Gick tillbaka i arkivet och hittade ett inlägg som jag skrev för nästan exakt ett år sedan.Jag minns hur tacksam jag var över att få tillbringa min tid i stallet och jag minns hur förtvivlad jag var när jag inte visste hur lång tid det skulle ta innan jag kunde komma tillbaka. 

"Jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara denna sommar utan hästarna. Dom har varit mitt liv, mitt stöd och mina bästa vänner under denna termin när jag har behövt det som mest. Att känna hästarnas mule på axeln eller bara få krama om dom en kort sekund gav mig så himla mycket ork. Helt plötsligt så var det lite lättare att gå och efter ett tag så kändes det absolut som om jag kunde orka att rida ett dressyrpass på en timme, fast jag visste att det var långt kvar tills jag verkligen skulle orka det på riktigt. Känslan av att få gå in i stallet när man hade varit borta i ca fem veckor i streck och mötas av en vägg med hästdoft fick mig nästan att svimma, det var en sån underbar känsla som inte går att beskriva, jag svävade på moln i flera dagar när jag väl orkade ta mig till stallet.

Jag skulle vilja skrika ut min lycka och tacksamhet över vilka fina människor jag har fått lära känna under alla år i Vällingby och hur mycket dom har stärkt mig, för tro mig det är inte bara hästarna som har gjort det. Att mötas av glada ansikten med orden "Vad kul att se dig igen!" och en kram fick mig att känna mig så välkommen och jag längtade tills jag orkade vara i stallet som vanligt och ha koll på allt som händer. Att få möjligheten att komma på förmiddagarna och ta en skritt tur i skogen lite då och då när jag väl orkade stärkte mig så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt, jag mådde så himla bra när jag åkte därifrån och insåg att jag hade hela dagen framför mig och ändå så har jag gjort det jag mest av allt älskar att göra, rida.

Jag kommer aldrig kunna tacka alla nog. Men om det är någon från stallet som läser det här, barn som vuxna, stora som små så vill jag passa på att säga tack. tack för att du är du, tack för att du finns och tack för allt du gör för mig. Du är värdefull, för mig och för många många fler." Läs hela inlägget här.

Fortfarande så mår jag så otroligt bra när jag är i stallet och jag längtar till varje ridlektion. Jag känner fortfarande exakt likadant nu som jag gjorde när jag skrev inlägget, tänkt att ett ställe kan påverka en så himla mycket. I höst är det 15 år sedan som jag började rida i Vällingby, 15 år av blod, svett och tårar. Men framför allt av kärlek.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...