännande är inte det!? Nu ber vi en bön och håller alla tummar och tår att han håller sig frisk och inte ställer in som han brukar göra ibland!

Det har redan gått en vecka sedan den absolut sista föreställningen spelades på Cirkus. En vecka med mycket känslor. Folk i min närhet har tyckt att jag varit galen som sett Livet är en schlager så många gånger som jag faktiskt gjorde, men för mig har den betytt så offantligt mycket! Jag klarar fortfarande inte av att lyssna på musiken. Det känns fortfarande lite för mycket. Städade rummet idag och samlade ihop allt jag samlat på mig under dessa månader. Jag insåg också att jag inte har räknat rätt i antalet gånger jag såg den. 12 föreställningar, 2 program, en affisch, en CD och en träff med Helen Sjöholm. Inte nog med det så har jag även fått kvalitetstid med massa vänner som följt med mig och även fått skratta och gråta som jag aldrig gjort förr.

Världens bästa musikal <3.

12 föreställningar senare. Nu är det slut. På riktigt. Sista föreställningen igår och jag var självklart där för att få se allt enda in i det sista. Jag har skrattat och gråtit på alla 12 föreställningar som jag varit på, lagt massor med tid och pengar, prioriterat bort annat för att få möjligheten att se den så många gånger jag kan. I november när jag såg Livet är en schlager första gången blev jag totalt knockad över hur fantastiskt bra den var. Själva storyn visste jag redan från början hur den var, men ändå blev jag helt golvad av Jonas Gardells regi. Hans viktiga fokus på att vi alla är bra som vi är oavsett funktionsnedsättning, sexuell läggning eller liknande. Så många gånger som jag själv råkat utför tråkigt bemötande på grund av min funktionsnedsättning. 

Som jag nämnde för två veckor sedan så har jag frågat mig själv nästan varje gång varför jag utsatte mig själv för dessa känslor om och om igen när jag varit på Cirkus. Jag gråter ibland så mycket att jag verkligen känner just där och då att jag inte klarar av mer. Att jag vill skrika, stampa och slå. Just vid samma tillfälle varje föreställning så är jag nästan på väg att springa ut för jag tycker verkligen att det är otroligt jobbigt. Hela min kropp skriker och det känns nästan som att jag psykiskt ska gå sönder av alla känslor. Och varje gång så frågade jag mig själv varför jag utsatte mig för detta. Om det verkligen gör så ont, varför kom jag tillbaka och såg Livet är en schlager 12 gånger?

Det går inte att med ord förklara vad jag känner för denna musikal. När jag sitter där och gråter som mest så gråter jag för att samhället är helt fucked up. För att människor idag inte kan vara som de vill på grund av våra normer. För att Jonas Gardell kämpar för allas lika värde. För att jag får sitta där live och vara med om dessa fina ögonblick. För att på scenen står Helen Sjöholm en av mina största förebilder och hela tiden levererar med så mycket känsla, att jag har fått möjligheten att få krama om henne och prata med henne (ja, det är fortfarande bland det bästa jag fått vara med om i mitt liv). Jag gråter för att jag ser att andra blir lika berörda som jag. Jag gråter för att jag också en dag vill stå på scenen och ha så kul som de faktiskt ser ut att ha. Jag gråter för att de sjunger "och var och en av oss, är underbar förstås, som skapta för varann" pekar på publiken och ser ut att verkligen mena det de sjunger. Jag gråter för att jag känner mig värdefull. Jag gråter för att just de på scenen får mig att känna mig värdefull. Jag gråter för att det är på riktigt och äkta. Jag gråter både för att det gör ont i själen och för att jag är  så enormt tacksam.

Ja, jag skulle kunna fortsätta men jag inser att det blir lite tjatigt. Det låter som att jag bara sitter konstant och gråter i typ tre timmar, men självklart är det inte så heller, det är så otroligt mycket humor i handlingen också vilket gör att man får lite andningspauser ibland. Är det en tung story, så behövs humorn i det hela också. Vilket Jonas Gardell är sjukt proffsig på, att blanda skämt med allvar. Varje liten händelse är väl genomtänkt och ju fler gånger jag sett den desto mer klockrena kanske småsaker, men så viktiga såg jag. Jag tycker som sagt inte att jag har fått ut de ord som denna musikal förtjänar. Jag är övertygad om att Livet är en schlager kommer finnas i mångas hjärtan efter dessa åtta månader som den spelats på Cirkus. En sak som är riktigt säkert är att denna musikal alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Livet är en schlager har inte bara varit en vanlig musikal för mig, den har varit mitt syre. Den har betytt så otroligt mycket för mig trots alla tårar. Det känns som att jag är skyldig att ge alla i produktionen något lika fint som de har gett mig under dessa månader.

Det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara igår. Jag grät nästan från början till slut, stämningen inne i cirkus var magisk och både Jonas Gardell och Fredrik Kempe var där för att se sitt mästerverk en sista gång. Det kommer nog ta ett tag innan jag har kommit tillbaka från denna bubbla. Livet är en schlager har gett mig så mycket styrka . Tack för det!

Om cirka 1,5 timme är det dags för den absolut sista föreställningen av Livet är en schlager. Jag har ägnat delar av dagen åt att förbereda mig mentalt men också förbereda blommor, hälsningar och presenter till fyra av stjärnorna. Nu är det dags att åka in mot cirkus, återkommer!

Yes yes, igår kom jag äntligen upp i tvåsiffirt på Cirkus! Eller, på Cirkus har jag ju varit väldigt många gånger men jag menar såklart Livet är en schlager. Igår kväll var det 10onde gången som jag såg denna fantastiska musikal. Åkte in själv för andra gången vilket jag nu inte tycker att det är så konstigt längre. Man sitter ju inte och pratar med kamraten när musikalen är igång utan det är väl mer att det är trevligt med sällskap på vägen dit och hem och i pausen. Satt på tredje parkett igår vilket var en väldigt bra plats! Det var lite replikmissar och annat som jag märkte av men annars så var den helt och hållet fantastisk! Det kändes på något sätt i en av de låtar som jag gråter mest till att jag och Helen Sjöholm fick ögonkontakt några gånger och vi triggade varandra till mer tårar. Ett magiskt ögonblick när man får ögonkontakt med sin idol! Däremot så börjar jag känna av att det är sista föreställningarna imorgon. Jag grät nästan hela vägen hem igår och började redan då känna att det är riktigt jobbigt med detta avslut. Ikväll är det avslut på riktigt. Vi får se hur det går.