Okej, nu har jag gråtit en skvätt, velat lite fram och tillbaka om jag verkligen vill publicera detta inlägg, men ändå beslutat mig för att göra det. Så här kommer det...

Igår blev allting klart. Jag har skjutit på detta så himla länge nu och haft så otroligt mycket ångest över detta, jag har inte velat tänka på det eller velat lyssna när folk sagt åt mig att jag måste göra något. Men nu har jag kommit till en punkt där jag snart rasar ihop fullständigt, ibland känner jag mig som en tickande bomb som när som helst bara kan explodera av känslor. Hur mycket jag än försöker och vill så kan jag inte fortsätta så här, jag var helt enkelt tvungen att göra någon förändring för att orka leva och göra det jag älskar. Hur tufft det än känns. Idag gick jag ned i tid på jobbet, eller rättare sagt, jag är sjukskriven på 25%. Enligt läkare så borde jag jobba max 50%, men jag vägrar. 75% it is och min förhoppning är att det ska fungera bra. 

Jag har inte riktigt smält detta beslut trots att jag har vänt och vridit på detta i över ett år, jag har försökt hitta andra lösningar, provat fram och tillbaka, men inget har riktigt fungerat, jag kommer alltid tillbaka till där jag började. Det känns inte helt bra i hjärtat än, men långsamt så försöker jag att acceptera hur läget är. Sjukskrivning igen och allt som har med sjukhus att göra just nu ger en sådan enorm ångest. Det sista läkaren sa när vi sa hej då igår var att jag har tagit ett klokt beslut angående detta. Det sista min arbetsterapeut sa innan vi skildes åt var bra jobbat och gjorde två tummar uppåt och kramade om mig, som att hon verkligen förstår hur jobbigt jag tycker att detta är.

Just nu ser jag inget bra i detta beslut och vill verkligen inte ha det så här. För mig så är detta ett misslyckande och ett riktigt slag på mitt självförtroende. Det var inte så här det skulle bli och jag är sjukt besviken. Jag är tacksam över alla hejarop och den kärlek jag får från olika håll i min närhet men ni får också ge mig lite tid, så småningom så har jag landat och börjat acceptera hur livet har blivit. Men just nu så känns det tungt...

God eftermiddag på er mina vänner. Idag har det varit ett känslomässigt kaos inom mig hela dagen på jobbet.

Kunde inte sova igår kväll på grund av lite ångest men också det vanliga. Läkaren som jag träffade igår sa det så bra tyckte jag när jag skulle försöka förklara hur min sömn var "jag är för trött för att orka sova". Kroppen får liksom ingen ro, fast jag är supertrött. Somnade väl vid 23:30 ungefär och så ringde klockan vid 06:30, så var så där härligt trött imorse haha. Jobbet då, kaos inom mig. Ena sekunden vill jag bara springa ifrån alla dessa beslut, andra sekunden så känns det okej och som att jag gjort ett bra beslut och den tredje sekunden så vill jag bara säga upp mig...typ. Det har iallafall varit en väldigt lugn dag idag! En överinskolning och 10 barn på fyra vuxna. Vi njöt nog allihopa, både barn och vuxna! Vid 15 så tackade jag för mig och nu så sitter jag här hemma. Ska försöka formulera att inlägg om allt så det kommer upp här ikväll tänkte jag, annars så ska jag nog bara lägga mig i soffan och andas lite efter denna arbetsdag och njuta av lite tystnad.

Härligt vinterväder är det iallafall <3.