Har lite problem med maten just nu. Känner hunger men får inte i mig som jag kanske borde eller behöver. Äter tre tuggor och sedan tar det bara stopp, mår inte illa varje gång, men det är som att jag inte kan svälja maten helt plötsligt. Eller så kan det vara så att jag vaknar, känner hunger, somnar på soffan efter ett tag och sover i några timmar till och sen när jag vaknar nästa gång så är hungern borta. Vet inte riktigt vad det är, svårt att förklara för jag inser att det kanske låter skumt. Men något som jag då försöker göra är att gå in på pintrest och kolla på olika maträtter för att förhoppningsvis få inspiration till att laga någon mat som jag sedan får i mig för att jag blir så sugen på det haha. Märker dock att jag lätt halkar in på massa sommarmat haha. Kolla på detta, tänk att äta detta en varm sommardag! :)

Jag är så arg, ledsen och besviken just nu! På sjukvården, försäkringskassan. På livet.

Just nu känner jag mig så jäkla sviken och övergiven av vården. Jag vet att vi har det bra här i Sverige, men ibland så avskyr jag hur svårt saker ska vara. Har jobbat 50% i två dagar nu, är helt slut, framför allt blir jag nedbruten psykiskt då jag kör på som vanligt, krigar och ignorerar smärtan allt vad jag kan under de timmar jag är på jobbet. Försäkringskassan tycker att jag ska jobba, att jobbet är det viktigaste som finns i livet, även om man har en funktionsnedsättning och kanske har det lite tuffare än andra. Min läkare vill inte försöka komplettera läkarintyget och prova att skicka in det igen, utan hon tycker också att jag ska försöka jobba, men prata med min chef.

Min läkare säger också att jag verkar få hjälp på annat håll. Men att jag måste få låta det ta tid. Att ha tålamod. Trots att jag sitter och gråter när jag försöker förklara hur jag mår. Men hur mycket tid och tålamod ska jag behöva ha? En ny benprotes tar tid att göra, att prova, att gå in. Att en remiss gått fram till en specialist som ska försöka kolla på min fot tar tid, står på väntelistan som alla andra och hon har väldigt mycket annat att göra, så vem vet när jag får komma dit. Att försöka börja om och kanske få hjälp på något annat sätt tar också tid. Har haft så här ont sedan augusti och det har inte blivit bättre, men fortfarande så säger de att jag måste få låta det ta tid. Varför fungerar det så här? Varför får jag ingen hjälp. När fan blir det akut? Tycker att jag har ringt alla möjliga människor och sagt att det är riktigt illa, men fortfarande så tar det en sådan himla tid. Det är inte om en månad eller tre som jag kanske har ont, det är nu. NU! i ÅTTA månader och inget har hänt! Just nu önskar jag nästan att de bara kunde söva mig eller lägga mig i koma ett bra tag tills jag väl fått alla tider hos läkare, ortopedtekniker and so on.

Jag har inte råd att vänta mer! Livet tickar på, jag måste försöka tänka ut både en plan A och B inför framtiden, men just nu är jag bara så trött! Så jäkla less på detta! Vet inte vem jag är, vad jag ska göra, hur mitt liv skulle kunna se ut när jag lever som jag gör nu. Är så jäkla less på att behöva bråka hela tiden! Hur ska jag kunna ta hand om mig själv när jag inte får någon hjälp?! Nu ikväll har jag sovit på soffan och vaknade för cirka en timme sen. Klockan 19:00 skulle jag ha suttit på första parkett på dramaten för att få se min musikhusgud på scenen, men istället så somnade jag och vaknade så jag inte hann dit. Allt på grund av att jag ständigt är så trött för att jag har ont, får bråka och är ledsen.

Hur länge ska jag behöva peppa mig själv genom att hela tiden tänka ?Lite till, sen får du vila?. Jag orkar inte peppa mig själv längre, allt är så klyschigt, jag tror knappt på det längre. Jag skiter i om det blir bättre i framtiden för det är fortfarande nu som det är jobbigt.

Förlåt hörni för ett sjukt bittert inlägg, men måste få psykbryta lite ibland ;). Har förflyttat mig till sängen, ska sätta på en podd och försöka sova lite till. Så hoppas vi att jag vaknar imorgon med lite mer hopp och bättre tankar än vad jag har just nu.

Kärlek till er och godnatt!

Hej på er i solen! Nu ska jag försöka formulera ett inlägg om igår som jag lovade. Det blev en väldigt lång men intressant dag haha.

Sista dagen hos Sara och Oscar och den började tidigt då Sara ville vara i kyrkan innan alla kom för Olivers barnvälsignelsen för att förbereda lite, så då följde några av oss med. Vid 10 så satt vi och alla gäster i kyrklokalen för att starta. Det blev en fin timme med massa sång, bra tankar, kloka ord och Jesus hade vi med oss hela tiden! Efter det så blev det lunch och fika tillsammans med de flesta av gästerna. Massa barn överallt, gott att äta och trots att vi alla nog tyckte att det var mycket att göra innan så tycker jag att det blev så bra tillslut!

Vid typ 13 så hade vi städat och plockat ihop allt för att sedan åka tillbaka hem till Sara och Oscar, fikade lite och sen så packade jag, Sofi, Patrik och Fredrik ihop oss och åkte mot Stockholm. Det blev en intressant och en väldigt mycket längre hemresa än vad vi först hade trott haha. Strax vid Norrköping så la bilen av helt och vi fick invänta hjälp för att få låna en bil via kontakter i närheten. Väl framme för att låna bil så var det bara att lasta om vår packning och sedan åka vidare i bil modell STÖRRE, äntligen tänkte nog iallafall jag, Sofi och Patrik haha.

När vi hade åkt ett tag så fick Fredrik ett samtal att han kunde få komma och kolla på en ny bil som var till salu, det var inte allt för långt bort från där vi mötte upp den lånade bilen innan, så vi vände och åkte tillbaka för att kolla på den lediga bilen och efter lite praktiska saker så var papper påskrivna. flytta all packning en gång till, köra tillbaka den lånade bilen och där blev vi bjudna på lite fika haha.

Vid 22 ungefär så åkte vi alltså från Norrköping och hem till Stockholm! Vilket äventyr alltså haha, sist när jag, Sofi och Patrik skulle åka hem från Tiböke så strulade både bil och tåg så man undrar ju varför vi alltid har en sådan otur haha. Resterande av hemresan gick smidigt och vid 23:40 så satte jag nycklarna i dörren, ÄNTLIGEN! Var helt och hållet slut alltså efter att ha varit igång sedan 7 på morgonen och av alla intryck! Hade iallafall en superbra helg med världens bästa extrafamilj/släkt!

Vänner, utebliven bloggning idag på grund av en hemresa som tog ungefär 3 timmar extra. Kom hem för 20 minuter sedan och nu har jag bara koncentrerat mig på att göra mig sovklar! Så med lite värktabletter i kroppen och en kropp som skriker mer än på ganska länge så säger jag god natt! Återkommer imorgon och då kommer ni få veta typ allt om gårdagen. Kram på er!