Direktlänk till inlägg 6 februari 2015
Imorgon har det gått exakt en vecka sedan jag fick träffa Helen Sjöholm. Det har varit en vecka med så otroligt mycket känslor så jag knappt har känt igen mig själv. Att träffa sin idol är något häftigt i sig och varje gång jag har fått chansen att träffa Carola eller Sarah så har jag gråtit en skvätt av tacksamhet efteråt och sedan bara ridit på vågen av tacksamhet och lycka i flera flera veckor. Jag trodde att jag skulle reagera på samma sätt även efter i lördags, men nej. Istället så har jag gått runt som en zoombie hela veckan och jag har hållt inne så jäkla mycket känslor som helst av allt bara vill komma ut. Jag har inte klarat av att lyssna på Helens musik utan att börja storgråta och då har jag snabbt stängt av igen och torkat tårarna, varje gång jag ser bilderna på oss två så slår hjärtat en liten volt och när jag ska försöka prata högt om henne så kan jag knappt hålla tårarna borta då heller.
Att jag fick möjligheten att träffa Helen var verkligen större för mig än vad jag själv trodde. Fortfarande så tror jag knappt att det är sant. Det känns seriöst fortfarande som att det var en dröm och att jag när som helst ska vakna upp och bli besviken. Fortfarande så måste jag säga till mig själv några gånger om dagen att jag har träffat Helen Sjöholm, bara för att försöka få in det i min hjärna. Att Helen är stor för mig visste jag redan innan, men att jag skulle gå därifrån i känslan av att jag precis mött Gud trodde jag först bara var ett skämt. Men jag undrar om det verkligen var det. Jag kan verkligen inte beskriva denna känsla, jag har aldrig känt så här förut. Helen gav mig så mycket mod och insperation i lördags som ingen annan har gett mig förut, hon gav mig så himla mycket som jag aldrig kommer kunna ge tillbaka.
"Du ger mig styrka när jag tappat tron"
God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...
God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...
Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår! Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|