- Mina dåliga tänder. Under den tiden som jag gick till tandläkaren som barn så har jag alltid haft samma underbara kvinna under alla år. Under 20 år så har jag också haft ett hål i en tand. ETT hål på 20 år, ganska bra med tanke på mina speciella tänder. Efter alla cellgifter och jag började komma tillbaka till livet igen så hade jag då gått över till vuxenavdelningen och fick en tandläkare som tydligen skulle vara bra enligt min gamla som jag litade på. Men VARJE gång jag uppsöker tandläkare så har jag minst ett hål! Låt mig då få säga att jag sköter mina tänder precis som innan, men lik förbannat så har jag hål. Jag går och lagar, lagningen går sönder efter några månader och så har det hållit på ett tag, nu på senare tid så har jag dessutom fått någon konstig tandläkarskräck också så jag tar mig aldrig dit + att jag har fått byta tandläkare typ varje gång jag ändå tar mig dit. Så här i efterhand så har jag fått reda på att cellgifter kan göra så att tänderna blir av sämre skick, men den infon fick inte jag av min onkologläkare. Det som jag blir mest frustrerad och ledsen över är att det inte finns något ”bevis” på att det är just cytostatikan som gjort mina tänder sämre, jag blev aldrig tillsagd att gå till tandläkaren innan behandling då det var så bråttom att sätta igång, så jag vet ju inte heller om det verkligen beror på cytostatikan eller kanske otur med tandläkare bara.

-Smärta i kroppen. Detta är också något som har uppkommit efter att jag gick på cellgifter, självklart hade jag ont och fick ondare fortare än andra, men inte alls på samma sätt som nu. Det här med att få ont i kroppen undertiden man fick cellgifter är jag helt med på, men att denna smärta kan vara en eventuell biverkning som jag troligtvis inte kommer att bli av med, det hade jag ingen aning om! Frustrerande är det även här att detta inte var något som min läkare nämnde. Ska jag vara helt ärlig så kan jag bara minnas att hon nämnde biverkningar som kunde komma undertiden behandlingen pågick, men inget om att vissa biverkningar kunde bli kvar även efteråt.

Det som gör mig mest frustrerad är ovissheten, att jag inte vet vad detta beror på utan att det bara är gissningar...

Jag i peruk, bild från New York i maj 2012.

Åter igen, förlåt för att jag inte tittat in här förs nu. Jag blev kvar på jobbet idag också, fast "bara" en timme. Jag är helt slut nu. Orkar inte ens laga middag, det får bli något lätt senare ikväll istället tror jag. Efter två dagar där jag suttit efter min arbetstid för att hinna med allt så har jag nu blivit påmind om varför jag är sjukskriven 25% fortfarande. Min kropp skriker och likaså mitt huvud och det är bara tisdag. Nej, några fler dagar med övertid på jobbet blir det inte denna vecka kan jag säga! Som tur är så har jag inte så jättemycket inplanerat under veckan, så kan förhoppningvis vila mig i form så jag orkar med alla dagar. Nu måste jag varva ned lite innan jag börjar med min mejlhög som jag måste gå igenom! Hej hopp, återkommer!

När Bamse är det bästa som finns! ;)