Känner på mig att det inte blir så mycket sömn inatt. Har inte varit sen sån bra bra vecka faktiskt. Mycket sjuhus och oro. Bröt ihop i stallet i Onsdags, kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna efter beskedet på radiumhemmet tidigare under dagen. Bröt ihop i duschen idag oxå, jag brukar faktiskt inte gråta så mycket men när det väl händer så kan jag knappt sluta. Trots att jag blev tillsagt i stallet att jag skulle försöka må bra dom här två veckorna innan alla tester så är det inte så lätt. Den där balansen i livet som jag trodde att jag hade hittat måste jag börja leta efter igen och det tar enormt mycket energi. Det känns lite som om att börja om från ruta ett...

Jag är fast besluten om att jag kommer klara det här oxå. Gav jag inte upp i somras så lär jag inte ge upp nu heller. Har jag gått igenom det förr så klarar att gå igenom det igen. Speciellt nu när jag har hästarna nära till hands. Jag kommer absolut ha mina dippar under denna månad, kanske tätare oxå. Men och? Ni får helt enkelt stå ut med att jag inte är lika närvarande då och då. Det ända ni kan göra är att fråga hur jag mår och stötta mig. 

Balansen var det ja. Positiv-negativ-positiv-negativ......det löser sig nog.

Ett nytt liv

skulle offra allt för ett helt nytt liv

drömt så många gånger att jag bytt liv

styrt min framtid åt ett annat håll

En ny start

Är vad jag behöver för att se klart

glömma mitt förfluta låt det ske snart

ge mig en ny plats en en enkel roll

Lyckopiller <3