Det var länge sedan som jag kände så här sist och jag förstår inte riktigt varför det kom nu. Jag har varit så off hela dagen idag. Jag har varken vetat ut eller in, jag har velat springa ifrån allt och alla för att bara få skrika, stampa och slå. Och nu sitter jag här och kan inte sluta gråta och det blir svårare och svårare att andas. Vad är det för något jag gör som gör att dessa känslor triggas igång?!

Jag orkar inte vara den starka längre. Jag orkar inte ljuga mer.

Okej, det var inte så här min kväll skulle sluta, måste försöka samla ihop mig. Måste försöka att andas.

Just nu känns det som att hela jag håller på att gå sönder psykiskt. Jag slits mellan alla känslor och vet inte riktigt vad jag ska göra för att folk ska bli nöjda.

Snart, snart får jag krama om henne. Håll ut Elin. Du klarar det här.

När man vill skrika men inte får någon luft. När man vill gråta, men inga tårar kommer.

 ...fler samtal. Fler läkarbesök där jag inte blir tagen på allvar. Orkar inte med ett till misslyckande. Orkar inte förklara igen, orkar inte bråka mer, orkar inte stå upp för mig själv. Orkar bara inte. Vill skita i allt som har med sjukskrivning och vårdcentral att göra. Kanske ska jag lägga av helt. Säga upp mig och börja göra något helt annat och hoppas på att kroppen inte säger ifrån. Just nu känns det som att jag har valt fel yrke. Jag kanske inte klarar detta ändå, fast jag varit envis så länge på att få detta att fungera. Men om jag känner att det redan nu är övermäktigt och att jag håller på att bryta ihop av stress så kanske jag inte är så tålig som jag tror. Så kanske inte detta yrke passar mig. Jag orkar bara inte.

Ska sjukvården vara så här resten av mitt liv? ska jag alltid behöva stå upp för mig själv? Alltid känna mig misslyckad, känna mig besegrad. Att alltid gå därifrån och känna att ingen förstår, att ingen vill förstå, att alltid gå därifrån med mer ångest än vad jag gick in med. Ska det verkligen vara så här? Är det meningen att jag ska vilja ge upp varje gång? Är det meningen att jag alltid ska känna mig så otrygg och frustrerad?

Jäkla sjukvård! :(

Jag fattar inte. Jag är så fruktansvärt trött, nästan så det känns som att jag har feber, men ändå så kan jag inte somna! Detta har pågått nu i över en vecka och jag blir så frustrerad. Det är som att jag inte kan slappna av, varken i huvudet eller kroppen. Jäkla ångest som hela tiden finns i mig och stör!

"Jag hatar att jag älskar dig så att jag nästan kvävs"

"Jag glömde min drivkraft, det finns inget hjärta om du inte har kul
Jag förlorade mig själv, allting i min värld gick sönder"

- Joakim Berg