Varannan söndag så försöker jag prioritera att vara med på Ung cancers pärldagar i Stockholm. Inte bara för att pärla så många armband som möjligt, utan för att den tiden även är min terapi. När jag sitter där så ser jag alltid så många starka cancerkrigare som är och pärlar. Jag ser krigare som är mitt i helvetet och precis börjat tappa sitt hår eller redan har gjort det, men också de som är på väg tillbaka till verkliga livet igen. Varje gång jag ser dessa kämpar så slår det mig hur starka och modiga de är. Jag önskar att jag också var så stark när jag var sjuk. Att jag vågade gå ut utan peruk och säga "det är fortfarande jag, men utan hår”, att jag jag vågade visa mig.

Den dagen för ungefär tre år sedan när jag rakade av mig mitt hår, satt jag i min pappas knä och grät efteråt. Jag var 21 år och kände att jag precis hade blivit av med min identitet. Håret var så mycket viktigare för mig än vad jag trott. Jag skämdes. Jag kände mig naken, blottad och var rädd för att folk skulle titta eller fråga, eller värst av allt: Tycka synd om mig. Allt jag ville var att få tillbaka mitt älskade hår. Jag hade inte valt detta själv! Jag ville inte att alla skulle veta att jag hade cancer och gjorde allt för att dölja mitt skalliga huvud.

Nu, tre år senare så kan jag fundera på vad jag skämdes så mycket över. Skämdes jag verkligen över att en sjukdom som kunde ta mitt liv hade trängt sig in i min kropp? Skämdes jag över att kämpa? Nu i efterhand så tycker jag att det är helt vansinnig. Att jag skämdes för att överleva. Att jag bara ville låtsas som om ingenting hade hänt. Det går inte. Det går inte att låtsas som ingenting när man är mitt uppe i sin livs fight! Jag har insett det nu. Tackvare Ung cancer och alla er krigare som kommer på pärldagarna. Tack för att ni vågar, tack för att ni får mig att förstå hur mycket klokare jag blivit genom min cancerresa. Tack för att ni får mig att vara stolt över att jag kickade cancerns ass. Tack för att ni är just ni. Ni är så otroligt grymma, ge aldrig upp!

juni 2012

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...