Jag har suttit och klurat och klurat i säkert en kvart vad jag ska ta för något. Det första jag kom och tänka på var de orden hon sa till mig när vi sågs i Januari, men de orden vill jag nog behålla för mig själv. Sedan gick tankarna på olika slags intervjuer hon har haft, men jag vet inte riktigt. Så jag tror faktiskt att det får bli en textrad, eller ett stycke istället som hon har sjungit. Ett stycke som är så otroligt starkt och som har fastnat i mitt huvud efter alla Livet är en schlager gånger.

"En för alla alla för en

Ingen lämnas utanför

För där du går dit vill jag också gå

Antingen ingen eller båda två

Ensam är ej stark ensam är så svag

Om inte du så inte jag"

Helen är inte ute på turné så jättemycket, men jag minns absolut första gången jag såg Helen live. Det var ingen konsert, utan musikalen My fair lady som gick på Oscarsteatern under 2009. Det första jag sa när hon klev ut på scenen var helt chockat "Det är hon. På riktigt."

Helen har ju gjort så sjukt många covers under åren, men en favorit är hennes svenska version av Billy Joels låt "She's Always A Woman", men som på svenska blir "Kvinnan för dig". Här har ni den från youtube när Helen gästade Nyhetsmorgon 2010.

Eftersom jag blir borta nu en vecka och inte riktigt vet när och om jag har tid, ork och lust att blogga så slänger jag in en sån här lista. Det kommer dyka upp ett inlägg om dagen från denna lista. Första dagen blir imorgon!

Dag 1 – Din favorit cover av Helen Sjöholm

Dag 2 – Din första Helen Sjöholm konsert

Dag 3 – Ett Helen Sjöholm-citat

Dag 4 – Den sämsta covern av Helen Sjöholm

Dag  5 – En dröm du har haft om Helen Sjöholm

Dag 6 – Ett kort på dig och Helen Sjöholm

Dag 7 – Ett kort av dina Helen Sjöholm-saker

Dag 8 – Vad som helst om Helen Sjöholm

Dag 9 – Ett favorit foto på Helen Sjöholm

Dag 10 – Det bästa Helen Sjöholm-minnet

Dag 11 – Favoritintervju av Helen Sjöholm

Dag 12 – En rolig Helen Sjöholm-video

Dag 13 – Någon du blev kompis med genom Helen Sjöholm

Dag 14 – Det bästa med Helen Sjöholm

Dag 15 – Ditt favorit TV-framträdande av Helen Sjöholm

Dag 16 – En Glad/ledsen låt med Helen Sjöholm

Dag 17 – En konstig sak om Helen Sjöholm

Dag 18 – Hur många Helen Sjöholmbilder har du på din telefon?

Dag 19 – Ditt favorit-tidningsomslag på Helen Sjöholm

Dag 20 – Ett foto på Helen Sjöholm och en annan sångare/sångerska

Dag 21 – Varför blev du ett Helen Sjöholm-fan?

Dag 22 – Ett foto på Helen Sjöholm som du är besatt av

Dag 23 – Vad betyder Helen Sjöholm för dig?

Dag 24 – Din favoritmusikal som Helen Sjöholm har medverkat i

Dag 25 – Låten som gjorde att du fastande för just Helen Sjöholm

Det har redan gått en vecka sedan den absolut sista föreställningen spelades på Cirkus. En vecka med mycket känslor. Folk i min närhet har tyckt att jag varit galen som sett Livet är en schlager så många gånger som jag faktiskt gjorde, men för mig har den betytt så offantligt mycket! Jag klarar fortfarande inte av att lyssna på musiken. Det känns fortfarande lite för mycket. Städade rummet idag och samlade ihop allt jag samlat på mig under dessa månader. Jag insåg också att jag inte har räknat rätt i antalet gånger jag såg den. 12 föreställningar, 2 program, en affisch, en CD och en träff med Helen Sjöholm. Inte nog med det så har jag även fått kvalitetstid med massa vänner som följt med mig och även fått skratta och gråta som jag aldrig gjort förr.

Världens bästa musikal <3.

12 föreställningar senare. Nu är det slut. På riktigt. Sista föreställningen igår och jag var självklart där för att få se allt enda in i det sista. Jag har skrattat och gråtit på alla 12 föreställningar som jag varit på, lagt massor med tid och pengar, prioriterat bort annat för att få möjligheten att se den så många gånger jag kan. I november när jag såg Livet är en schlager första gången blev jag totalt knockad över hur fantastiskt bra den var. Själva storyn visste jag redan från början hur den var, men ändå blev jag helt golvad av Jonas Gardells regi. Hans viktiga fokus på att vi alla är bra som vi är oavsett funktionsnedsättning, sexuell läggning eller liknande. Så många gånger som jag själv råkat utför tråkigt bemötande på grund av min funktionsnedsättning. 

Som jag nämnde för två veckor sedan så har jag frågat mig själv nästan varje gång varför jag utsatte mig själv för dessa känslor om och om igen när jag varit på Cirkus. Jag gråter ibland så mycket att jag verkligen känner just där och då att jag inte klarar av mer. Att jag vill skrika, stampa och slå. Just vid samma tillfälle varje föreställning så är jag nästan på väg att springa ut för jag tycker verkligen att det är otroligt jobbigt. Hela min kropp skriker och det känns nästan som att jag psykiskt ska gå sönder av alla känslor. Och varje gång så frågade jag mig själv varför jag utsatte mig för detta. Om det verkligen gör så ont, varför kom jag tillbaka och såg Livet är en schlager 12 gånger?

Det går inte att med ord förklara vad jag känner för denna musikal. När jag sitter där och gråter som mest så gråter jag för att samhället är helt fucked up. För att människor idag inte kan vara som de vill på grund av våra normer. För att Jonas Gardell kämpar för allas lika värde. För att jag får sitta där live och vara med om dessa fina ögonblick. För att på scenen står Helen Sjöholm en av mina största förebilder och hela tiden levererar med så mycket känsla, att jag har fått möjligheten att få krama om henne och prata med henne (ja, det är fortfarande bland det bästa jag fått vara med om i mitt liv). Jag gråter för att jag ser att andra blir lika berörda som jag. Jag gråter för att jag också en dag vill stå på scenen och ha så kul som de faktiskt ser ut att ha. Jag gråter för att de sjunger "och var och en av oss, är underbar förstås, som skapta för varann" pekar på publiken och ser ut att verkligen mena det de sjunger. Jag gråter för att jag känner mig värdefull. Jag gråter för att just de på scenen får mig att känna mig värdefull. Jag gråter för att det är på riktigt och äkta. Jag gråter både för att det gör ont i själen och för att jag är  så enormt tacksam.

Ja, jag skulle kunna fortsätta men jag inser att det blir lite tjatigt. Det låter som att jag bara sitter konstant och gråter i typ tre timmar, men självklart är det inte så heller, det är så otroligt mycket humor i handlingen också vilket gör att man får lite andningspauser ibland. Är det en tung story, så behövs humorn i det hela också. Vilket Jonas Gardell är sjukt proffsig på, att blanda skämt med allvar. Varje liten händelse är väl genomtänkt och ju fler gånger jag sett den desto mer klockrena kanske småsaker, men så viktiga såg jag. Jag tycker som sagt inte att jag har fått ut de ord som denna musikal förtjänar. Jag är övertygad om att Livet är en schlager kommer finnas i mångas hjärtan efter dessa åtta månader som den spelats på Cirkus. En sak som är riktigt säkert är att denna musikal alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta. Livet är en schlager har inte bara varit en vanlig musikal för mig, den har varit mitt syre. Den har betytt så otroligt mycket för mig trots alla tårar. Det känns som att jag är skyldig att ge alla i produktionen något lika fint som de har gett mig under dessa månader.

Det var jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara igår. Jag grät nästan från början till slut, stämningen inne i cirkus var magisk och både Jonas Gardell och Fredrik Kempe var där för att se sitt mästerverk en sista gång. Det kommer nog ta ett tag innan jag har kommit tillbaka från denna bubbla. Livet är en schlager har gett mig så mycket styrka . Tack för det!

Yes yes, igår kom jag äntligen upp i tvåsiffirt på Cirkus! Eller, på Cirkus har jag ju varit väldigt många gånger men jag menar såklart Livet är en schlager. Igår kväll var det 10onde gången som jag såg denna fantastiska musikal. Åkte in själv för andra gången vilket jag nu inte tycker att det är så konstigt längre. Man sitter ju inte och pratar med kamraten när musikalen är igång utan det är väl mer att det är trevligt med sällskap på vägen dit och hem och i pausen. Satt på tredje parkett igår vilket var en väldigt bra plats! Det var lite replikmissar och annat som jag märkte av men annars så var den helt och hållet fantastisk! Det kändes på något sätt i en av de låtar som jag gråter mest till att jag och Helen Sjöholm fick ögonkontakt några gånger och vi triggade varandra till mer tårar. Ett magiskt ögonblick när man får ögonkontakt med sin idol! Däremot så börjar jag känna av att det är sista föreställningarna imorgon. Jag grät nästan hela vägen hem igår och började redan då känna att det är riktigt jobbigt med detta avslut. Ikväll är det avslut på riktigt. Vi får se hur det går.

Yepp yepp. För 8onde gången så åkte jag in till Cirkus igår kväll för att titta på världens bästa ensembel i Livet är en schlager. Med mig denna gång hade jag Sofi. Är så otroligt otroligt tacksam över att jag har många vänner som vill se denna musikal med mig. Jag ha sett många musikaler i mitt liv, men denna är utan tvekan den bästa jag någonsin sätt. Alla gånger. Är så stolt över att vi har någon som Jonas Gardell i detta land som berör dessa viktiga ämnen! Idag tror jag att jag var extra känslig, började nästan torka tårar redan på första låten och sedan så kom dem resten av kvällen. Det var seriöst som att någon hade vridigt på en kran. Nu när jag sett den så många gånger så gråter jag nästan för allt som händer, fortfarande så slås jag liksom av tanken att Helen Sjöholm bara är några meter ifrån mig och ibland till och med så jag skulle kunna ta på henne. Trots att jag i Januari fick krama om henne och prata med henne, så känns det ibland som att allt bara är påhittat och att hon inte finns på riktigt. Det är en obeskrivilig känsla varje gång jag får se henne live och ibland undrar jag om jag någonsin kommer att vänja mig vid det. Det känns verkligen som att det är Gud som står på scenen och sjunger. Nu dröjer det till fredag innan det är dags igen, längtar redan ärligt talat! Jag vet inte hur det ska gå på lördag kväll när det är sista föreställningen for ever. Livet är en schlager har varit mitt syre denna vår.