Om ungefär sex timmar så ringer min väckarklocka och jag kan inte sova. Jag kan inte heller sluta gråta. Stress och smärta är ingen bra kombination känner jag. Jag är egentligen så fruktansvärt trött, men jag kan inte slappna av. Jag avskyr detta! Jag avskyr att jag bryter ihop för varje motgång. Jag vet mycket väl att dessa känslor kommer att försvinna så småningom, men just nu så är det tungt. Väldigt tungt. Så pass tungt att jag bara vill dra täcket över huvudet och ligga i sängen till allt blir bra. Trots att jag vet att det inte hjälper ett dugg. Har precis varit uppe och tagit en värktablett, hoppas på att den hjälper mig lite så jag får några timmars sömn.

Andas Elin. Andas.