Jag är så tacksam över att jag har så fina idoler. Att jag tackvare dem får lära känna massa nya fina människor. Att jag har så himla många fina minnen. Att de ger mig så mycket glädje i livet. <3

Hon som ger mig hopp.

Hon som ger mig inspiration.

Hon som aldrig får mig att känna mig ensam.

Herregud vad trött jag är! Men åh vad härligt det var att komma tillbaka till kyrkan och få sjunga massa härliga låtar och skratta ikapp tillsammans med Gabriel och 300 till. Det märktes att vi har haft påsklov, både på oss i kören men även på Gabriel, han glömde saker och vi glömde saker och ibland blev det lite för rörigt bland stämmorna. Jag kände även att min röst var lite ringrostig, hade nog behövt sjunga upp lite mer än vad vi gjorde. Men jag tycker ändå att vi lyckades ganska så bra tillslut. Idag började vi även repa Sarah Dawn Finers låtar som hon ska sjunga, eller de låtar som hon ska sjunga och vi ska köra. Måste nog öva på den ena av dem då jag var tvungen att bita mig i läppen flera gånger för att inte gråta. Kan ju inte stå på scenen och gråta om en månad liksom haha. Det var iallafall en härlig kväll och det är alltid så himla mysigt att kliva in i en varm filadelfiakyrka när det är lite småruggigt ute fortfarande. Vi har övat mycket idag, massa låtar där det är massa med text, så vi har verkligen fått öva på stödet och att artikulera så varje ord hörs. Snacka ordbajsa haha. Jag tackar Helen Sjöholm för att hon i tidigt stadie fick mig att inse hur viktigt det är att artikulera och sjunga på rätt sätt. Nu sitter jag i köket och äter lite, sen blir det nog en kopp te innan det är dags för mig att krypa tll kojs. Säger god natt till er redan nu, godnattkram!!

Oj vilken lång dag det har varit! Men en otroligt bra dag! Har varit så otroligt glad hela dagen idag trots massa smärta och yrsel, men jag har bitit ihop och gått på ren vilja. Dagen började med att Vånkan kom hit i morse och så pluggade vi i några timmar. Ett mejl trillade in där det stod att jag vunnit två biljetter till Livet är en schlager en valfri torsdag. Gissa om jag blev glad!? Helt sjukt att jag vann och att jag ska få se den en fjärde gång! Efter några timmars plugg så tog jag mig till stallet för att rida som jag skrev om tidigare, ännu en sak som jag älskar. När jag kommit hem efter lektionen och tagit en snabbdusch så åkte jag vidare till Filadelfiakyrkan för lite sång i 1,5 timme. Vi hade riktigt roligt ikväll med en ny jättesvår låt men som Gabriel vägledde oss igenom sjukligt bra. Han är otroligt proffisionell och otroligt rolig haha. Nu har vi påsklov och om två veckor så ska vi börja repa Sarah Dawn Finer-låtar, yey! Är så nyfiken på vilka det blir! Nu har jag kommit hem och känner mig en aning seg i kroppen alltså. Har ont exakt överallt, så det blir en kopp te och något att äta sedan är det sängen som kallar så jag orkar med att rida imorgon också. Haft en toppendag med andra ord! Kram på er och god natt!

Pappa frågade mig härom dagen hur många konserter jag hade inplanerade i nuläget. När jag började räkna ihop hur många det var så insåg jag att det var några mer än vad jag själv trodde. Men galet vad kul det ska bli! Det är sånt här jag lever för. Musik och hästar, det är verkligen mitt liv och känner jag mig själv rätt så kommer det säkert tillkomma några fler konserter än dessa.

3 mars-Carolakonsert

4 mars-Carolakonsert

14 mars-Melodifestivalens final

10 april-Chess in concert

10 maj-Konsert med Du kan sjunga gospel

27 maj-Carolakonsert

30 maj-Livet är en schlager

19 september-Kristina från Duvemåla

10 oktober-I love musicals

Som rubriken lyder så älskar jag musikaler, men det vet ni nog redan. I tisdags så kom det ett mycket glädjande besked som jag verkligen ser fram emot. Peter Jöback har turnérat runt med sin show I love musicals förut och nu är det dags igen, men som om det inte vore nog så är Helen Sjöholm med på denna turné också. Alltså HUR bra kan det bli? Sveriges musikalkung och drottning på samma scen med blandade låtar från blandade musikaler. Blev helt överlycklig när de gick ut med denna nyhet! Biljetterna släpps imorgon, men jag lyckades redan igår få tag i två biljetter på andra parkett i Globen den 10 oktober. Jag kan knappt sitta still för jag längtar så mycket!

Äntligen så har jag en av varje! Längtar tills jag får autografer på alla :D.

Imorgon har det gått exakt en vecka sedan jag fick träffa Helen Sjöholm. Det har varit en vecka med så otroligt mycket känslor så jag knappt har känt igen mig själv. Att träffa sin idol är något häftigt i sig och varje gång jag har fått chansen att träffa Carola eller Sarah så har jag gråtit en skvätt av tacksamhet efteråt och sedan bara ridit på vågen av tacksamhet och lycka i flera flera veckor. Jag trodde att jag skulle reagera på samma sätt även efter i lördags, men nej. Istället så har jag gått runt som en zoombie hela veckan och jag har hållt inne så jäkla mycket känslor som helst av allt bara vill komma ut. Jag har inte klarat av att lyssna på Helens musik utan att börja storgråta och då har jag snabbt stängt av igen och torkat tårarna, varje gång jag ser bilderna på oss två så slår hjärtat en liten volt och när jag ska försöka prata högt om henne så kan jag knappt hålla tårarna borta då heller.

Att jag fick möjligheten att träffa Helen var verkligen större för mig än vad jag själv trodde. Fortfarande så tror jag knappt att det är sant. Det känns seriöst fortfarande som att det var en dröm och att jag när som helst ska vakna upp och bli besviken. Fortfarande så måste jag säga till mig själv några gånger om dagen att jag har träffat Helen Sjöholm, bara för att försöka få in det i min hjärna. Att Helen är stor för mig visste jag redan innan, men att jag skulle gå därifrån i känslan av att jag precis mött Gud trodde jag först bara var ett skämt. Men jag undrar om det verkligen var det. Jag kan verkligen inte beskriva denna känsla, jag har aldrig känt så här förut. Helen gav mig så mycket mod och insperation i lördags som ingen annan har gett mig förut, hon gav mig så himla mycket som jag aldrig kommer kunna ge tillbaka.

"Du ger mig styrka när jag tappat tron"

Ja, herregud. Vart ska jag börja? Igår fick jag vara med om någonting helt fantastiskt tack vare Ung cancer och Helen Sjöholm. Kommer ni ihåg önskelistan 2014 som Ung cancer gjorde åt deras medlemmar kring jul? Min önskning var att få träffa Carola, Sarah Dawn Finer eller Helen Sjöholm. Sarah träffade jag ju innan jul och igår var det dags att få träffa Helen Sjöholm. Jag har blivit så himla bortskämd av henne så det inte är klokt, hon har skickat presenter och kort och varit helt fantastisk bara på det sättet och jag blev även bjuden på att få gå och se Livet är en schlager som jag då gjorde igår kväll för att sedan få träffa henne efteråt. Jag tog med mig Sofi och så åt vi middag innan för att sedan få njuta av musikalen. Den var minst lika bra denna gång som sist jag såg den! Grät lika mycket om inte mer denna gång, det är något som triggar igång mig under akt två som gör att jag sitter och gråter nästan exakt hela tiden under den akten. Denna musikal är värd att få tinnitus av flera gånger om för att den är så bra!

Efter konserten så fick jag då äntligen följa med bakstage för att få träffa Helen. Alltså fattar ni? HELEN SJÖHOLM!? Helt sinnessjukt! Jag var så nervös innan att jag skakade! Men nästan direkt när vi hade kramats så kändes det som det mest naturligaste i världen att få sitta och dricka te och äta melon samtidigt som man pratade med henne. Exakt vad vi pratade om behåller jag för mig själv men det var så otroligt skönt att bara sitta och prata om allt möjligt och att det inte var fokuserat på just cancer. Klart vi kom in på ämnet men vi pratade om så himla mycket annat också som gjorde att allt kändes så avslappnat. Vi satt nog där i 45 minuter och pratade och det kändes som att jag drömde, jag kan fortfarande inte fatta vad jag har fått vara med om, att jag som har beundrat denna gudagåva i 10 år äntligen fick krama om och åtminstone försöka att få henne att förstå hur stor hon är för mig. Vi avslutade med lite fotografering och sedan fick vi skjuts till centralen av hennes taxi, jag har åkt taxi med HELEN SJÖHOLM! Alltså, ni får ursäkta men det jag fick vara med om igår kväll klår typ allt jag har varit med om, jag kan seriöst dö lycklig nu!

Jag tror inte riktigt att jag ännu har tagit in kvällen. Jag förstår fortfarande inte vad jag fått vara med om. Jag är så otroligt tacksam, rörd (nej, rörd är en underdrift då jag sitter och störtgråter i skrivandets stund) och glad över att Ung cancer fixade denna önskelista och att Helen ställde upp på detta. Det kanske inte märks, men jag saknar ord för att beskriva hur mycket detta möte betyder. För mig så har det hela tiden känts som att Helen inte finns på riktigt, med hennes otroliga begåvning när hon tolkat roller och att jag inte har samma chans att se henne live på samma sätt som Carola och Sarah  så har hon alltid varit någon jag beundrat på avstånd. Jag får alltid ett extra pirr i kroppen varje gång jag ser henne live då det inte är så ofta. Men igår när hon kom med sin blombukett, visste vad jag hette och kramade om mig så kändes det som att jag mötte Gud. De gånger när jag har sett henne på scenen och tänkt att där ska jag också stå en dag, alla gånger då det känts som att världen på riktigt har stannat när hon sjunger, alla gånger när jag somnade till hennes röst när jag låg på sjukhuset, alla de gånger som jag fortfarande somnar till hennes röst, alla gånger som jag har gråtit och skrattat till hennes musik eller framträdanden, alla de gånger som jag har suttit en hel dag framför youtube och frossat i Helen-klipp, alla de gånger när jag känt att musik inte är något för mig men sedan ändrat mig så fort jag spelar hennes musik. Som den musiknörd jag är så är Helen en otrolig förebild och nu när jag fått prata med henne så är hon inte bara min förebild inom musiken utan som person också, hon är mitt mod, mitt hopp, min styrka. Världens världens finaste Helen! En helt underbar kväll var det och det känns som att jag ständigt kommer stå i skuld till Ung cancer och Helen som gjort detta möjligt. I särklass en av de bästa dagarna i mitt liv <3.

Obeskrivlig lycka <3