Direktlänk till inlägg 11 februari 2015
Kom på härom kvällen att det var drygt en månad sedan som vi kom hem från USA. Det är verkligen läskigt hur fort tiden går just nu. Har seriöst ångest över att dagarna bara springer iväg, det känns som att livet bara rullar på och jag hinner inte stanna upp och njuta. Vi har alltså varit hemma i Sverige i "bara" fyra veckor, men det känns som en evighet sedan som vi var iväg, som att vi inte ens har varit borta. Det har hänt så otroligt mycket under dessa veckor och man kastades liksom in i vardagen direkt när man kom hem till Sverige. Jag är ändå så sjukt glad att vi åkte när vi åkte, hade jag inte fått tagit en paus i tre veckor så hade jag nog inte pallat att leva i detta tempo som jag lever i nu. Jag känner att jag redan nu efter fyra veckor skulle behöva semester igen.
Just nu så lever jag för mina tisdagskvällar. Oavsett hur missnöjd eller hur dåligt jag än mår efter jag har ridit så är det ändå värt det. På hästryggen så kan jag inte sitta och tänka på annat, på vad jag ska göra nästa dag, vilka jag glömde att mejla eller att jag borde pluggat mer. Jag har 100% fokus på mig och hästen och då spelar inget annat någon roll. Stallet är min frizon och ridlektionerna gör att jag kommer hem med nytt och bättre fokus än vad jag hade innan. I stallet kan jag vara ledsen, jag kan vara glad eller jag kan vara arg, men när jag hoppar upp på hästryggen så försvinner oftast allt sådant. I mars fram till maj, juni så kommer även måndagarna vara min terapidag då det är kör som står på schemat. Jag har kommit fram till att jag nu måste börja prioritera måndag och tisdagskvällar och verkligen rida min ridlektion och sjunga i kören när den har börjat. Annars kommer jag inte orka, de kommer vara mina heliga kvällar och är det folk som inte förstår det så får de helt enkelt ta det. Att bli sönderstressad som 23 åring är inget jag strävar efter och då måste jag få lite andrum och känslan av att jag är här och nu och att ingen kan nå mig. Till hjälp har jag hästarna och musiken <3.
God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...
God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...
Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår! Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|