Shit, det händer verkligen på riktigt nu. Jag har försökt förtränga allt som har med cellgifter att göra för det är helt enkelt för mycket att tänka på. Men när man får ett samtal från sjukhuset om hur allt går till och hur planeringen ser ut en så länge så kommer allt ikapp en igen. Jag drömmer inte, detta händer verkligen på riktigt. Jag hatar känslan av att man inte vet vad som kommer hända, jag hatar känslan av att direkt när man vill planera in något så börjar man automatiskt att tänka "tänk om jag måste ställa in för jag mår så dåligt." 

Jag ska göra allt jag kan för att leva ett sånt normalt liv som möjligt under behandlingen. Jag vill inte ta studieuppehåll, jag vill inte sluta rida, jag vill inte må dåligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...