God morgon på er vänner! Vet inte riktigt när jag har tid att logga in här idag, så jag tänkte att jag kunde slänga in ett inlägg om hur det var igår kväll.

Det var en fantastisk kväll med världens bästa CUSgäng. Årsmöte imorgon och på fredagen de åren vi har årsmöte så samlas vi hela styrelsen för en sista kväll med gänget. Detta år är det lite speciellt dessutom då vi är många som väljer att kliva av. Så vid 17 på eftermiddagen så var jag och två av oss till framme på hotellet och checkade in och lämnade vår packning. Gävle, en himla smidig stad att åka till från Stockholm måste jag säga haha, inte ens två timmar på tåget!

Ena sängen blir min under två nätter :).

Vid 17:30 så gick vi i hyfsad samlad trupp till O´learys för att bowla tillsammans. Minns typ inte när jag bowlade sist, minns bara att jag var ruskigt dålig haha. Men räknade man listan nerifrån så kom jag först om man säger så hehe. Det var kul iallafall och det är det viktigaste! Fick dock sjukt ont i lederna i hand och fingrar efter ett tag, så tappade greppet och lusten lite mot slutet. Men i det stora hela så tyckte jag att bowling var en rolig grej att göra ihop :).

Efter bowlingen så blev det lite egentid, jag och några av oss gick in till H&M i sista sekund då jag hade glömt hårborste hemma (tredje gången de senaste resorna som jag glömmer hårborste, alltså SUCK! Denna borste kommer jag INTE ta ur nessesären haha!) Vi fick varsitt uppdrag, att fundera ut ett svar på det kort vi fick inför middagen och sedan vid 19:30 så var det dags att äta.

Sjukt svår fråga!

Så god mat!

Sedan hade vi ett eget mingelrum där vi pratade ännu mera minnen, skrattade, drack lite vin, åt lite snacks och kollade på fina hälsningar till oss som kommer att avgå på söndag från olika personer inom ridsporten. Så känslosamt och så mysigt och härligt på samma gång haha! En bra sista kväll med gänget med andra ord! Kommer verkligen sakna våra häng!

Vid 23 så tackade jag för mig och gick upp på mitt rum för att sova. Idag är det full fart som gäller, alla deltagare kommer, jag och några av oss i CUSgänget ska ha en workshop och så händer det massa annat kul. Så vet inte riktigt om eller när jag hinner titta in här nästa gång. I värsta fall så får ni uppdatering på tåget imorgon när jag är på väg hem!

Hej på er vänner! Idag blev det en hemmadag för min del. Hade inte alls räknat med det, men så blir det ibland helt enkelt. Fick en snabb tid hos min ortopedtekniker imorse som jag inte visste hur lång tid det skulle ta där och så var jag fortfarande svullen och blå om knät för protesen, så valde att åka till Olmed och sedan åka hem igen. Tog en Uber dit, vi justerade lite på protesen och så passade vi på att gipsa till ytterligare ett ben till. Är så less på detta just nu, men det måste helt enkelt göras!

När jag var klar på Olmed så tog jag en Uber hem igen för att spara på krafterna. Hemma så har jag packat ihop allt inför i helgen och så har jag tittat lite på TV och laddat krafterna då jag tror att det blir en intensiv helg.

Nu ska jag läsa lite bibelord och bara ta det lugnt, är inte en sån jättelång resa vilket är skönt!

Det blev senare igår kväll än vad jag först hade tänkt. Men det gjorde ingenting, behövde verkligen gå på något liveframträdande känner jag! Var alldeles för länge sen sist och har nästan glömt bort hur mycket positiv energi detta ger mig! Det var alltså dags för Så som i himmelen för fjärde gången. Tvekade lite på eftermiddagen om jag verkligen skulle åka in då jag mådde ganska dåligt, men jag tvingade mig själv och tur var väl det hihi.

Trots att det var en torsdag så tyckte jag att publiken var så härlig! Vi var med, skrattade, klappade händerna både spontana applåder och där man liksom "ska" applådera haha. Jag satt längst fram precis bakom Karl-Johan Ankarblom som leder orkestern, bra plats med andra ord! Hade det varit första gången jag såg den så hade jag inte tagit första raden, men nu visste jag ju vad som skulle hända så då var det bara häftigt att sitta längst fram! Att se ansiktsuttryck, få ögonkontakt och se spotten yra från scenen, det är ju live på riktigt haha.

Rickard Björk som spelar Tore är fortfarande heeeeelt outstanding alltså! Kommer aldrig tröttna på hans karaktär och framför allt scenuttryck, att gå in i en roll på det sättet han gör är galet skickligt. Sedan är Philip Jalmelid helt outstanding också, varje gång så knockar han mig med sin fantastiska röst! Fjärde gången som jag ser denna musikal alltså och varje gång så upptäcker jag nya saker som bara gör den bättre och bättre. Kom på mig själv många gånger under kvällen att jag bara satt och blundade och hade gåshud för vissa musikstycken och vissa texter är så otroligt otroligt vackra, ni vet så det känns i hela själen liksom haha.

Det blev som sagt lite senare än vad jag tänkt, hade planerat att bara tränga mig ut ur salongen och hämta ut jackan först så jag kunde komma hem tidigare, men jag stannade kvar och pratade med orkestern ett bra tag, de är så himla himla trevliga och har humor så kunde liksom inte slita mig haha. Nu måste jag nästan gå in och boka fler gånger, fyra räcker liksom inte!

Nu börjar tankarna fara igen och jag känner att jag håller på att tappa tålamodet, hoppet och så känner jag mig faktiskt väldigt arg, uppgiven och ensam i detta. Haft ny benprotes några veckor nu och det känns så skönt, men samtidigt så får jag smärta i leden och knät istället. Är det inte det ena så är det alltid det andra. Ytterligare en liten liten motgång och nu känns det som att jag måste börja kämpa för att orka resa mig igen så fort som möjligt. Varför hjälper inget?! Varför vet ingen någonting?! Varför håller ingen med varandra?!

Har lagt detta tuffa beslut om amputation av högerfoten åt sidan i några månader, för jag kände att tankarna bara åt upp hela mig tillslut. Men nu börjar det göra mig påmind igen. All ångest, alla tänk om, alla frågor som inte går att svara på förens efteråt. De som säger stopp, de som säger kör! Den ena läkaren säger "Du är ung, vi provar allt innan du tar ett beslut." Den andra läkaren säger "Du är ung, du läker bättre nu och det är en "enkel" operation då den är planerad."

I slutändan så är det jag, bara jag som kan ta detta beslut. Jag kan få tips och råd, men i slutändan är det jag som måste plocka upp telefonen och säga ja eller nej. Just nu vet jag inte ens om jag ska säga kanske. Just nu vill jag bara att det ska hända något, att jag ska slippa gå alla dessa omvägar i sjukvården, vänta på läkarbesök för att det kanske hjälper mig. Har haft ont för länge nu och ibland så tror jag att jag börjar bli galen för jag bara känner mig så splittrad. Imorgon akutbesök hos ortopedteknikern, kanske hjälper det något. Ibland är det svårt att ta en dag i taget, men jag har tyvärr inget annat val än att kämpa mig upp ur sängen varje dag trots att fot och kropp skriker....

Hej på er vänner. Idag har jag inte gjort många knop minsann, sov i 13 timmar inatt, har sovit jätteoroligt av någon konstig anledning. Har typ legat i soffan hela dagen idag med pyjamas hela dagen , vaknade upp och såg att mitt ben hade blivit ännu värre idag! Gick i min nya protes i en hel dag igår och sen bara pang så gick allt åt skogen med detta ben verkar det som, har aldrig fått blåmärken under knät på grund av belastningen och inte heller blivit svullen, men någon gång ska väl vara den första brukar man ju säga. Så idag ser det ut som att jag har en knäskål till under den riktiga knäskålen haha, eller så ser det ut som att jag har blivit lite sparkad av en häst, beror på hur bra fantasi man har haha. Så ja, kände att det var lika bra att skippa proteser idag och bli kompis igen med rullstolen vilket har gått bra det med. Har kollat på Astrid Lindgrenfilmer hela dagen och tyckt lite synd om mig själv. Imorgon har jag sovmorgon och sedan ska jag möte upp min barngrupp här i Vällingby och gå på teater, spännande! Nu ska jag fortsätta titta på Saltkråkan innan det är dags att sova!