Äntligen helg! En vecka med så otroligt mycket känslor. Kaos i ena sekunden, lite struktur och hopp i andra, minnesförluster, telefonsamtal i mängder, tjafs, stöttning, skratt, dåligt samvete, förvirring, förklaring. Ja, denna vecka har varit krävande. Har så ont, men kan inte sitta still. Vill massa men orkar inte. Skrattat, men varit ledsen. Hållit ihop på jobbet, men brutit ihop hemma otaliga gånger. Det är tufft. Det har varit en lång vecka känner jag och just nu undrar jag hur jag ska orka med helgen. Men jag kör på, för jag vill. Samvetet kan inte ställa in-kommer ändå ha ont och vara slut.

Min energi är som ett halvdåligt batteri. Ibland så lägger man ifrån sig batteriet och tänker att vilar det lite så fungerar det ett tag till. Sedan använder man samma batteri och det fungerar bra till en början och man börjar känna lite hopp, men efter ett tag så slutar det att fungera och tillslut så måste man ändå byta ut det. Lite så är det för mig. Jag tror att jag orkar, det känns bra till en början, men sen så försvinner orken sakta sakta och sedan däckar jag i princip. En natt med bra sömn, en dags vila eller en veckas vila när det är riktigt illa. Sedan på´t igen. Men redan efter första timmarna så börjar det om igen med det där halvdåliga batteriet. Så. jäkla. frustrerande!

Jaja, nu är det iallafall helg och jag har längtat i hopp om att jag får vila lite. Har varit en helt ok dag på jobbet iallafall med massa skratt och även allvar såklart :). Nu är jag så sjukt trött, men tänkte faktiskt försöka ta en liten tupplur nu efter att jag skrivit klart detta, sedan ska jag hoppa in i duschen, svira om till bättre kläder och åka in mot stan för musikal!

Fick en fin överraskning när jag kom till jobbet imorse, jag fick behålla den hihi.