Okej, nu har jag gråtit en skvätt, velat lite fram och tillbaka om jag verkligen vill publicera detta inlägg, men ändå beslutat mig för att göra det. Så här kommer det...

Igår blev allting klart. Jag har skjutit på detta så himla länge nu och haft så otroligt mycket ångest över detta, jag har inte velat tänka på det eller velat lyssna när folk sagt åt mig att jag måste göra något. Men nu har jag kommit till en punkt där jag snart rasar ihop fullständigt, ibland känner jag mig som en tickande bomb som när som helst bara kan explodera av känslor. Hur mycket jag än försöker och vill så kan jag inte fortsätta så här, jag var helt enkelt tvungen att göra någon förändring för att orka leva och göra det jag älskar. Hur tufft det än känns. Idag gick jag ned i tid på jobbet, eller rättare sagt, jag är sjukskriven på 25%. Enligt läkare så borde jag jobba max 50%, men jag vägrar. 75% it is och min förhoppning är att det ska fungera bra. 

Jag har inte riktigt smält detta beslut trots att jag har vänt och vridit på detta i över ett år, jag har försökt hitta andra lösningar, provat fram och tillbaka, men inget har riktigt fungerat, jag kommer alltid tillbaka till där jag började. Det känns inte helt bra i hjärtat än, men långsamt så försöker jag att acceptera hur läget är. Sjukskrivning igen och allt som har med sjukhus att göra just nu ger en sådan enorm ångest. Det sista läkaren sa när vi sa hej då igår var att jag har tagit ett klokt beslut angående detta. Det sista min arbetsterapeut sa innan vi skildes åt var bra jobbat och gjorde två tummar uppåt och kramade om mig, som att hon verkligen förstår hur jobbigt jag tycker att detta är.

Just nu ser jag inget bra i detta beslut och vill verkligen inte ha det så här. För mig så är detta ett misslyckande och ett riktigt slag på mitt självförtroende. Det var inte så här det skulle bli och jag är sjukt besviken. Jag är tacksam över alla hejarop och den kärlek jag får från olika håll i min närhet men ni får också ge mig lite tid, så småningom så har jag landat och börjat acceptera hur livet har blivit. Men just nu så känns det tungt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...