Hej på er kåmpizar! Jag hann ungefär skriva det innan jag studsade upp ur soffan när en getingjävel dök upp haha. Men iallafall, idag åkte mamma och jag hem från landet. Kändes lite sorgligt faktiskt, då jag inte vet när jag kommer ut nästa gång-om jag ens kommer ut någon mer gång detta år. När vi hade plockat ihop, städat och diskat så åkte vi iallafall hemåt med ett snabbt stopp på statoil i Nacka för att hämta upp mitt Allsångshäfte som Amanda hade lyckats få med sig i tisdags.

Hej då älskade landet! <3

Trots moln så var det ändå väldigt skönt att åka båt.

Inte så mycket packning hem hade vi heller.

Vi kom hem till Spånga strax efter 16 och då satte jag igång och förberedde mina skyltar inför Allsången på tisdag. Jag ska skriva och rita under morgondagen har jag planerat. När jag satt i mitt rum och förberedde så fick jag ett samtal från karolinska också, operation är nu inbokad och jag hatar det! Trots att jag visste att jag skulle behöva bli tvungen att opereras så känns det väldigt jobbigt ändå. Menmen, inget att göra åt antar jag. Nu ska jag iallafall fortsätta titta på Hellenius hörna

Nu börjar augusti komma igång och likaså känner jag att allt inom ridsporten börjar starta. Men jag tror nog att det är första gången som jag verkligen inte känner peppen, varken på hästryggen eller föreningsmässigt. Jag har verkligen haft som bestämt att inte tänka och göra någonting under sommaren som handlar om DUS eller andra ridgrejer. Ibland behöver jag sommarlov från det jag gör på fritiden också. Tidigare år så har jag ändå längtat efter att få hoppa upp på hästryggen, eller att få börja planera och gå på möten och allt sådant med alla styrelser. Men denna sommar så har jag verkligen tyckt att det har varit en riktig befrielse att inte svara på mejl eller att jag inte hela tiden har haft i bakhuvudet att jag borde ringa det samtalet, eller svara på det mejlet. Vanligtvis så brukar jag alltid ha massa måsten och borde i huvudet.

Att hoppa upp på hästryggen har jag heller inte haft någon längtan efter. Jag brukar annars alltid räkna ned dagarna tills jag får rida igen, eller bara komma tillbaka till Vällingby efter sommaren. Men inte i år. Jag har inte saknat hästarna så mycket. Jag vet inte varför men min magkänsla är inte på topp den heller när det handlar om att rida på Vällingby. All motivation är som bortblåst. Jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka när jag väl har satt mig på hästryggen och att jag då inser hur mycket jag har saknat hästarna, men som jag känner nu så känns det som att jag lika gärna hade kunnat vänta i två månader till med att rida. Just nu så funderar jag faktiskt på att ta en paus från Vällingby under vårterminen då jag skriver mitt examensarbete. Jag har hösten på mig att bestämma mig, men känner jag likadant innan jul som jag gör nu så vet jag iallafall hur våren kommer att bli.