Var som sagt i stallet idag trots att jag inte red. Kärleken till hästarna är obeskrivlig och jag behövde verkligen den kärleken jag fick från min fina Jissa när jag kom in i stallet. Trodde att jag skulle börja gråta när jag kramade om min fd stjärna och hon bara stod stilla så för en kort sekund. Älskade älskade häst vad jag saknar tiden med dig, inte ens ett år fick vi tillsammans.

Men iallafall, jag vet inte riktigt vad jag vill och känner tror jag. Att vara i stallet är ju fruktansvärt kul och känslan av att åka till stallet utan press på att man måste göra någonting är skön, för skön. Visst, såklart jag saknar att rida när jag inte rider  jag vill ju faktiskt utvecklas. Men när jag funderar lite längre så orkar jag helt enkelt inte satsa, eller kämpa...kanske för att jag inte har någon häst att rida? Kanske för att jag har så mycket annat att tänka på? Jag vet inte, men när jag tänker att jag sitter där på Brolles rygg och ska försöka fatta högergalopp så slutar det alltid med att jag "ger upp", att jag svänger in på mitten och säger "Jag kan inte, det här går inte!" Och tror jag rätt så existerar inte dom orden i Åsas värld...såklart jag kan, har ju kunnat förut, jag måste bara bestämma mig för att det SKA gå. Tror att det gör att jag ändå på något vis försöker sitta upp i sadeln varje vecka, utan Åsas pushande så skulle jag ju inte rida alls idag...

Problemet är att det bara är jag som kan få allt att kännas bättre tror jag, jag känner mig så jävla svag och bitter som bara klagar över hur jobbigt det är att rida som handikappad ibland och hur allt bara känns allmänt konstigt. Blir så arg på mig själv som vet om att det är jag som hindrar mig själv från att lyckas, vad är det jag vill lyckas med föresten? Jag VET att jag gör fel, men gör inget åt det...det är nästan som om jag innerst inne inte vill att det ska bli bra, men jag vet ju att jag vill det...eller? Ja ni ser ju hur jag velar fram och tillbaka och inte riktigt vet vart jag står någonstans.

Det jag vet helt säkert är att hästarna är min kärlek <3

Dagen på förskolan gick väldigt bra idag, känner att jag själv utvecklas och vågar mer för varje dag som går. Synd bara att jag bara har två dagar kvar...får en sån jävla ångest när jag tänker på att det är skola nästa vecka! Det ända som gör att jag inte hoppar av är ju faktiskt min VFUplats.

Blir ngen ridning för mig idag, är lite arg på mig själv för att jag avbokade för jag vet att jag måste upp i sadeln igen! Men jag känner ändå att jag måste vila mig så jag inte blir sjuk dom två sista dagarna nu + att jag har grymt ont i handen efter min fina brännskada på ugnen förra veckan...

Känner att allt bara blir fel nu och går runt med gråten i halsen hela tiden, så jag har bestämt mig för att ta mig till stallet ändå. Måste få andas in lite hästdoft och få lite kärlek.