lyckopillerelin

Alla inlägg den 23 december 2011

Av Elin - 23 december 2011 16:06



Det slog slint i huvudet på mig inatt...igen. Tårarna bara sprutade och jag var tvungen att sätta mig upp för att kunna andas igen efter att ha kippat efter luft så länge. Det är inte så ofta som jag verkligen bryter ihop så där men det händer ibland.


Jag vet ärligt talat inte om det är okej att känna så här, är det ens normalt? Jag är så otroligt tacksam över varje dag som jag slipper cellgifter, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att det inte är helt uteslutet än. Men jag vet att jag inte kan hålla på att tänka tänk om hela tiden, det gör hela situationen värre. Jag måste lära mig att leva i nuet och vara glad så länge jag mår bra.


Jag är inte rädd för själva behandlingen, utan för biverkningarna...hela jag kommer att påverkas och jag är otroligt rädd för att jag måste ta studieuppehåll och pausa i ridningen. Jag behöver rida och jag kan inte tänka mig att ens pausa i några månader ens, hur ska jag kunna klara det!?


"Jag tror ändå att ni skall vara mentalt förberedda på att det kan bli cellgiftsbehandling efter titthålsoperationen. Även om man inte ser något suspekt att ta bort så har tumörmarkörer i blodet visat förhöjda värden och man behöver nog denna gång lägga till cytostatikabehandlingen för att vara säker." Detta var en del av ett mejl jag fick idag ev en läkare på KS.


Jag är livrädd. Jag har förlorat kontrollen över mitt liv! Just nu vill jag bara att allt ska bli som vanligt igen...


 

Snälla?

Av Elin - 23 december 2011 13:00


Åh, jag smälter!


             




    



 



           

       





     

Av Elin - 23 december 2011 09:50


Sången har alltid varit en stor del av mitt liv. Det har varit som terapi för mig och är fortfarande, att lyssna på musik kan ju vara som terapi för alla, men att sen få sjunga på riktigt är som terapi för mig och är en sån viktig del i mitt liv. Jag blir så otroligt glad när jag sjunger, det är som om all press och alla krav försvinner och man kör bara sitt eget rejs och tänker på det. Hela jag växer flera decimeter och känner mig stark på nytt, oavsett om jag sjunger i kör eller själv.

 

När jag helt plötsligt inte har någon röst längre att sjunga med (och knappt prata med) så blir allt fel på något sätt. Jag känner inte mig själv längre, det fattas något både i mitt liv och i mig själv. Det känns inte som jag och är liksom inte hel längre. Jag behöver sjunga för att få koncentrera mig på något annat, jag behöver göra något i mitt liv som jag faktiskt vet att jag gör ganska bra.

 

Jag vet att jag fortfarande har stallet kvar och det är jag otroligt glad över, annars hade jag nog inte orkat så länge som jag har gjort. Men det blir ju fel ändå, det kan inte fylla alla hål i mitt liv. Oavsett vad man gör så finns ju alltid musiken där.

 

Ibland önskar jag att jag bara kunde springa ifrån allt som har med musik att göra, men jag vet ju att det inte går och jag vet att hur ont det än gör vissa dagar så måste jag ändå ha musiken nära mig, för det är ju jag. Nu så här i juletider så gör det som mest ont i mig. Julmusik är bland det bästa som finns och att få höra alla förskolor, skolor, stall sjunga julmusik och allt är så otroligt frustrerande och jobbigt. Jag kan ju inte delta på samma sätt som jag alltid har gjort och när jag inser det gång på gång så gör det så himla ont i mig och det känns som om allt självförtroende försvinner. För någon dag sedan så bröt jag ihop i duschen, att mima till en låt som man vet att man kan sjunga är så otroligt jobbigt. 


jag kan sitta här och skriva lika långt till hur jag känner men det går helt enkelt inte att förklara hur otroligt jobbigt det här faktiskt är, jag förväntar mig inte att ni ska förstå för det kan ni inte, men åtminstånde ha överseende med att jag låter så här och inte hålla på att skratta eller prata om det för tro det känns som tusen knivar i min rygg och jag tar det otroligt hårt. 


Är så less, är så ledsen, är så frustrerad, är så arg....vissa dagar kan jag inte låta bli att tänka att det kanske aldrig kommer bli bra...

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2011 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards