God kväll på er snyggingar. Har nyss tryckt i mig sex korvar och potatisgratäng till middag, var sjukt hungrig som ni kanske förstår med tanke på hur många korvar jag åt. Det var ett tag sedan som jag kom hem och nu sitter jag i soffan och planerar att göra det för resten av kvällen. Trots att jag egentligen inte har gjort något speciellt idag så är jag ändå sjukt trött. Mötet med Filippa gick bra, vi båda var väldigt sega i huvudet haha men tyckte ändå att vi fick lite gjort. Är svårt att planera en kurs/föreläsning när man inte riktigt vet vad ungdomarna vill ha hjälp med. Men eftersom att vi båda känner oss väldgit säkra med materialet så tror jag heller inte att det ska vara några problem. Just nu är jag sjukt otaggad för att åka till Täby på söndag, men när jag väl är på väg eller där så tror jag nog bara att det blir kul. Är ändå kul att få träffa andra engagerade ridsportare.

Hej på er vänner. Alltså åh vad jag är less på att ha ont i magen nu, har haft ont i tre dagar och det är en sån där störande värk som gör att man hela tiden blir påmind om att man har ont. Menmen, ska sluta beklaga mig över det nu utan istället gå in på det jag egentligen skulle skriva om; min dag. Idag hade jag planerat in att åka till karolinska och ta blodprov inför återbesöket nästa vecka. Jag vägrar att gå till Spånga vårdcentral då de suger på att sticka och är sjukt otrevliga så därför är det värt att åka in till Radiumhemmet och bli stucken. Att ta blodprov är som ett heldagsprojekt för mig, har liksom lärt mig under alla dessa år att man ska äta, dricka, sova och gärna inte vara så kall när man kommer och ska ta blodprov, så jag har ätit och druckit hela tiden nästan innan jag åkte in vid 13.

Det är en speciell känsla av att komma in på Radiumhemmet, jag reagerar inte lika starkt längre när jag ser massa cancerkrigare gå omkring med skalliga huvuden utan jag känner bara hat, jävla pisscancer! Idag kände jag för första gången på väldigt länge också en äkta stolthet över att jag satt där tre år senare och är frisk från denna skitsjukdom. På något sätt så blev det ändå ett fint besök idag. Att ta blodprov gick som en dans också, möttes av en sköterska som vet vem jag är och har stuckit mig förut och hon lyckades fixa alla rör på ett stick, kändes fantastiskt skönt! Ibland när jag har otur så brukar det ta mellan 3-5 stick.

Efter sjukhuset så åkte jag in till stan och sitter just nu i skrivandets stund på John chris coffee och fikar samtidigt som jag lyssnar på musik och väntar på mitt sällskap. På söndag ska jag och Filippa ut på vårt första klubbesök och träffa Täbys ungdomssektion, så vi ska passa på att förbereda lite nu under eftermiddagen så vi har koll på vad vi vill säga och sånt. Eftersom jag blev klar på sjukhuset tidigare än vad jag trodde så satte jag mig då här och väntade, inte helt fel! Nu hörni ska jag drick upp mitt te innan det kallnar ännu mera, kram på er så återkommer jag när jag kommer hem!

Nu mår jag bättre. Avskyr att jag mår så dåligt till och från hela tiden. Det gör liksom att jag inte riktigt kan planera eller helt enkelt får tvinga mig att göra det jag lovat. När jag kom hem efter pärlandet så tänkte jag först att jag skulle ta en promenad, men jag orkade inte det med tanke på att min högerfot strejkar. Så jag gick in och satte mig i sängen med datorn i knät och musik i lurarna. Satt och jobbade lite med styrelsearbeten som jag tagit på mig och sedan så gjorde jag om min header här på bloggen. Vad tycker ni? Jag är nöjd iallafall, tycker att jag fick med vad jag gör i mitt liv hehe. Efter några timmar så började jag må riktigt risigt igen. Mådde illa, blev yr och kände mig febrig. Ville seriöst bara lägga mig i sängen och sova. Men nu har jag duschat och ätit lite så börjar må bättre igen. Ja, ni märker ju vad det går upp och ned hela tiden. Om några timmar mår jag säkert lika dåligt igen. Nu ska jag fortsätta att lyssna på mellolåtar och invänta Så ska det låta. Kram på er!

Hej på er vänner. Idag när jag vaknade klockan 10 så var jag så sjukt trött. De första minutrarna så gick jag typ och blundade fast jag var uppe och gick. Är inte på topp idag kan jag säga, somnade sent och sovit oroligt. Har också ruskigt ont i magen, inte så jag blir orolig utan mer less på att det blir så jobbigt att röra på sig. Elin och jag har varit inne i stan i några timmar och pärlat fuck cancer armband åt Ung cancer, deras första pärldag för denna termin. Egentligen kanske jag skulle vara hemma och vila eftersom jag känner mig lite sjuk, men jag kan verkligen inte det. Att sitta i soffan en hel dag är så tråkigt och jag får spunk. Så därför åkte vi in en snabbis ändå och pärlande några armband. Så härligt att pärldagarna är igång igen, det är verkligen terapi och så mysigt att bara få sitta där och pärla och prata med massa trevliga människor. Pärldagar är verkligen något som jag försöker att prioritera på söndagarna, perfekt söndagssyssla liksom :). Nu är jag hemma och sitter i mitt rum och lyssnar på mellolistan på Spotify för att bli på lite bättre humör. Återkommer vänner, kram på er!

Idag smäller det. Årets störtsta musikfest är här igen! Jag är sjukt laddad och har självklart redan lyssnat på låtarna inför kvällens delfinal, hittat mina favoriter och laddat ned den nya melodifestivalsappen som jag kommer att använda flitigt under dessa veckor. Åh, jag älskar verkligen melodiestivalen, men det vet ni nog redan. Nu är det dags att pumpa schlagerlåtar i flera veckor, jag har redan börjat! Är så pepp så jag ryser!

God kväll på er älskade ni. Denna helg blev inte alls som jag hade planerat från början. Trodde att det skulle bli fart och fläkt och party, men inte riktigt så blir eller blev det. Från början var det tänkt att jag skulle åka på kryssning med delar av gymnasiegänget, men när jag vakande idag så mådde jag pyton. Var helt säker på att jag hade feber. Det var bara att inse att jag nog inte alls skulle orka med en kryssning, så det var bara att ställa in. Däremot så hade jag lovat att jag skulle vara i stallet idag på USEKs årsmöte och hjälpa till. Så jag fick skjuts av mamma som ändå var ute och åkte och så kom jag till stallet vid typ 13 och stod ett tag och gosade med Jissa, det går ju liksom inte att inte gå in och pussa på henne nä jag ändå är där och det var så himla mysigt! Är så himla glad över att jag har stallet och hästarna att rymma till när man mår dåligt både fysiskt och psykiskt. Det räckte med 1 minut bland stallfolk och hästar så är allt med feber eller något annat jobbigt borta.

Vid 14 så sattes årsmötet igång, det gick lite snabbare på grund av olika saker, men allt är löst och nu har vi i Vällingby ridsällskap några nya i US-styrelsen för ett år åtminstone. Efter mötet satt jag kvar med ordförande och skrev ihop lite dokument och pysslade lite, så vid 16:30 ungefär var vi klara med allt och så blev vi hämtade av mamma strax innan 17. Varje gång jag är i stallet på helgerna så kommer jag på mig själv att fundera på varför jag inte är där mer, det är fantastiskt härligt att vara i stallet på helgen när det är massor av folk där av samma anledning-hästarna. My God vad jag älskar ridsporten!

Känner att jag är helt slut i både kropp och knopp nu när jag sitter i soffan. Huvudvärk, småont i halsen och förskräckligt trött. Fick så sjukt ont i kroppen efter ridlektionen igår, vet inte varför. Skönt iallafall att inte vara på kryssning känner jag, om jag blev så här trött bara av att sitta på en stol i stallet i flera timmar och prata, så hade jag nog inte orkat med att dansa runt på en båt. Ikväll blir det alltså mello på TV och sedan bums i säng, kram på er så länge!

Hemma, duschat och sitter nu i soffan och börjar nästan ana lite feber. Detta har jag verkligen inte tid med, så jag hoppas att det är som vanligt på grund av att jag är trött både psykiskt och fysiskt. I eftermiddags så red jag privatlektion på Jissa för Åsa, eller Elin och Becca var med och red också så vi delade på en privatlektion, himla lyxigt att rida tre styckna i stora ridhuset. Jag fick som sagt rida på Jissa, fick ju inte rida henne i tisdags på grund av missförstånd så det var riktigt härligt att sitta på henne igen. Igårkväll så kollade jag tillbaka lite på bloggen och insåg att det var 5 år sedan som jag tog en privatlektion sist och då på Jissa med. Så det kanske var på tiden att ta en privatlektion nu igen hihi,

Var sjukt trött redan innan och sjukt otaggad. Jag ville rida men jag kände mig otroligt skör av någon anledning. Visste inte riktigt hur mycket jag skulle orka psykiskt liksom. Men jag hoppade upp och när jag väl satt på hästryggen så kändes det lite bättre. Vi red självständigt idag då ingen utav oss sa vad/om vi ville träna på något speciellt och jag tyckte att det fungerade väldigt bra. Jag hade planerat lite innan lektionen att jag skulle rida igenom vissa moment ur L:C 1 och träna på det så det var det jag gjorde. Men jag började med att skritta igång henne och försöka få henne lite mer lyhörd i skritten, jobba med tempoväxlingar, på böjda spår och lite skänkelvikningar.

I traven red jag då igenom vissa L:C moment, är sjukt dålig på att rida snygga och runda volter, så övade mycket på det och även på serpentinbågar och snett igenom. Tyckte att hon travade på bra redan från början men körde ändå på med mycket tempoväxlingar för att hela tiden checka av att hon var med. Galoppen jobbade jag med på A och C-volterna samt på stora mittvolten i båda varven. Galoppen är nog något som jag känner att jag måste jobba mer med då jag tycker att jag spänner mig och hela tiden sitter och driver. Det blir till nästa lektion.

Den sista kvarten så blev jag bara frustrerad på mig själv då jag bara kände mig klumpig på hästryggen, trots att Åsa sa åt mig att jag sitter som gjuten på Jissa så känns det inte så. Jissa hade en jäkla trav i slutet så jag hade svårt att sitta emot och få henne att lugna ned sig lite på grund av min frustration. Men jag är ändå nöjd med dagens lektion, problemet är att jag alltid hittar något fel och att det alltid finns ett men efter varje lektion. Var sjukt yr efter lektionen och trodde helt seriöst att jag antingen skulle somna eller svimma, men med hjälp av Åsa och snälla barn i stallet så gick det ändå bra och efter lite vila så mådde jag bättre. Längtar redan till på tisdag då det är dags att rida igen! Fina fina Jissa <3

Imorgon har det gått exakt en vecka sedan jag fick träffa Helen Sjöholm. Det har varit en vecka med så otroligt mycket känslor så jag knappt har känt igen mig själv. Att träffa sin idol är något häftigt i sig och varje gång jag har fått chansen att träffa Carola eller Sarah så har jag gråtit en skvätt av tacksamhet efteråt och sedan bara ridit på vågen av tacksamhet och lycka i flera flera veckor. Jag trodde att jag skulle reagera på samma sätt även efter i lördags, men nej. Istället så har jag gått runt som en zoombie hela veckan och jag har hållt inne så jäkla mycket känslor som helst av allt bara vill komma ut. Jag har inte klarat av att lyssna på Helens musik utan att börja storgråta och då har jag snabbt stängt av igen och torkat tårarna, varje gång jag ser bilderna på oss två så slår hjärtat en liten volt och när jag ska försöka prata högt om henne så kan jag knappt hålla tårarna borta då heller.

Att jag fick möjligheten att träffa Helen var verkligen större för mig än vad jag själv trodde. Fortfarande så tror jag knappt att det är sant. Det känns seriöst fortfarande som att det var en dröm och att jag när som helst ska vakna upp och bli besviken. Fortfarande så måste jag säga till mig själv några gånger om dagen att jag har träffat Helen Sjöholm, bara för att försöka få in det i min hjärna. Att Helen är stor för mig visste jag redan innan, men att jag skulle gå därifrån i känslan av att jag precis mött Gud trodde jag först bara var ett skämt. Men jag undrar om det verkligen var det. Jag kan verkligen inte beskriva denna känsla, jag har aldrig känt så här förut. Helen gav mig så mycket mod och insperation i lördags som ingen annan har gett mig förut, hon gav mig så himla mycket som jag aldrig kommer kunna ge tillbaka.

"Du ger mig styrka när jag tappat tron"