Hej på er godingar! Alltså, vilken pers det blev för mig bara för att ta mig till centralen och på tåget idag känner jag!

Men mer om det senare. Äntligen helg igen och är så pepp på denna helg samtidigt som jag är sååå trött haha, vi får se hur det slutar, det blir nog högt tempo men mycket kul på vägen! Idag började jag arbetsdagen med möte med min chef.  Allt är väldigt oklart och jag känner mig bara allmänt förvirrad just nu när det gäller jobb. Det är bara att be till Gud att allt ska lösa sig på bästa sätt för oss alla! Dagen har gått fort, jag har haft lite dåligt tålamod fram och tillbaka men överlag så har dagen varit bra, har ju världens bästa yrke som får umgås med så många härliga barn om dagarna liksom! Innan mellanmålet så hade vi lite filmvisning som vi brukar ha på fredagar, denna veckans filmklipp handlade om att man ska "säga som det e´ om man inte vill vara me´".

Slutde vid 15, sprang till bussen i ilfart för att komma hem i bra tid för att hinna packa det sista och byta om innan jag åkte mot centralen. Var ruskigt snabb måste jag säga haha, hade till och med tio minuter över när jag var klar :). Åkte som sagt in till centralen sen, handlade lite där och så nu sitter jag på tåget till Göteborg. Att ta sig hemifrån till centralen och från centralen in till tåget var en riktig pers kan jag säga! Ingen hiss fungerade, varken i Vällingby eller centralen så det blev många trappor och mycket att bära. Så nu när jag väl sitter ned så känner jag att kroppen skriker lite av smärta. Får hoppas att det går över under kvällen!

Tydligen så kommer resan att ta lite längre tid också, men jag har bunkrat upp med mat och godis hehe.

Nä men som jag sa tidigare, är så pepp på denna helg! Massa ridsport och så kvalitetstid med Sunna. Kom faktiskt att tänka på det idag när jag pratade om helgen på jobbet, Sunna är en av mina första vänner som jag fick i stallet och nu en av min närmaste, så ja-att förena nytta med nöjde är vad denna helg kommer att innebära tror jag! Nu ska jag äta en macka och bara andas lite!

Som jag tidigare nämnt lite så här löst på bloggen så håller ju jag på att rusta upp mina köksstolar. Alltså, det är en helt vetenskap det här med stolar, finns ju FÖR många valmöjligheter liksom haha. Men nu tror jag ändå att jag har landat i ett billigare och praktiskare beslut.

Helst av allt, om jag får drömma så skulle jag ju velat ha fyra stolar i detta stuk:

alltså, dra-mig-baklänges vad snygga! Dock så ligger ju priset på över 3000kr per stol vilket känns lite väl saftigt.

Efter mycket velande fram och tillbaka så blir det en blandning av dessa stolar:

Den första bilden är mer rätt form och färg som jag vill ha, medan den andra bilden visar hur jag hade tänkt att måla dem. Blått och guld med andra ord och så en stolsdyna så det blir skönt att sitta på dem också såklart!

Nu till nästa problem, vart kan jag hitta fyra likadana pinnstolar som inte kostar allt för mycket?! Jag tänker typ 300kr per stol eller nått, vi får se om om den budgeten spricker helt enkelt när jag väl hittar några som jag är sugen på :).

Hej på er vänner. Nu sitter jag här hemma med en latte igen, alltså det är farligt att ha massa fik i närheten av sitt hem haha.

Tack alla gulliga för pepp och fina kommentarer jag fick på det förra inlägget. Jag får låta det ta sin tid att acceptera, men jag känner redan lite skillnad på orken efter igår och idag. Idag hade jag sovmorgon, sov ut till 8 och så var jag på plats på jobbet vid 09:15. Om jag tyckte att dagarna gick fort på jobbet ibland när jag jobbade heltid, så kan jag ju säga att det går i en rasande fart nu! Utvcklnigssamtalen närmar sig så vi hade en timmes planering idag + en överinskolning (som visseligen går galant) + massa annat att göra, så ja-den dagen man sitter sysslolös på förskolan så är det något allvarligt fel tror jag haha. Idag har dagen iallafall känts bättre än igår vilket är skönt. Slutade vid 15:45 och nu ikväll så ska jag packa inför Göteborg i helgen och titta lite på TV. Hörni, vi hörs!

Älskar verkligen detta vinterväder som vi haft denna vecka!

Okej, nu har jag gråtit en skvätt, velat lite fram och tillbaka om jag verkligen vill publicera detta inlägg, men ändå beslutat mig för att göra det. Så här kommer det...

Igår blev allting klart. Jag har skjutit på detta så himla länge nu och haft så otroligt mycket ångest över detta, jag har inte velat tänka på det eller velat lyssna när folk sagt åt mig att jag måste göra något. Men nu har jag kommit till en punkt där jag snart rasar ihop fullständigt, ibland känner jag mig som en tickande bomb som när som helst bara kan explodera av känslor. Hur mycket jag än försöker och vill så kan jag inte fortsätta så här, jag var helt enkelt tvungen att göra någon förändring för att orka leva och göra det jag älskar. Hur tufft det än känns. Idag gick jag ned i tid på jobbet, eller rättare sagt, jag är sjukskriven på 25%. Enligt läkare så borde jag jobba max 50%, men jag vägrar. 75% it is och min förhoppning är att det ska fungera bra. 

Jag har inte riktigt smält detta beslut trots att jag har vänt och vridit på detta i över ett år, jag har försökt hitta andra lösningar, provat fram och tillbaka, men inget har riktigt fungerat, jag kommer alltid tillbaka till där jag började. Det känns inte helt bra i hjärtat än, men långsamt så försöker jag att acceptera hur läget är. Sjukskrivning igen och allt som har med sjukhus att göra just nu ger en sådan enorm ångest. Det sista läkaren sa när vi sa hej då igår var att jag har tagit ett klokt beslut angående detta. Det sista min arbetsterapeut sa innan vi skildes åt var bra jobbat och gjorde två tummar uppåt och kramade om mig, som att hon verkligen förstår hur jobbigt jag tycker att detta är.

Just nu ser jag inget bra i detta beslut och vill verkligen inte ha det så här. För mig så är detta ett misslyckande och ett riktigt slag på mitt självförtroende. Det var inte så här det skulle bli och jag är sjukt besviken. Jag är tacksam över alla hejarop och den kärlek jag får från olika håll i min närhet men ni får också ge mig lite tid, så småningom så har jag landat och börjat acceptera hur livet har blivit. Men just nu så känns det tungt...

God eftermiddag på er mina vänner. Idag har det varit ett känslomässigt kaos inom mig hela dagen på jobbet.

Kunde inte sova igår kväll på grund av lite ångest men också det vanliga. Läkaren som jag träffade igår sa det så bra tyckte jag när jag skulle försöka förklara hur min sömn var "jag är för trött för att orka sova". Kroppen får liksom ingen ro, fast jag är supertrött. Somnade väl vid 23:30 ungefär och så ringde klockan vid 06:30, så var så där härligt trött imorse haha. Jobbet då, kaos inom mig. Ena sekunden vill jag bara springa ifrån alla dessa beslut, andra sekunden så känns det okej och som att jag gjort ett bra beslut och den tredje sekunden så vill jag bara säga upp mig...typ. Det har iallafall varit en väldigt lugn dag idag! En överinskolning och 10 barn på fyra vuxna. Vi njöt nog allihopa, både barn och vuxna! Vid 15 så tackade jag för mig och nu så sitter jag här hemma. Ska försöka formulera att inlägg om allt så det kommer upp här ikväll tänkte jag, annars så ska jag nog bara lägga mig i soffan och andas lite efter denna arbetsdag och njuta av lite tystnad.

Härligt vinterväder är det iallafall <3.

Hej på er finingar! Lovade ju er att visa en bild på mattan som jag spontanshoppade på IKEA i söndags. Jag hade inte alls planerat att köpa någon matta, utan behövde mest småsaker, men eftersom jag sprang på den och att priset var så lågt, så gick det ju inte att låta bli.

Hittade tyvärr ingen superbra bild på min förra matta, men hittade en gammal bild från när jag precis hade flyttat in här där man ser lite av mattan.

Som sagt, gammal bild haha.

Här kommer en ny bild

Är det bara jag som stör mig på att kuddarna inte ligger korrekt haha...?

Jag är iallafall supernöjd och tyckte att den passade in såå bra!

Hej på er mina vänner. Just nu så sitter jag här vid mitt köksbord med en chailatte och skriver till er. Just nu är jag i stort behov av att få göra saker hela tiden, vill inte acceptera, vill inte känna och vill väl egentligen inte alls tänka på hur min situation ser ut i livet. Jag får försöka ta en dag i taget och hoppas att allt kommer att ordna upp sig tillslut. helt enkelt, men mer om det i ett annat inlägg som kommer senare, måste få sätta mig ned i lugn och ro och formulera mig rätt först innan det kommer upp här på bloggen.

Men vi tar dagen från början. Vaknade vid 06:30 när väckarklockan började plinga och var fruktansvärt trött! Åkte till jobbet och kände att all kärlek från barnen gjorde mig lite piggare. På morgonen så var vi ute i pulkabacken med avdelningen och hade jättemysigt och roligt! Älskar verkligen vinterdagar som dessa när det är några minusgrader och strålande sol! Härlig start på dagen blev det alltså och vi kom in så nöjda och glada allihopa!

Här har det åkts mycket pulka haha!

Vi åt lunch och sedan vid 12:15 så tackade jag för mig och åkte mot EX-center där jag hade möte med en läkare och min ena arbetsterapeut. Har både längtat och fasat över detta möte kan jag säga. Även om båda två var övertydliga och nämnde flera gånger att jag har tagit rätt beslut och har tänkt så himla klokt så kan jag inte riktigt ta in allt, inte just nu iallafall. Men jag är så glad över de arbetsterapeuterna jag har där borta, de är verkligen guld värda för mig!

Kände att jag var på väg att börja gråta redan när jag skev det innan bilden, så jag tar och byter ämne litegrann och säger att nu när jag kom hem så pass tidigt så ska jag slänga in en tvätt i maskinen och försöka roa mig med annat så jag inte sätter mig ned och bryter ihop.

Ta hand om er, jag ska försöka att leva som jag lär!

Just nu så är jag så trött. Hela tiden. Jag kan knappt ta beslut. Känner att jag inte vet någonting. Jag orkar knappt ta hand om mig själv, orkar inte städa, laga mat, duscha, vill bara låsa in mig. Isolera mig. Jag vill bara att tiden ska stanna, så jag får chans att stanna upp och tänka efter. Livet bara går och jag vet ingenting. Folk frågar och jag blir så fruktansvärt stressad av alla dessa frågor. Det är så lätt att säga att allt löser sig, men så enkelt är det inte tyvärr, känns det som iallafall. Jag vet att saker och ting inte löser sig genom att isolera sig, jag vet att det krävs mer än så. Men det känns så fruktansvärt jobbigt just nu.

Detta skrev jag i april förra året och jag känner att jag mår så här igen.

Vet ni vad det värsta i allt detta är? Att jag börjat tvivla på mig själv, att jag känner mig otillräcklig, att jag nästan varje dag går hem med tanken av att jag inte längre gör något bra jobb. Att jag inte orkar göra ett bra jobb utan istället fokuserar på att orka med dagarna. Jag har alltid känt att jag vet vad jag vill och kan och att jag inte är rädd för att säga ifrån och komma med ideér. Men nu sitter jag ofta på möten på jobbet och vet inte vad jag tycker och tänker längre. Det tär nog mest på mig, att jag känner att jag har tappat allt i min yrkesroll....