lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Fuck cancer

Av Elin - 4 februari 2012 13:30


Heeeeej alla fina som fortfarande tittar in här trots att jag inte har skrivit på en vecka!


Vad har hänt egentligen? Jo det ska jag berätta för er. Från Söndag till tisdag så har jag legat och spytt konstant typ, jag tror att det var av kortisonet jag fick med mig hem och inget anti-illamående hjälpte utan snarare tvärtom. På Onsdagen så mådde jag inte lika illa men jag fick problem med min infart (picline) som jag har i armen så jag var tvungen att åka till akuten och spendera dagen där, det visade sig att jag hade fått en blodpropp i armen och läkarna funderade på att ta bort infarten för att dom trodde proppen berodde på det. Fick iallafall behålla den och sedan åka hem på kvällen samma dag. Dock fick jag feber när jag kom hem och var tvungen att åka in igen på torsdagen pågrund av det eftersom det är farligt att ha feber när man har fåttcellgiftsbehandling. Efter några timmars väntan på radiumhemmet så blev jag inlagd och det är jag fortfarande. Så som ni kanske förstår så har jag inte riktigt haft orken att titta in och skriva :).


Nu mår jag mycket bättre, febern går upp och ner och jag får dropp. Jag skulle tippa på att jag får komma hem på tisdag kanske....men man vet aldrig vad som kan hända. Tycker ändå att jag har det rätt så bra härpå sjukhuset, fick flytta till ett eget rum igår så nu kan jag lyssna på musik och titta på TV hur högt jag vill och känna mig lite mera "hemma". 


Nä, nu tror jag att jag ska passa på att vila lite eller nått. Ska försöka hålla er så uppdaterade jag bara kan och orkar ;). 


Puss

Av Elin - 28 januari 2012 16:29


Jag har fått så otroligt mycket kärlek under veckan så jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra! Jag måste vara den lyckligaste människan på jorden som har så fina vänner och bekanta som stöttar mg genom vått och torrt. I dom mörkaste stunderna så dyker som närmaste och dom betydelsefulla upp som man iband bara tar för givet...


Här kommer ett urval av kärlek från mina fina fina vänner, släktingar, bekanta mm. Orkar inte riktigt hålla på att redigea varenda sms jag har fått under veckan men jag kan säga att jag går ibland bakåt i inkorgen för att läsa alla igen när jag känner att jag behöver bli lite peppad. Alla fina sms, alla ord, alla, hjärtan, ALLT stöd som jag har fått denna vecka har betytt så oerhört mycket och jag hoppas att ni fortsätter stötta mig på det här sättet under denna tid för tro mig, det hjälper enormt! Tack, tack TACK! <3


       

Av Elin - 27 januari 2012 18:27


Äntligen fredag! Sista dagen på första behandlingskuren var det idag. denna gången fick jag klara mig utan mamma, det är helt sjukt vad man tar sina föräldrar för givet i dessa lägen asså! Men det gick bra, var ju bara 2 timmar jag var där och nu ska jag inte tillbaka dit förs måndag efter veckan som kommer. Hoppas verkligen att jag kommer må bra under veckorna så jag kan få praktisera lite mer och börja leva lite mer normalt.


Vad har hänt under resten av dagen då? Pappa hämtade mig vid ks imorse när jag var klar sedan åkte vi hem och åt lunch och jag tog en liten promenad. Vid 12 satte vi oss i bilen för att åka in till stan och prova lite peruker åt mig, fastnade för några fina så det blir nog bra det här! 


Mitt humör går väldigt mycket upp och ner om dagarna, när jag mår det minsta illa så blir jag helt sänkt och känner att jag inte orkar kämpa mer, i onsdags bröt jag ihop totalt och att bara sket sig. Om jag hade ledsnat på att må dåligt på tredje dagen redan hur ska jag klara av att må dåligt under 3 månader då!? Dagar som idag då jag har mått bra så inser jag ändå att jag klarar nog av att må dåligt i en vecka varje månad för att sedan må hyfsat och tillsist bli helt frisk från denna jävla cancern. Det kommer bli bra! Om jag har tur så är jag färdigbehandlad redan i April, håll tummarna för det hörni ;)!


Nä, känner att jag inte riktigt kan koncentrera mig och skriva som jag brukar så lägger nog ner för stunden. Jag ska  som sagt verkligen försöka ta upp bloggen lite bättre och skriva lite mer smarta inlägg men vi får se när det kommer, someday somehow!


Höres senare!

Av Elin - 26 januari 2012 18:43


Yepp yepp, veckan börjar gå mot sitt slut, det är jag såklart jättelättad över. Är otroligt jobbigt både fysiskt och psykiskt att vara på sjukhuset några timmar om dagen varje dag denna vecka, men snart är det slut och jag kommer inte tillbaka förs om 2 veckor för nästa behandlingskur!


Det har faktiskt varit en bra dag idag, framsteg! Mådde illa på morgonen, men fick i mig lite frukost och jag lyckades kliva upp ur sängen, väl på sjukhuset så var det något fel så jag skulle inte få någon behandlings förs vid 10 (och jag hade fått tiden 8) så det var bara att vänta på att tiden skulle gå, jag sov och mamma, världens bästa mamma hon satt och löste korsord och gjorde lite ärenden på apoteket medans hon väntade. Vi kom väl från sjukhuset vid 12 istället för 10, sedan åkte vi raka vägen hem och åt lunch! Jag började få extremhuvudvärk så mamma och jag tog en promenad i friska luften på 30 minuter så jag skulle bli lite piggare. Mådde jättebra under tiden vi gick men när vi kom hem deckade jag på soffan i en timme, hehe. Ikväll ska jag bara ta det lugnt och gå och lägga mig i tid. jag mår bra nu men är som sagt väldigt trött och seg.


Hade tänkt att skapa en ny kategori här på bloggen men jag har inte riktigt hittat orken än, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge säger man ju ;).


Nu, titta klart på biggest losers!

Av Elin - 24 januari 2012 19:41


Hej alla fina! Denna dagen har gått så otroligt fort och jag har inte mått så bra så tyvärr har bloggen blivit lidande, men ni kan vara lugna, tittar in iallafall minst en gång om dagen för att uppdatera er hur livet går ;).


Som sagt så var det andra dagen på första behandlingsveckan idag. Har mått illa ungefär hela dagen, blev lite bättre n'r jag var på sjukhuset och fick lite kortison mm men när jag fick åka hem efter ett par timmer så kände jag av det igen, typiskt! Mamma och jag åkte iallafall in till perukshoppen efter KS, fick jättemycket hjälp och det känns tryggt att jag kommer få en peruk ganska snart, kanske redan nästa vecka om jag har tur ;).


Efter det var jag ganska slut så ville i stort sett bara åka hem och sova. Lillebror var så gullig och kokade lite ägg åt mig när jag kom hem eftersom jag var tvungen att äta men mådde så illa, så när jag hade ätit lite ägg så slappade jag i soffan resten av dagen. Passade på att sova lite oxå tills det var dags för middag, riktigt skönt!


Imorgon ska jag få den bästa medicinen som finns, ridning. Jag känner att jag behöver rida imorgon trotts lite illamående och trötthet, jag har redan ledsnat på att må dåligt så behöver något som piggar upp mig. OM jag är taggad! ;D


Nu ska jag kika klart på Halv åtta hos mig!

Av Elin - 23 januari 2012 16:06


Hallå söta människor som kikar in här!


Dagen har spenderats på sjukhuset. Kom till öron, näsa, hals mottagningen i vild panik klockan 0900 imorse. Picc-linen blev insatt efter lite strul att hitta bra blodkärl mm, men har man trevliga sköterskor omkring en så klarar man faktiskt det mesta!


Efter det så gick jag ner till röntgen för att kolla att picc-linen satt rätt och bra och därefter så var det bara cellgifterna kvar. Var väldigt nervös för att må dåligt men det gick som en dans hela dagen! Klart det är jobbigt att vara på sjukhus hela dagen men jag blir ändå väldigt glad och lättad när det för en gång skull går som man vill att det ska gå! Nu är det bara att hålla tummarna för att jag kommer må bra under hela behandlingen! 


Måste faktiskt tacka er alla som har skrivit på fejjan och messat idag, ert stöd hjälper verkligen! Kärlek till er <3


Men som sagt, nu är jag hemma och mår bra. Är trött och hungrig men det går ju att råda bo på! Nu ska jag slappa framför TVn hela kvällen hade jag tänkt :). Återkommer!

Av Elin - 19 januari 2012 21:49


Förvirring, frustration, rädsla, panik, stress, hopp, trygghet, kärlek, kämparglöd....som ni kanske förstår så har jag massor av tankar i huvudet. Det pendlar väldigt mycket och kraftigt nu. Ena sekunden kan jag vara positiv och känna att allt kommer bli bra och sekunden efter det så kan jag känna panik och rädsla.


Fast egentligen vet jag inte vad det är jag är rädd för, jag vet ju att jag inte kommer att dö precis. Det är mer situationen tror jag som skrämmer mig, att allt har blivigt så stort och gått så fort fram helt plöstligt. Tror inte riktigt att jag har fått landat i beskedet än att jag verkligen ska få cellgifter.


Det jag kommer försöka göra är att plugga så mycket jag orkar men oxå att rida. Jag tror att ridningen kan vara en bra fysisk sak att göra oxå så jag håller igång, jag tror nästan att jag kommer prioritera ridningen före skolan i början, sen får vi se vad som händer.


Nej, nu ska jag sluta svamla och ta en kopp te, sen tänkte jag gå och lägga mig, det har varit en påfrestande dag idag.

Av Elin - 18 januari 2012 12:30


Ta allt detta med en nypa salt, jag försöker bara få ner lite tankar för att verkligen se allt positivt med cellgiftsbehandlingen. Kanske fungerar det, kanske inte...time will tell.

Positivt:

  • Det blir gjort nu så är det över sen
  • Blir starkare psykiskt när allt är över
  • Kommer bli frisk
  • Jag är ung, har lättare att kämpa och sedan leva ett normalt liv
  • Jag kommer närmre min familj och mina vänner
Negativt:
  • Alla biverkningar (illamående, tappa hår, trötthet, syn, hörsel mm)
  • Jobbigt psykiskt
  • Ovissheten
  • Tar tid
  • Ridning och plugg blir påverkad
Okej, så här ser jag på det: Om ni läser igenom dom negativa sakerna igen så måste ni ju hålla med om att 98% är psykiska grejer. Allting hänger på hur jag kommer att må. Mår jag bra så kan jag plugga och rida som vanligt, det jobbiga blir då att det tar tid, det jag menar är att det mesta av det jobbiga försvinner och att jag då kommer att må bättre både psykiskt och fysiskt beroende på hur jag kommer att må.
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är rädd, för det är jag. Ibland. Vissa dagar så skrämmer jag upp mig själv och tänker "Tänk om" hela tiden. Tänk om jag blir blind, tänk om jag blir döv, tänk om jag måste ligga i sängen i 3 månader osv osv. Rädslan går inte att tänka bort helt, den finns alltid där. Men den går att lugna ner. Hur då? Jo, läkarna kommer hålla koll på mig hela tiden! Läkarna har faktiskt gjort detta tidigare. Det värsta som kan hända är att jag blir blind eller döv, fine. Men så fort man märker något så stannar man ju upp och kollar hur man ska lösa problemet. Annars då? Det värsta som kan hända sen är ju att man mår illa, men vem har inte gjort det? Det finns "botmedel" för det oxå, som jag vet att jag faktiskt tål. En sak som oxå är viktigt att ta upp är att jag är liten=liten dos av cellgifter=det är inte säkert att får några märkvärdiga biverkningar förrutom att tappa håret.
Hur kommer detta då sluta tror jag? Jag tror att jag kommer stå upp stark och stolt över vem jag är redan i Maj, och börja ett nytt kapitel i mitt liv med en resa till New york. För att sedan leva ett mer normalt liv och göra saker som jag blir lycklig av. jag längtar redan, om jag börjar nu så är jag frisk till sommarn! Lets go!
Vill oxå påpeka att detta är ett sätt för att få mig själv på bättre tankar, jag skriver inte det här för att visa för er att jag är så himla positiv, utan jag skriver det för min skull. För att jag ska kunna titta tillbaka och lugna ner mig själv när paniken och rädslan är som störst, när jag har mina dåliga dagar som jag faktiskt får lov att ha. Det kanske inte hjälper hela tiden att titta tillbaka och tänka så här, men det är faktiskt värt ett försök. 

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6
7 8
9 10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2019
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Ovido - Quiz & Flashcards