Jag försöker plugga men mina tankar far och flyger åt ett annat håll hela tiden...

Jag försöker att inte tänka på det, men det går lixom inte. Dags att hälsa på sjukhuset igen imorgon och jag går igenom allt i huvudet hur förmiddagen kommer bli. Det är ju nästan samma sak jag ska göra imorgon som jag brukar göra 1 gång i månaden, men just denna gång så känns det som om mer står på spel, kanske för att det är en annan slags röntgen?

Nästan samma sak varje gång. Vänta på min tur, bli stucken ett par-tre gånger och tillslut får in nålen rätt, få något insprutat i blodet, ligga i ca 60 min på en brits, in på röntgen, bli röntgad i 30 minuter, säga tack och hej, sen är det bara att vänta. Vänta och vänta på att telefonen ringer eller på en kallelse i brevlådan. Egentligen är det ju inte själva undersökningen som är värst, det är den där fruktansvärda känslan av att man inte vet vad som kommer hända och framförallt att läkarna inte vet vad det är för något fel. Det är som om jag inte har någon kontroll över mitt liv längre.......

Vissa dagar så kan jag inte låta bli att tänka varför just jag och varför just cancer?

Jag skriver det här bara för att jag vill få ut lite av mina tankar, det sista jag vill höra nu är att jag måste vara stark, att jag måste tänka framåt, att jag inte kan sluta leva mitt liv. Jag för höra det så många gånger varje dag och jag är less på dom orden! Tror inte folk att jag vet att jag måste vara stark, tror folk att jag bara vill lägga mig i sängen och ge upp?  Att jag inte vågar tänka framåt, att jag inte ser något ljus i tunneln!?

Jag kan lova er att jag VET! Jag vet gott och väl att jag måste kämpa, att jag inte kan sluta leva mitt liv på grund av det här, att jag måste vara stark. Jag vet att jag måste lära mig att leva med sorgen, att jag måste tänka framåt, att jag måste LEVA, och jag gör det. Jag går upp varje morgon och lever mitt liv, jag kämpar, jag har drömmar och jag har mål. Jag kämpar för att jag faktiskt ser ett litet ljus i tunneln, om jag inte hade gjort det så hade jag inte suttit här idag. Jag är 20 år och jag tror att någon gång ska detta få ett slut, att någon gång kan jag lägga det här bakom mig och komma tillbaka som en ännu starkare Elin och leva mitt liv till fullo, eller jag tror inte jag vet! Men jag måste oxå få lov att vara ledsen, bitter, arg, tänka negativt,  you name it! För jag känner mig själv och jag VET att jag har så mycket att kämpa för, leva för och vara lycklig för.

Så, ni som tror att jag bara vill ge upp vissa dagar för att jag är ledsen, varför skulle jag ens vilja ge upp?

Nu måste jag verkligen försöka plugga vidare!

 

E

7 december 2011 13:37

http://accordingtoannika.blogspot.com/

jag vet inte om du följer annika marklunds blogg men just nu skriver hon om lite samma sak, samma känslor (tycker jag mig uppfatta iaf). Hoppas allt går bra!

 

Sara

7 december 2011 14:12

Klart du måste få tänka negativt, vara arg, bitter, sur, irriterad, less på livet. Osv.. Hur ska du annars kunna vara glad och tänka positivt när livet känns lite lättare? :)

Det ska bli skönt att få träffad dig till jul! :) puss <3

http://sarisen91.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...