Det var länge sedan som en ridlektion tog knäcken på mig så här, både psykiskt och fysiskt. Men det är tur att man ändå får tröst av hästarna. Red privatlektion tillsammans med Becca denna gång, efter en liten skrittur i skogen så gick vi in i ridhuset och började arbeta lite. Egentligen så behöver jag inte skriva så långt om denna ridlektionen, Jissa var seg i början och sjukt pigg i slutet helt enkelt. Jobbade lite med skänkelvikningar i både skritt och trav, sedan i trav och galopp med att öka och minska volten. 

Hade en konstig känsla i kroppen hela lektionen. Hade ont och ingen ork alls. I slutet så var jag helt död och sjukt besviken på mig själv. Just nu så rider jag bara för att få njuta av den sista tiden med Jissa men längtar ärligt talat lite till sommaren så jag kan få ta en paus från mina egna krav och min onda cirkel. Har så mycket som snurrar runt i huvudet just nu och allt jag vill är att stänga in mig och gråta. Ord som har gjort ont och sitter kvar, känslor som gör ont, ilska över att jag så negativ och lite sånt. Nä, nu blir det en paus i två veckor från hästryggen och så hoppas vi på att jag har kommit tillbaka till mitt rätta jag då :).

Ytterligare en kväll har jag spenderat på Cirkus. Igår kväll alltså. Då var det dags igen för fjärde gången att så Livet är en schlager, denna gång med Elin igen då hon fick det i födelsedagspresent av mig. Efter lite SL strul så kom vi tillslut fram och typ 1 minut sent så satte vi oss på våra platser på andra parkett för att njuta i några timmar. Fortfarande så är den lika bra och jag både skrattar och gråter i mängder. Trots att man sett den tre gånger tidigare så gråter man minst lika mycket om inte mer, nu vet jag ju exakt när sakerna händer så då börjar jag ju gråta redan innan haha. Jag fick också bita lite i tungan för att inte säga replikerna innan. Det är verkligen så himla kul att titta på samma musikal flera gånger, man får syn på något nytt varje gång! Igår satt vu ju dessutom på andra raden och då såg man ju allt mycket närmre och tydligare. Jag vet att jag har sagt det förr, men jag kan känna att det verkligen är på riktigt när jag ser spottet eller när hör hur scenen låter när de dansar, eller bara som en enkel sak att kontakten med de som står på scenen blir helt annorlunda och det känns verkligen som att alla ser en från scenen. Är man där live, ska det ju vara live också hihihi. Så ja, trots att vi kom någon minut sent så glömdes det snabbt bort och jag var jättenöjd med kvällen. Gick som vanlgt därifrån helt skakis och snuvig för jag gråtit och skrattat så mycket. Vet ni? Ikväll är det dags igen! Yey!