Jag tog boken "Här ligger jag och blöder" Läste den för många många år sedan och såg den i bokyllan när jag tittade upp. Slog upp en sida i mitten och det jag läste först och fastnade för var denna korta text:
Jag tycker verkligen att detta stämmer. Just nu känner jag att jag går igenom en sån där jobbig fas som uppstår i livet. Tankar och känslor som nog alla har eller har haft minst en gång i livet. Jag har alltid vetat vem jag är, men under våren så har det känts som att en bomb bara har väntat på att få explodra och tillslut så gjorde den det. Jag har gjort många misstag under denna termin både på jobbet och privat. Jag är inte alls där jag vill vara i livet och för mig är det svårt att acceptera. Ibland gör sanningen ont och det känns verkligen som att hela jag blöder. Alla sår som jag på något sätt har försökt att läka har gått upp igen och det är tufft. Långsamt, långsamt så jobbar jag med att acceptera att det är så här. Jag vet att den dagen kommer komma när allt känns bra igen, jag måste bara få låta detta ta tid. Precis som konstnären i texten så övar jag, tar nya beslut i livet och så får jag helt enkelt se om det var rätt eller om jag måste göra om något. Hur ont det än kan göra. Nu gör det ont. Men det blir bättre med tiden.