Turnépremiär med världens bästa Helen Sjöholm i torsdag. Tänkte skriva om det igår, men hann helt enkelt inte. Blev en tur till Uppsala även denna vecka haha. Jag har en sådan himla tur att jag känner Julia som jobbade med Livet är en schlager, tackvare det så fixade Helen biljetter till Julia och mig, ingen annan blev gladare än jag :). Jag har fortfarande inte vant mig vid att hon finns, på riktigt. Hon är så stor för mig. För mig är hon fortfarande den där begåvade sångerskan som jag bara ser på TV och inte live, hon är min musikgud. Fortfarande efter att jag har sett henne så många gånger live så har jag inte vant mig. Helen är magisk. Hon är ett musikaliskt geni, hon har humor och hon har tajming, dessutom otroligt jordnära. Härligt att höra henne sjunga både gamla och nya låtar. Det var magi när hon sjöng "Hemma" från Kristina från Duvemåla och det var så rofyllt och stämningsfullt konserten igenom med massa gamla visor och några traditionelle julsånger. Så enkelt, men så mäktigt på något obeskrivligt sätt.