Just nu vill jag bara komma bort. Bort från Sverige. Bort från alla krav och all ångest. Jag vill kunna andas. Kunna sova. Läka i både kropp och själ. Vara starkare. Håll ut Elin, 14 dagar kvar till USA.

Jag ska nog ta mig ur detta också. Så småningom. Men just nu så orkar jag inte. Jag känner mig för skör, som att jag när som helst kan explodera i alla möjliga känslor.

Just nu känner jag mig som den svagaste personen i världen. En person som ingen vill vara med. En person som bara gör allt fel istället för rätt. För att hon har för mycket att deala med för tillfället. För att hon är mitt i livet och känner att något är fel.

Nu ska jag försöka sova igen och hoppas på att jag vaknar som en bättre människa imorgon. All kärlek till dig som läser detta, puss och kram och god natt! <3

Oj vad min hjärna har gått på högvarv de senaste dagarna. Helt plötsligt så måste jag börja ta tag i mitt liv igen. Allt det där som jag medvetet har skjutit åt sidan för att jag inte orkar ta tag i det mitt i all ovisshet. Alla måsten och alla beslut. Men nu vet jag att jag fortfarande är frisk och nu måste jag ta tag i allt. Problemet är att jag är så grymt förvirrad. Jag vill göra så himla mycket just nu och göra det bra och riktigt, men det känns som att jag gör allt lite halvhjärtat hela tiden. Oavsett vad jag gör så känner jag mig aldrig helt nöjd eller som att någon står bakom mig och säger åt mig att jag borde göra allt jag gör bättre. Samtidigt som jag försöker hitta en balans där jag känner mig nöjd med vad jag presterar om dagarna så krånglar massa annat. Massa praktiska saker, massa måsten. Måsten som jag verkligen inte orkar eller har någon lust att göra. Jag går runt med så himla mycket känslor i kroppen som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Det kan nog sammanfattas som förvirring. Jag vet inte riktigt vad jag känner, varför jag känner som jag gör och vad jag ska göra åt det. Jag känner mig ständigt stressad och jag hinner inte riktigt med att njuta av livet för jag har så mycket på gång hela tiden. Från det ena till det andra till det tredje ungefär. Just nu vill jag bara att det ska bli den 17 december så jag kan fly landet och säga nej till saker och ting och släppa allt över jul och nyår. Ett strålande exempel på detta är nu, jag borde egentligen gått och lagt mig för 30 minuter sedan typ, men ändå så sitter jag här och skriver till er igen. Kom på att jag inte kollat mejlen idag och så kände jag att jag behövde skriva av mig lite innan jag släcker lampan för att kunna sova. Har ständigt saker i huvudet, det är ett under att det inte sprängs snart haha. Men nu säger jag iallafall god natt och ska försöka sova lite bättre än vad ajg gjorde natten till idag. Kram på er!

Mitt huvud kan just nu inte inta viloläge. Ni vet när man bara ligger och tänker och tänker men man blir bara mer frustrerad och mer ledsen. När allt bara blir för mycket och helt plötsligt så går det inte att hålla bort tårarna. Just nu känner jag att det börjar bli lite för mycket för mitt huvud. För mycket krav. För mycket press. För mycket beslut. Jag kan ingenting. Jag vill ingenting. Jag orkar ingenting. Det ända som jag vill göra är att skita i allt och rymma till en annan värld. Komma bort från verkligheten. Ta en paus. Andas. Jag ska släcka lampan och försöka sova nu istället för att sitta här och tycka synd om mig själv, men jag behövde bara få skriva av mig litegrann känner jag. På med Carola, blunda och andas. Imorgon (eller egentligen idag) är det en ny dag. Godnatt och förlåt.

Jag tycker det är otroligt häftigt att vissa människor kan påverka en så mycket genom att bara vara helt ärliga med allt och mot sig själva. Tänk om alla var så. Tänk om jag var så. Vad mycket bättre jag skulle må. Jag är glad att jag har några kloka runtom mig som tar ned mig på jorden när jag börjar tvivla för mycket oavsett hur ont det gör just där och då. Någon gång ska jag gottgöra dem så de förstår hur mycket just de betyder för mig.

Var tacksam över det ni har alla fina självar där ute. Ni kommer så mycket längre på det.

DU är värdefull, glöm aldrig det!

Just nu har jag alldeles för mycket i huvudet. Så himla mycket som snurrar runt och jag vet knapp hur jag ska börja reda ut allt. Det känns som att jag står mitt i en ring med massor utav människor runtom mig som skrattar, puttar eller drar i mig hela tiden. Folk som vill se mig prestera, folk som inte är nöjda med mig, folk som bara skrattar åt mig varje gång jag försöker göra någonting bra eller folk som bara är besvikna över mig. Varje morgon när jag går upp så har jag ett ord i huvudet-prestera, varje kväll när jag ska gå och sova så har jag bara en fråga i huvudet-varför presterade jag inte bättre? Det kan allvarligt inte vara sunt att hela tiden gå runt att tänka så här. Samtidigt som detta pågår så har jag så mycket andra tankar som snurrar, just nu är det tungt. Jag hoppas att det går över snart och jag hoppas att ni har överseende med detta, kram på er!

De stunder jag känner att det blir för mycket så är jag så otroligt tacksam över att jag har mina vänner,

både de tvåbenta och fyrbenta vännerna. Utan dem så vet jag inte hur jag hade klarat mig så här långt.

Hej på er alla. Trots att jag har varit hemma hela dagen idag och egentligen inte gjort något speciellt så känns det som att dagen har varit jättelång och att det har hänt sjukt mycket. Skönt med sovmorgon idag, men jag vakande vid 8 och var pigg, så jag låg och halvsov i sängen till 10 ungefär innan jag gick upp.

Idag hade jag planerat att ringa massa samtal till sjukhuset och stå på mig och kräva den hjälpen jag ville ha, men när min läkare från radiumhemmet ringde mig så försvann min pondus litegrann och jag höll på att bryta ihop. Det låter värre än vad det var, min läkare var inte så orolig och alla blodmarkörer ser bra ut så egentligen borde jag inte oroa mig heller men jag gör det ändå. Jag tycker att mycket är jobbigt och tungt just nu och sen när cancerspökerna börjar komma så blir det nästan droppen. Menmen, nog om det. Nu ska jag vara glad över att jag lever istället.

Vad har hänt annars då under dagen? Har pluggat lite, vet inte riktigt hur jag ska plugga just nu bara eftersom att man väntar på sitt gensvar från läraren denna vecka. Efter middagen så gick jag ner till konsum och hämtade upp min jacka från Ellos oxå, är sjukt nöjd-nu hoppas jag att våren håller i sig eller att det snart blir vår igen, har hört att det ska bli minusgrader nästa vecka-usch! Nu har jag precis hoppat ut från duschen efter att ha ringt några samtal till de nya DUS-tjejerna, hoppas på ett bra år med en ny styrelse! Känner att jag bara sitter och flummar runt här nu så ska gå och ta något att dricka och sen klockan åtta börjar äntligen Ryttareliten, jippi!

Bjuder på en selfie som jag tog innan mellofinalen i lördags...