Jag har vissa dagar, vissa timmar eller vissa situationer som jag kan tycka att det är otroligt jobbigt att vara den jag är. Att leva med Goltz. Ibland önskar man bara att man var som "alla andra". Jag kan rabbla upp flera situationer som händer bara på en dag som gör att jag känner så, men just nu så väljer jag att bara nämna en. En situation som händer varenda kväll och varenda dag i mitt liv innan jag går och lägger mig, det gör mig påmind om att jag alltid kommer att behöva leva med detta och att jag aldrig kommer att bli som alla andra oavsett hur mycket jag ber till Gud.

Det sista jag gör varje kväll innan jag kryper ner i sängen är att ta av min benprotes, armprotesen tar jag ju av nästan direkt när jag kommer hem . Jag vill inte säga att jag lider av att ha proteser, men jag hade ju gärna struntat i dom om jag kunde. Varje kväll när jag lägger min benprotes på golvet så får jag ångest, blir stressad och frustrerad. Jag blir påmind om att jag måste till ortopeden för att fixa nya proteser. Jag blir frustrerad för att jag tycker att det räcker med att behöva boka in sjukhusbesök, tandläkarbesök och liknande och att jag har ännu en sak i mitt liv att prioritera och ta tag i. Jag får ångest för att jag egentligen vet att jag borde ta tag i problemet men jag låter bara tiden gå och inget händer, jag ringer aldrig det där telefonsamtalet och bokar in en tid. Jag tänker för mig själv att "det här har jag inte tid med!" Men vadå inte tid med?

Jag kan inte leva utan mina proteser. Om dom inte fungerar som dom ska så kan jag få belastningsskador, skavsår, sned kropp mm. Detta är mitt liv oavsett om jag vill eller inte och vill jag leva ett bra liv så måste jag ta tag i detta, trots skola, vänner, ridsport eller något annat. Men varför är det så förbannat svårt!? Varför är det alltid denna punkt som blir lägst prioriterad?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...