Shit, det händer verkligen på riktigt nu. Jag har försökt förtränga allt som har med cellgifter att göra för det är helt enkelt för mycket att tänka på. Men när man får ett samtal från sjukhuset om hur allt går till och hur planeringen ser ut en så länge så kommer allt ikapp en igen. Jag drömmer inte, detta händer verkligen på riktigt. Jag hatar känslan av att man inte vet vad som kommer hända, jag hatar känslan av att direkt när man vill planera in något så börjar man automatiskt att tänka "tänk om jag måste ställa in för jag mår så dåligt." 

Jag ska göra allt jag kan för att leva ett sånt normalt liv som möjligt under behandlingen. Jag vill inte ta studieuppehåll, jag vill inte sluta rida, jag vill inte må dåligt.

Har fastnat för en väldigt vacker blogg som jag bara inte kan låta bli att klicka in mig på varje gång jag går in på bloglovin, hon uppdaterar typ 20 ggr varje dag så varje gång man loggar in på bloglovin så finns det 68 nya inlägg och hälften är hennes. Men hon lägger upp otroligt vackrq bilder på precis allting. Värt att gå in och åtminstånde kika lite tycker jag!

Bilden är från hennes blogg, klicka och titta!