God kväll på er älskade ni. Hoppas ni har haft en toppendag. Min har varit jättehärlig! Gick runt lite som en zoombie i förmiddags efter igår och fortfarande så känns det som att allt var en härlig dröm. Märkligt, har aldrig känt så här förut någon gång så jag kan inte riktigt beskrva känslan. Jag reagerar inte alls som jag trodde att jag skulle göra. Idag har jag tillbringat dagen hemma hos Elin, kom dit och hela huset var nästan fullt med folk, nyfödda, barn, ungdomar och vuxna. Härligt att få kliva in i den miljön och mötas av glada ansikten! Älskar verkligen att vara hemma hos Elin och jag är så himla tacksam över den extrafamilj som alltid finns där för mig <3. Jag har iallafall fått leka med småbarn idag, tackar man inte nej till liksom, Elin och jag har lekt med pilatesbollen-ja ni ser ju hur det gick hehe!

Vi har fikat, för mig blev det årets första semla.

Vi kollade på film och så blev jag bjuden på middag, alltså jag blir så himla bortskämd av dem! Elin och jag spelade även spel och jag fick bevis på att jag kanske ändå är lite allmänbildad, eller ja det kanske var lite tur också hehe.

Nu har jag kommit hem för ett tag sedan och sitter i soffan och fryser. Det är så himla kallt ute nu så det tar ett tag att värma upp sig när man varit ute. Jag har iallafall haft en toppendag hemma hos Elin, skrattat, gråtit och bara haft det söndagsmys. Imorgon börjar ännu en ny vecka, känner mig både redo men ändå inte. Stannar gärna i min musik/Helenbubbla ett tag till, men jag fattar att livet går vidare. Kram på er fina ni och var tacksama över det liv ni lever, det är jag!

Ja, herregud. Vart ska jag börja? Igår fick jag vara med om någonting helt fantastiskt tack vare Ung cancer och Helen Sjöholm. Kommer ni ihåg önskelistan 2014 som Ung cancer gjorde åt deras medlemmar kring jul? Min önskning var att få träffa Carola, Sarah Dawn Finer eller Helen Sjöholm. Sarah träffade jag ju innan jul och igår var det dags att få träffa Helen Sjöholm. Jag har blivit så himla bortskämd av henne så det inte är klokt, hon har skickat presenter och kort och varit helt fantastisk bara på det sättet och jag blev även bjuden på att få gå och se Livet är en schlager som jag då gjorde igår kväll för att sedan få träffa henne efteråt. Jag tog med mig Sofi och så åt vi middag innan för att sedan få njuta av musikalen. Den var minst lika bra denna gång som sist jag såg den! Grät lika mycket om inte mer denna gång, det är något som triggar igång mig under akt två som gör att jag sitter och gråter nästan exakt hela tiden under den akten. Denna musikal är värd att få tinnitus av flera gånger om för att den är så bra!

Efter konserten så fick jag då äntligen följa med bakstage för att få träffa Helen. Alltså fattar ni? HELEN SJÖHOLM!? Helt sinnessjukt! Jag var så nervös innan att jag skakade! Men nästan direkt när vi hade kramats så kändes det som det mest naturligaste i världen att få sitta och dricka te och äta melon samtidigt som man pratade med henne. Exakt vad vi pratade om behåller jag för mig själv men det var så otroligt skönt att bara sitta och prata om allt möjligt och att det inte var fokuserat på just cancer. Klart vi kom in på ämnet men vi pratade om så himla mycket annat också som gjorde att allt kändes så avslappnat. Vi satt nog där i 45 minuter och pratade och det kändes som att jag drömde, jag kan fortfarande inte fatta vad jag har fått vara med om, att jag som har beundrat denna gudagåva i 10 år äntligen fick krama om och åtminstone försöka att få henne att förstå hur stor hon är för mig. Vi avslutade med lite fotografering och sedan fick vi skjuts till centralen av hennes taxi, jag har åkt taxi med HELEN SJÖHOLM! Alltså, ni får ursäkta men det jag fick vara med om igår kväll klår typ allt jag har varit med om, jag kan seriöst dö lycklig nu!

Jag tror inte riktigt att jag ännu har tagit in kvällen. Jag förstår fortfarande inte vad jag fått vara med om. Jag är så otroligt tacksam, rörd (nej, rörd är en underdrift då jag sitter och störtgråter i skrivandets stund) och glad över att Ung cancer fixade denna önskelista och att Helen ställde upp på detta. Det kanske inte märks, men jag saknar ord för att beskriva hur mycket detta möte betyder. För mig så har det hela tiden känts som att Helen inte finns på riktigt, med hennes otroliga begåvning när hon tolkat roller och att jag inte har samma chans att se henne live på samma sätt som Carola och Sarah  så har hon alltid varit någon jag beundrat på avstånd. Jag får alltid ett extra pirr i kroppen varje gång jag ser henne live då det inte är så ofta. Men igår när hon kom med sin blombukett, visste vad jag hette och kramade om mig så kändes det som att jag mötte Gud. De gånger när jag har sett henne på scenen och tänkt att där ska jag också stå en dag, alla gånger då det känts som att världen på riktigt har stannat när hon sjunger, alla gånger när jag somnade till hennes röst när jag låg på sjukhuset, alla de gånger som jag fortfarande somnar till hennes röst, alla gånger som jag har gråtit och skrattat till hennes musik eller framträdanden, alla de gånger som jag har suttit en hel dag framför youtube och frossat i Helen-klipp, alla de gånger när jag känt att musik inte är något för mig men sedan ändrat mig så fort jag spelar hennes musik. Som den musiknörd jag är så är Helen en otrolig förebild och nu när jag fått prata med henne så är hon inte bara min förebild inom musiken utan som person också, hon är mitt mod, mitt hopp, min styrka. Världens världens finaste Helen! En helt underbar kväll var det och det känns som att jag ständigt kommer stå i skuld till Ung cancer och Helen som gjort detta möjligt. I särklass en av de bästa dagarna i mitt liv <3.

Obeskrivlig lycka <3