God kväll på er vänner. Nej, frisk har jag inte blivit. Sov ruskigt dåligt inatt, allt som allt i kanske 5 timmar. Känns iallafall som att jag inte kan gnälla över att jag är jättesjuk precis när jag inte kan somna i tid när man sovit i 12 timmar, fast jag var verkligen stressad när jag gick och la mig igår och mitt huvud gick verkligen på högvarv om allt. Blir inte mindre stressad av att jag är sjuk heller. Idag har jag heller inte kunnat vila exakt hela dagen. Efter lunch så åkte jag in till sjukhuset då det var dags för ett återbesök på Radiumhemmet igen. Men innan det så gick jag förbi en snabbis till lekterapin och frågade runt lite och fick prata med en jättehärlig lekterapeut som hoppades på att få se mig på sjukhuset om några år. Fick lite tips och trix hur jobbet fungerar och när jag gick därifrån så var jag nog ännu mer peppad på att en dag få jobba med detta. När vi sagt hej då så gick jag vidare till Radiumhemmet för återbesöket.

Jag har inte varit så himla nervös över detta besök, men när jag satt i väntrummet så kände jag att all nervositet kom. Bättre blir det inte när min läkare är 15 minuter sen, VARJE gång så är hon minst 15 minuter sent! Fattar inte varför hon aldrig kan hålla tider och att hon ite förstår vilken tortyr det är att bara sitta och vänta tillsammans med äldre kvinnor som tittar på en med en ledsen blick. Som tur var så kunde jag hålla mig sysselsatt och på andra tankar tackvare världens bästa sjuksköterskor som alltid gör mig på bra humör! När vi väl fick komma i till min läkare så fick vi höra att allt såg bra ut, men att jag hade lite lågt järnvärde, kanske därför som jag blir yr under och efter ansträngning. Det som var mest positivt är att jag nu kommer att gå på återbesök var sjätte månad istället för fjärde, äntligen börjar man ana lite ljus i tunneln och det var så härligt att få komma ut därifrån och uppdatera sjuksköterskorna som satt på kontoret och höll tummarna för mig undertiden.

När vi väl var klara på sjukhuset så åkte jag och mamma vidare till stallet en snabbis. Jag avbokade min ridlektion som jag skulle ridit på fredag då jag måste prioritera att bli frisk och så pussade jag lite på Jissa, så skönt att få pussa lite häst andas lite stalldoft, det behövde jag! Nu ikväll har jag bara varit hemma och vilat, imorgon ska jag iväg på möte på kvällen annars är det vila som står på schemat och på fredag är jag hemma hela dagen och vilar, sen är det full rulle igen!

Vet ni. Jag har en dröm till. En som jag inte ville skriva om igår då jag kände att denna dröm var lite för ”ny”. Jag kollade på reprisen av SVTs dokumentär ”Rakt in i hjärtat” som handlar om hjärtsjuka barn när jag inte kunde sova på kvällen och bestämde mig då att jag ändå skulle skriva om detta. Jag insåg då att detta nog också är en viktig dröm som jag har. Att få jobba som lekterapeut på lekterapin på något sjukhus. Jag tror ärligt talat att jag med den erfarenhet jag har om sjukhus både som barn och vuxen + att jag har en förskollärarutbildning i ryggen gör att detta jobb skulle kunna passa mig. Jag minns fortfarande hur kul jag hade på lekterapin som liten och det skulle vara så fantastiskt fint att få ge tillbaka det till andra barn som har det svårt på sjukhuset, att få glömma bort allt det jobbiga ett tag kan göra så himla mycket. 

Men jag tror också att detta jobb kan vara ganska så tufft, ingen vill se ett sjukt barn och det gäller att man inte bryter ihop eller bara går runt och känner sig otillräcklig hela tiden. Men jag ser absolut mig själv om kanske 10 år att jag jobbar med detta. Jag känner att jag nu är alldeles för ung och har, trots allt jag varit med om för lite livserfarenhet för att orka jobba med barn i sjukhusmiljö. Jag inser att jag måste läka mig själv och låta det ta tid innan jag tar mig an ett sådant här jobb. Men att få jobba med lekterapi är verkligen något som jag känner att jag ändå vill göra. Någon gång i framtiden.

God kväll på er vänner. Tänkte titta in här igen lite snabbt innan det är dags för mig att hoppa i säng tror jag. Trots att jag sov i 12 timmar inatt och knaprat ipren så känner jag mig fortfarande dålig. Har så himla dåligt tålamod när det gäller att bli frisk också, tycker att det ska räcka med att sova mycket i en natt och sedan kan väl förkylningen vara över liksom. Då har jag ju tagit hand om mig själv eftersom sömn tydligen ska hjälpa haha. Har då inte gjort många knop idag, legat i soffan och kollat på film och ätit pannkakor ungefär hehe. Strax innan middagstid så knaprade jag i mig en ipren till och åkte iallafall iväg till Solna för ett sista DUS-möte innan årsmötet i Mars. Kände att jag inte riktigt kunde säga nej då vi redan var så få som kom. Vi hade inte setts på ett väldigt bra tag så vi hade mycket att prata om, men vi kom också fram till massa bra saker tycker jag. Vi satt nog och diskuterade i över två timmar, sedan kände vi att klockan började bli lite väl mycket så då tackade vi för oss och åkte hemåt. Har så mycket blandade känslor kring DUS just nu, men jag hoppas verkligen att allt kommer att lösa sig.

Fastnade i tankar om mina drömmar härom dagen. Drömmar som är både stora och små. Kanske är det en form av en bucketlist också, jag vet inte riktigt. Men dessa urval av drömmar är verkligen ett gäng som jag har känt för länge. Bortsett från det där vanliga med att skaffa familj, hus och allt sådant. Okej, nu kommer det:

Att få starta upp en egen förskola för barn i behov av stöd med hästar i pedagogiken.

Detta tror jag stenhårt på. Kankse finns det redan liknande förskolor i landet, men det skulle verkligen vara så sjukt häftigt att få starta upp en alldeles egen förskola med denna inriktining. Jag har sett så otroligt många människor med olika slags funktionsnedsättningar som har utvecklats jättemycket när de har fått möjligheten att rida och arbeta med hästar, allt från kroppskontroll till empati. Får barn möjlighet att prova på detta redan på förskolan så tror jag att de vinner så otroligt mycket på det. Att få arbeta med djur är något speciellt, man måste ge men samtidigt så får man så himla mycket tillbaka. Oavsett funktionsnedsättning eller inte.

Bildkälla

Att få sitta i publiken på Eurouvision song contest och uppleva det hela på riktigt.

Som den musiknörd och mellofantast jag är så är detta en mäktig dröm. Jag ångrar mig så himla mycket att jag inte åkte ned till Malmö 2012 för att sitta i pubilken, men jag kunde inte då. Jag föreställer mig lite att jag tar med mig min blivande familj någon gång i livet och åker på en minisemester i maj för att se eurovision live i det land det hålls i. Det är något med stora arenor, livesändning och den otroliga stämningen som verkar infinna sig i staden när eurovision är på gång. En dag....

Bildkälla

Att få påverka ridsporten i den mån jag kan så fler människor med någon form av funktionsnedsättning börjar rida och engagera sig i ridsporten.

Att jag älskar ridsport är ingen nyhet. Att jag har lärt mig så otroligt mycket genom ridsporten både om min funktionsnedsättning och som person är heller ingen nyhet. Jag är så otroligt glad över att habiliteringen för 16 år sedan gav ridning som ett förslag som sjukgymnastik för mig. Jag tror verkligen att ridsporten är den ultimata sjukgymnastiken och terapin. När jag är med på vår lektion för våra funktionsnedsatta och ser barnens glädje i ögonen när de sitter på hästryggen så får jag rysningar. Tänk om alla fick uppleva den känslan av att få sitta på hästryggen. Jag önskar också att fler ryttare och kuskar med funktionsnedsättning får möjlighet och förstår att de är lika viktiga för ridsporten som alla andra, att de också kan engagera sig! Jag vill berätta om hur fint bemötande jag har fått av ridsporten och visa att ridsporten är till för alla!

Att skriva en bok.

Jag har alltid gillat att skriva. När jag var liten så skrev jag otroligt mycket sagor, mest om hästar eller Carola haha. När jag var liten så ville jag bli veterinär eller författare. Ja, jag blir ju inget av det men jag har alltid drömt om att få skriva en egen bok. Bara känslan av att få hålla i sin alldeles egna bok och få ställa den på en speciell plats i bokhyllan får mig att rysa.

Bildkälla

Att få vara med i en musikalproduktion från start till mål.

Musikalfreak som jag är så skulle det vara så otroligt häftigt att få se hur produktionen går till från start till mål. Från det första ögonblicket när men börjar fila på en idé till en musikal tills det är dags för premiär. Jag kanske behöver skriva en helt egen musikal för att kunna det, men då får jag väl göra det ;). Skämt o sido, det skulle vara så mäktigt att få se hur arbetet går till allt från att presentera ett material, till att plocka ut en ensemble, till kostymprovning, till premiärdagen osv. Att få hjälpa till backstage skulle jag heller inte tacka nej till!

Hej på er vänner. Allt bra med er så här första dagen på nya veckan? Med mig är det sådär. Vaknade mitt i natten och typ trodde att jag höll på att dö, hade så sjukt ont i magen. Mådde illa, kallsvettades och kunde inte riktigt avgöra om det var magen eller ryggen jag hade ont i. Låg och vände mig fram och tillbaka i kanske en timme innan jag tillslut somnade om. Vaknade igen vid typ 8,9 tror jag på morgonen och hade lika ont igen. Kände att jag började få lite panik över att jag hade så ont samtidigt som jag var så himla trött, lyckades tillslut somna om även denna gång och sedan sov jag till 12. Ångest över det samtidigt som jag ändå känner att jag kanske behövde sova lite på grund av smärtan. Under dagen så har jag ändå mått bra, har gått och mått lite illa, haft lite ont i ryggen hela tiden och varit lite som en zoombie, men annars så har det värsta lagt sig. Jättekonsig natt alltså!

Med tanke på det så har jag då inte gjort så mycket idag. Varit ledig hela dagen, skönt men ändå så otroligt tråkigt. Efter en timme i soffan så börjar det krypa i benen. Försökte att sätta på en film efter lunch 50/50, men jag kollade i en halvtimme sedan blev jag så provocerad av filmen och stängde av. Är ni sugna på att titta på en film om en cancerdrabbad man som blir illa behandlad av sjukhus och nära och kära så kan ni ju kolla på den, men jag blev bara förbannad! Nu har jag precis kommit ut från duschen och lyssnar på Livet är en schlager, man ska väl försöka komma på något annat att göra. Hejsan svejsan!

Hej på er vänner. Åh vad skönt att komma in i värmen och sätta sig i soffan för resten av dagen. Trots att jag egentligen bara har gjort en sak idag så är jag helt slut. Efter drygt ett års arbete i  DUS-styrelsen om klubbesök så har jag och Filippa idag varit på DUS första klubbesök. Klubben till ära som ville att vi skulle komma och säga hej var Täbys ryttarsällskap, har faktiskt aldrig varit där så det var kul att komma dit för att träffa barn och ungdomar och se hur de har det där. Är alltid så otroligt kul att komma ut lite och träffa barn och ungdomar för att peppa och inspirera och jag tycker faktiskt att det gick väldigt bra. Både jag och Filippa har varit med ett tag nu så vi har ganska så bra koll på vad vi pratar om och det är så otroligt inspererande även för mig att komma ut och få berätta om vilken fantastisk sport ridsporten är och känna att man faktiskt har koll på det man snackar om. Vi träffade iallafall ett gäng med glada engagerade barn och ungdomar från Täbys US-styrelse som precis hade haft sitt årsmöte och ville ha lite inspiration från oss. Tror att vi höll på i ungefär 1,5 timme sedan sa vi hej då i hopp om att få se dem igen på vårt årsmöte om några veckor. Känns så himla kul att vara igång med dessa klubbesök och tycker faktiskt att Filippa och jag skötte det jättebra md tanke på att det var första besöket.

Hej på er älskade ni och glad alla hjärtans dag! Egentligen så är jag lite allergisk mot denna dag då typ alla sociala medier är bombade med hjärtan och så, men å andra sidan så kan man aldrig få för mycket kärlek :). Idag har jag spenderat nästan hela dagen inne i stan med en av mina finaste vänner. Har man ingen pojkvän så får man ta sina flickvänner och spendera denna dag med hihi. Vi började med att gå in på Hööks för att dreggla lite över hästprylarna där, jag lämnade tillbaka mina byxor som jag köpte härom dagen och fantastiskt nog så kom vi inte ut med något nytt! Därefter så gick vi till Waynes på Akademibokhandeln för att äta och sitta och prata. Tror att vi satt där och pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi åt lunch och fikade i typ fyra timmar. Typ världens bästa alla hjärtans dag dejt hihi! Älskar verkligen att sitta på ett fik där det är lugnt och skönt med utsikt över staden och snacka med en bra vän. Är så otroligt glad att Sunna är tillbaka, trots att vi satt där i drygt fyra timmar så kändes det som att vi hade kunnat sitta där lika många timmar till och snacka. Självklart så gick vi några rundor och kollade på massa böcker innan vi gick vidare till H&M en snabbis där vi sedan sa hej då. Ikväll blir det mellomys och snart är det middagsdax, ha en bra kväll. Massa kärlek till er alla!

Igår kväll så var jag och mamsen på Rival för att äntligen kolla på Johan Rheborg i enmansföreställningen En man som heter Ove. Vi båda har läst boken för ett bra tag sedan och vi älskade den redan då, själv så både skrattade och grät jag till boken. Nu var det alltså dags att få se Johan Rheborgs tolkning av denna bittra men kärleksfulla karaktär vid namn Ove. Vi hade plats på tredje parkett och såg väldigt bra, ni vet ju vad jag tycker; allt bakom femte parkett är dåliga platser hehe ;). Jag kan säga på en gång att jag tyckte att den var fantastisk! Har ni inte sett den så gör det, jag lovar att ni inte kommer att bli besvikna! Johan är sjukt proffsig och han lyckades verkligen fånga den känslan som man fick när man läst boken. En blandning av humor, värme och kärlek och att göra en föreställning där man är ensam på scenen i 1,5 timme från början till slut och få med guldkorna i boken och alla känslor är sjukt imponerande! Tror inte jag och mamma var de enda i publiken som hade tårar i ögonen emellanåt och vi var definitivt inte ensamna med att skratta, för gud så rolig den var. Skämt blandat med allvar går verkligen hand i hand och har en föreställning båda av de delarna så är iallafall jag såld på en gång!