Jag måste bara få säga en sak. Satt och kollade på yt klipp på vakna med the voice när Kissie och Katrin zytomierska var gäster. Jag ska ju ärligt säga att jag inte följer deras bloggar, men jag tittar väl in lite då och då. Jag förstår verkligen inte hur folk pallar att kommentera vissa inlägg, så himla onödigt när man bara vill gnälla. Låt dom vara för guds skull!

Jag måste oxå erkänna att visst har jag förutfattade meningar om Kissies blogg, men när hon var med på the voice så ändrade jag nog min åsikt om henne. Hon har för mycket smink och ser ut som en fjortis, fine låt henne se ut som hon vill, jag bryr mig inte.

Hon verkar vara en härlig person och jag tror på henne när hon säger att hon överdriver alla sina inlägg och att det är Kissie som skriver inte Alexandra som hon heter på riktigt. Jag tycker hon ska fortsätta med det hon gör och visa och våga stå för det hon säger!

Katrin då, henne vet jag inte heller så mycket om, läser knappt hennes blogg men vet vem hon är. Många har mycket emot den människan, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om henne men jag tycker hon oxå verkar vara härlig, låt henne hacka på folk det är inte bara hon som gör det! Låt henne hållas. Hon har något som jag fastnar för...humor, hon är lite crazy men jag tycker hon är modig som vågar stå för det hon tycker och pallar ta allas skit. jag tycekr hon är rolig att lyssna på och jag kommer fortsätta lyssna på henne när jag får chansen ^^.

Jag försöker, jag lovar! Men hur länge ska jag försöka? Jag vet inte hur länge jag orkar mer, jag får panik allt bara kommer över en på en gång och jag klarar inte av allt skit mera. 

Pulsen slår hårdare och hårdare för varje gång jag tänker på allt.

Pappa ringde dom idag, jag hörde ordet begravning det kändes som om hjärtat slutade slå och allt stannade upp, jag försökte andas men det gick bara inte fick panik visste inte vart jag skulle ta vägen. Inte nu, det får inte hända nu jag blev så jävla rädd. Som tur var så var det inte så farligt som det lät, men jag tror jag dog för en stund av sorg och jag hoppas att det dröjer flera år innan jag behöver uppleva den känslan på "riktigt" nästa gång.

Jag försöker glömma bort allt som har med skolan att göra nu när det är lov, men jag måste plugga häcken av mig ändå, varje gång jag ser böckerna på golvet så blir jag nervös...nästan rädd. Rädd för vad som ska hända nästa termin. Jag blir påmind om allt, det jag helst av allt vill glömma. Men det känns värre nu än vad det någonsin har känts. Kanske för att det är lov och jag kan inte göra något åt saken? Kanske för att avslutningen slutade jobbigt? Kanske för att jag har låtsats som om jag intebryr mig men bryr mig så otroligt mycket? Kanske har jag bara har gett upp? Jag vet inte, jag vet inte vad jag vill. Jag vet knappt vem jag är!

Jag hatar att du mår dåligt när jag mår dåligt, det är det sista jag vill! Jag älskar dig för mycket för att dumpa allt på dig <3

Jag blir så arg på mig själv när jag vet att jag måste sluta tänka så mycket. Men det går verkligen inte, jag försökjer varje natt. Om jag tänker på det negativa så gråter jag och om jag tänker på det positiva så gråter jag av lycka eller så blir jag så glad och uppspelt så jag inte kan sova. Jag vet inte hur jag ska göra.

Jag läser hennes sms om och om igen för då inser jag att hon bryr sig. Det jag vill göra är att ge henne en stor kram och bara vräka ur mig allt. Men jag tycker synd om henne att hon kommer få höra allt skit och hon kommer bli så arg. På mig, på dom på alla.

gonatt