Jag önskar att man bara kunde släppa alla tankar och funderingar och gå vidare......men det är inte så lätt, prova själva så får ni se! Ingen förstår, jag vill ha någon vid min sida som förstår, men vem? är jag själv på jorden!? Jag vill att allt ska bli som förr....när man kunde prata om allt för alla och vågade visa känslor när man trivdes med sig själv.....det är inte så längre och det är så fruktansvärt jobbigt. Jag vill att rätt pesoner ska bry sig! Ångesten, frågorna och oron sticker mig som en kniv i ryggen och jag överlever varje dag vilket jag är glad över....tror jag.....jo det är jag nog. Men varför tvekar jag? Jag vill att söndagarna som jag hade förra terminen ska fortsätta då jag hade någon att prata med....fan fan fan orkar inte med allt!

Usch jag hade bestämt att jag inte skulle planera in något den här helgen ifall vi skulle till landet men så blev det ju inte :( så idag har jag bara suttit hemma och inte gjort någonting....kollat på alla älskar Alice och saknade åren när man gick i solhemsskolan och spånga gymnasium när man inte hade så mycket problem i skolan mm.