God kväll på er mina vänner. Jag har varit lite frånvarande här idag, jag försöker på något sätt att fly lite från mina känslor känner jag. Jag orkar och vill inte riktigt känna just nu. Så idag har jag spenderat morgonen och förmiddagen på Södertälje ridklubb för Vi i stalletfinal tillsammans med några DUSare. Det blev en riktigt lyckad final med hela 14 lag anmälda och vad jag förstod det som så var alla nöjda när vi sa hej då. Känner också att vi i DUS börjar få bättre koll på denna tävling, vilket gör att vi också kan passa på att ha lite kul men framför allt prata och träffa barn och ungdomar från olika slags ridskolor här i Stockholm. Alltid lika kul! När jag kom hem så hade jag lyckats bli utelåst, men behövde inte vänta allt för länge på att få komma in i värmen. Resten av dagen så har jag bara suttit i sängen och läst Harry Potter. Ett perfekt sätt att fly från sitt egna liv och sina känslor. Är det så att det blir ont om inlägg här de närmaste dagarna så är det för att jag just nu måste försöka komma tillbaka efter Livet är en schlagerbubblan. Nä vänner, måste sluta skriva redan nu för att inte bryta ihop. Harry Potter väntar, kram på er!

Utelåst, yey.....

12 föreställningar senare. Nu är det slut. På riktigt. Sista föreställningen igår och jag var självklart där för att få se allt enda in i det sista. Jag har skrattat och gråtit på alla 12 föreställningar som jag varit på, lagt massor med tid och pengar, prioriterat bort annat för att få möjligheten att se den så många gånger jag kan. I november när jag såg Livet är en schlager första gången blev jag totalt knockad över hur fantastiskt bra den var. Själva storyn visste jag redan från början hur den var, men ändå blev jag helt golvad av Jonas Gardells regi. Hans viktiga fokus på att vi alla är bra som vi är oavsett funktionsnedsättning, sexuell läggning eller liknande. Så många gånger som jag själv råkat utför tråkigt bemötande på grund av min funktionsnedsättning. 

Som jag nämnde för två veckor sedan så har jag frågat mig själv nästan varje gång varför jag utsatte mig själv för dessa känslor om och om igen när jag varit på Cirkus. Jag gråter ibland så mycket att jag verkligen känner just där och då att jag inte klarar av mer. Att jag vill skrika, stampa och slå. Just vid samma tillfälle varje föreställning så är jag nästan på väg att springa ut för jag tycker verkligen att det är otroligt jobbigt. Hela min kropp skriker och det känns nästan som att jag psykiskt ska gå sönder av alla känslor. Och varje gång så frågade jag mig själv varför jag utsatte mig för detta. Om det verkligen gör så ont, varför kom jag tillbaka och såg Livet är en schlager 12 gånger?

Det går inte att med ord förklara vad jag känner för denna musikal. När jag sitter där och gråter som mest så gråter jag för att samhället är helt fucked up. För att människor idag inte kan vara som de vill på grund av våra normer. För att Jonas Gardell kämpar för allas lika värde. För att jag får sitta där live och vara med om dessa fina ögonblick. För att på scenen står Helen Sjöholm en av mina största förebilder och hela tiden levererar med så mycket känsla, att jag har fått möjligheten att få krama om henne och prata med henne (ja, det är fortfarande bland det bästa jag fått vara med om i mitt liv). Jag gråter för att jag ser att andra blir lika berörda som jag. Jag gråter för att jag också en dag vill stå på scenen och ha så kul som de faktiskt ser ut att ha. Jag gråter för att de sjunger "och var och en av oss, är underbar förstås, som skapta för varann" pekar på publiken och ser ut att verkligen mena det de sjunger. Jag gråter för att jag känner mig värdefull. Jag gråter för att just de på scenen får mig att känna mig värdefull. Jag gråter för att det är på riktigt och äkta. Jag gråter både för att det gör ont i själen och för att jag är  så enormt tacksam.

Ja, jag skulle kunna fortsätta men jag inser att det blir lite tjatigt. Det låter som att jag bara sitter konstant och gråter i typ tre timmar, men självklart är det inte så heller, det är så otroligt mycket humor i handlingen också vilket gör att man får lite andningspauser ibland. Är det en tung story, så behövs humorn i det hela också. Vilket Jonas Gardell är sjukt proffsig på, att blanda skämt med allvar. Varje liten händelse är väl genomtänkt och ju fler gånger jag sett den desto mer klockrena kanske småsaker, men så viktiga såg jag. Jag tycker som sagt inte att jag har fått ut de ord som denna musikal förtjänar. Jag är övertygad om att Livet är en schlager kommer finnas i mångas hjärtan efter dessa åtta månader som den spelats på Cirkus. En sak som är riktigt säkert är att denna musikal alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Livet är en schlager har inte bara varit en vanlig musikal för mig, den har varit mitt syre. Den har betytt så otroligt mycket för mig trots alla tårar. Det känns som att jag är skyldig att ge alla i produktionen något lika fint som de har gett mig under dessa månader.

Det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara igår. Jag grät nästan från början till slut, stämningen inne i cirkus var magisk och både Jonas Gardell och Fredrik Kempe var där för att se sitt mästerverk en sista gång. Det kommer nog ta ett tag innan jag har kommit tillbaka från denna bubbla. Livet är en schlager har gett mig så mycket styrka . Tack för det!

Om cirka 1,5 timme är det dags för den absolut sista föreställningen av Livet är en schlager. Jag har ägnat delar av dagen åt att förbereda mig mentalt men också förbereda blommor, hälsningar och presenter till fyra av stjärnorna. Nu är det dags att åka in mot cirkus, återkommer!

Yes yes, igår kom jag äntligen upp i tvåsiffirt på Cirkus! Eller, på Cirkus har jag ju varit väldigt många gånger men jag menar såklart Livet är en schlager. Igår kväll var det 10onde gången som jag såg denna fantastiska musikal. Åkte in själv för andra gången vilket jag nu inte tycker att det är så konstigt längre. Man sitter ju inte och pratar med kamraten när musikalen är igång utan det är väl mer att det är trevligt med sällskap på vägen dit och hem och i pausen. Satt på tredje parkett igår vilket var en väldigt bra plats! Det var lite replikmissar och annat som jag märkte av men annars så var den helt och hållet fantastisk! Det kändes på något sätt i en av de låtar som jag gråter mest till att jag och Helen Sjöholm fick ögonkontakt några gånger och vi triggade varandra till mer tårar. Ett magiskt ögonblick när man får ögonkontakt med sin idol! Däremot så börjar jag känna av att det är sista föreställningarna imorgon. Jag grät nästan hela vägen hem igår och började redan då känna att det är riktigt jobbigt med detta avslut. Ikväll är det avslut på riktigt. Vi får se hur det går.

Äntligen fredag! Eller, jag vet inte riktigt om jag har velat att det ska bli helg denna vecka faktiskt. Det sköna är iallafall att det inte är något mer plugg för veckan iallafall! Idag är det exakt en vecka kvar tills C-uppsatsen ska vara inlämnad, Vånkan och jag räknar nog med att bli klara på torsdag, så har vi hela fredagen att göra något kul på. Idag har vi iallafall suttit från 9-15 och skrivit och nu har jag precis kommit ut från duschen och väntar på en tvätt som ska bli klar. Ikväll är det dags för Livet är en schlager igen och annars så händer det inte så mycet mer idag. Ska nog läsa lite Harry Potter eller lyssna på musik ett tag tror jag. Ha en toppenfredag nu vänner, kamis!

Hej på er fina fina ni som fortfarande är uppe. Efter en dag med plugg och en fantastisk middag med en av mina finaste vänner så sitter jag just nu i absolut tystnad och i mörkret här hemma. På ett sätt så känner jag att det var otroligt skönt med denna tystnad, men musiken får mig att känna så otroligt mycket nu så det nästan blir för mycket ibland. Nu under kvällen så har jag varit hemma hos Lisa i hennes nya fina lägenhet. Vi hade lite vardagslyx med buffé, rosé (premiär för min del!) och massa massa snack som vanligt. Precis som en bra försommarkväll med en fin vän ska vara. Jag vet att jag har sagt det förr, men det tåls att nämna igen. Jag har nog världens finaste vänner som kompletterar varandra så otroligt bra! Är så tacksam <3! Nu tror jag att jag ska hänga lite på pinterest i några minuter och sedan är det dags att krypa ned i sängen. Kram på er och god natt!

Oj vilken dag jag hade igår! Eftersom jag missar premiären för allsång på Skansen i sommar så blev det lite allsångsfeeling i förväg. Dock inte en lika lång dag som jag brukar ha på Skansen. Åkte in mot Grönan redan vid 13 då jag trodde att det skulle vara mycket folk, men det var helt dött så då satte jag mig vid Skansen och åt lunch istället och gick tillbaka så jag var där vid 15 då grönan öppnade. Sedan satt jag längst fram närmast scenen i tre timmar ungefär och solade, lyssnade på musik och läste Harry Potter. Det var faktiskt nästan att det var för varmt i solen redan, trots att det inte ens är juni (okej, maj är slut om en vecka jag vet!) hade iallafall sällskap också av andra carolafans, så det var helt ok för min del att spendera timmarna där. Strax efter 18 så kom Emelie och hennes mamma och två timmar senare så klev äntligen Carola ut på scenen i takt med tre stora trummor som satte igång allt, älskar verkligen känslan när man känner att hjärtat slår i samma takt, då är det på riktigt. då är det live. Och jäklar vilket drag det var, en otrolig stämning! Hoppade, dansade, skrek/sjöng och grät som vanligt till Så länge jag lever.

En magisk kväll på grönan med sverigest största superstar med andra ord! Det gjorde inget att konserten var snarlik med vårturnén, låtarna ledsnar man inte på och Carola ledsnar man inte på liksom! Men jag tror att de hade slagit på ännu mera med konfetti, rök och eld än under våren och Carola sprang runt och bjöd publiken på en riktig show som bara hon kan göra! Det händer så otroligt mycket på Carolas konserter så i slutet minns man knappt vad som hände i början haha. Avslutade kvällen med att äntligen få en bild på oss två. Den 24e konserten och den 7e bilden på oss. När jag kom hem så hade jag ont överallt och var så trött så jag nästan somnade när jag borstade tänderna. Men allt var så värt det, tänk att 15 år har gått sedan den gången när hon klev upp på Sollidenscenen i cowboyhatt och sjöng rakt in i mitt hjärta. Världens finaste Carola, jag vet inte vem jag skulle vara utan henne ❤

Idag bestämde jag och Vånkan att vi skulle vara lediga, jag befinner mig därför just nu på gröna Lund av alla ställen. Carola har premiär för sin sommarturné här ikväll och det kan jag ju inte missa, var här redan vid 13 men inte förs vid 15 så öppnade dem, men vad gör man inte för kära Häggis. Så min utsikt för dagen (om jag står upp och åt rätt håll) är denna scen. Tagga fyra timmar kvar!