Jag känner mig helt slut känslomässigt. Jag gråter för allt och jag avskyr det.

Kan inte allt bara få vara som det är. Eller en gång var?

Ibland önskar jag att livet inte gick vidare. Att tiden stod still. Samtidigt som jag har så mycket som jag längtar efter.

Nu börjar sommaren verkligen märkas av i en rasande fart! Inte nog med att Allsången snart är igång utan nu har vi även börjat med den traditionsenliga ridturen ute på ängarna. Jag kände att jag verkligen inte hade någon aning om vem jag skulle få sitta på idag, men jag fick min gamla fina Jissa vilket gjorde mig väldigt glad! Efter en kall morgon och förmiddag så har ju kvällen varit fantastiskt fin! Vi red som sagt ut på ängen hela gruppen. Red lite fritt i skritt och trav och så fick hästarna äta lite gräs. Ingen galopp blev det för oss, men Jissa var lite sprallig i kroppen och vi fick lite galopp ändå, härligt när hästarna är så pigga! På fredag är det dags igen för ridning och på tisdag är det sista lektionen för terminen. Efter min lektion så bytte jag om i expressfart och gick sedan ned till ängen för att kolla på min gamla ponnygrupp och prata med härliga vänner. Ett bra avslut på denna fina dag. Åh vad jag älskar att hänga i stallet!

Nu börjar sommaren komma tillbaka på riktigt kan jag säga. Har spenderat förmiddagen på Skansen för att se presskonferensen inför Allsång på skansen 2015 idag. Något kallt. Något blåsigt. Mycket mycket känslor och lite djur. Elin och jag var där strax efter klockan 10 och tog en runda på skansen för att kolla på lite djur innan vi slog oss ned vid Solliden och väntade på att det hela skulle sätta igång. Jag missar ju första programmet för i år, så då ville jag verkligen ta mig till Skansen idag istället.

Nu i efterhand så är jag jätteglad över att jag tog mig dit, men jag kan ju säga att när jag var där och när den första artisten presenterades så tror jag att jag var i en blandning av chock och besvikelse och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Den första artisten som dök upp var ingen mindre än Carola. Var såklart jätteglad över att hon skulle komma och per automatik så jublade jag, tills jag insåg att hon skulle vara med på premiären. Just det programet som jag missar. Alltså, jag var så besviken och är fortfarande så besviken. Kanske är det töntigt att gråta över en sådan sak, det kommer ju fler chanser att få se Carola live, men jag hade inte ens tänkt tanken på att hon kanske skulle vara med och för att göra en lång historia kort så hade det varit så otroligt fint att få se henne live just denna sommar på Solliden. Så ja, jag var inte riktigt klar i huvudet resten av tiden utan försökte mest fokusera på att inte bryta ihop fullständigt.

Fina Häggis, vad gör du med mig egentligen? 

Något som gjorde det hela väldigt mycket bättre och som gör att det lätt kändes värt att åka dit var att jag fick kramas med en av mina manliga idoler iallafall, håll i dig mormor-med Tommy Körberg! Vet inte hur många år jag har drömt om denna bild och idag så fick jag chansen att springa fram och fråga om jag fick ta ett kort på oss, så stort! Trots hår i hela ansiktet så kan jag nog stirra mig blind på denna bild ett tag :). Indirekt så har jag då kramats med Carola kan man ju säga också, eftersom de stog och kramade om varandra på scenen ett bra tag hehe. Nä, men sjukt häftigt iallafall, Mr Körberg av alla!

Carola försvann nästan lika fort som hon dök upp, så henne fick jag tyvärr inte träffa och när Elin och jag hade stått där och spanat ett tag så kunde jag inte vara kvar där längre då jag inte kunde sluta gråta. Så då sa vi hej då till skansen och åkte in mot centralen och åt lunch.

Nu har jag kommit hem, haft ett litet mental breakdown och ska sätta mig och läsa lite Harry Potter för att komma på andra tankar. Herregud, vad blödig jag har blivigt på senaste tiden. Kram på er alla fina, nu är sommaren här!