Hej på er vänner. Det blir en snabb uppdatering idag, gissar på att jag inte kommer ha någon mer möjlighet att logga in här under dagen. Tackvare snälla kollegor så fick jag till det så jag kunde sluta tidigare idag än vanligt. Denna vecka händer det saker exakt hela tiden från morgon till kväll. Såg så mycket fram emt morgondagen då jag hade planerat att åka raka vägen hem och bara ta det lugnt resten av dagen efter jobbet, men kom ju sedan på att vi har APT imorgon...en timme extra också. Alltså gaaaah! Jaja, jag ska inte klaga, mycket är självförvållat också så jag får helt enkelt skylla mig själv att det är så mycket. Just nu håller jag på att plocka ihop lite och om 50 minuter ungefär så bär det av till Uppsala för årets första julkonsert, denna gång med Carola. Kommer komma hem sent ikväll, men jag kan redan nu säga att det så kommer vara värt det! Nu ska jag försöka andas och ta det lite lugnt innan det är dags att åka. Kram på er! 

Från sist jag var i Uppsala på Carolakonsert, mars 2011.

Det här med ridning alltså. Tror jag skulle behöva en längre paus just nu. Noll motivation just nu och när jag väl har motivationen så går ändå allt åt skogen. Jag vill rida på ett sätt, men har ständigt ont i kroppen och är ständigt trött + att jag inte ser det andra ser när jag rider. Idag var det iallafall hoppning på schemat. Fick min Max två som vanligt som är lugn som en filbunke trots hoppning. Har aldrig hoppat honom och var lite osäker på om han kunde hoppa, men det kunde han haha. Kände jag av att jag hade sträckt ryggen eller något när jag väl satt upp på hästryggen, och när det väl var min tur att hoppa varje gång så kändes det vinligt, klumpigt och bara kaos. Hade önskat att han hade en liten mer självgående motor i sig, men det var nog bara jag som inte hade fått igång honom ordentligt innan vi började hoppa. Det blev ungefär fyra språng var, för mig tre då jag hoppade över sista och sedan var lektionen över. Finns inte så mycket mer att säga faktiskt...inte fick jag mysa med min bästa vän denna vecka heller :(.

God kväll på er vänner. Nu är typ första gången sedan rasten på jobbet som jag satt mig i en soffa och kunnat andas ut lite. Alltså, jag har hat en sådan underbar kväll ikväll! Jobbet bryr jag mig inte ems om att uppdatera om då jag inte ens vill tänka på det nu. Ikväll har spenderats i Filadelfiakyrkan för höstens Du kan sjunga gospel konsert tillsammans med gästartisten Samuel Ljungblahd. Episkt säger jag bara! Samuel är typ min gospelgud på manliga sidan här i Sverige och att få köra bakom honom var helt otroligt! Så mycket gospel, så mycket feeling, så mycket känsla. My God! Trots fruktansvärt ont i fötterna så glömdes det bort så fort jag öppnade munnen för att sjunga. Det var så jäkla mäktigt att få stå och lovsjunga Gud med Samuel på scenen! Vissa tillfällen så kunde jag inte sjunga då jag stod och grät av så mycket känslor haha. Så himla kul att st på scen, få allt ljus på sig och få sjunga ut allt vad man har. Sjöng inte det bästa jag kunde tyvärr men det kompenserades ju med ungefär 1000 människor till som sjöng i kören haha. Som pricken över it så fick jag en snygg selfie med Samuel i slutet. Är så hög på endorfiner just nu, men så fruktansvärt trött i kroppen. Dags att dricka upp teet och sedanär det sängen som gäller, kram på er!

Tack Gud för att du var med mig ikväll. Tack för att du finns med mig. Varje dag. Varje minut.

A maj gad! :D

Så har man checkat av det också. Skandinaviens störta galleria. Tyckte ju ärligt talat inte att det var något speciellt, ja det var stort, ja det var många bra affärer, men mer än så var det inte. Kul med lite amerikanska affärer som man inte trodde vi skulle få i Sverige. Men jag tycker också att det är lite tråkigt att vi ska hålla på att gå efter USA hela tiden, när vi var i USA förra året så var vi i Kaliforniens störta galleria och DET var stort kan jag lova! Typ dubbelt så stort som Mall of Scandinavia, men jag kan ju heller inte sitta och jämföra så eftersom de är några fler invånare än vad vi är haha. Mamma och jag tog oss igenom hela gallerian några varv på fyra timmar, sedan kände vi att vi båda var klara och nöjda. Är det något vi har lärt oss av alla stora gallerior vi har varit i i USA så är det hur man bäst tar sig igenom allt haha. Jag blev nog mest uppspelt över barnaffärerna, Disney store och LEGO om jag ska vara ärlig haha. När mamma och jag var inne i Disney store så tror jag att jag blev 4 år igen. "Mamma, om jag inte köper den här så önskar jag mig den i julklapp" hahahaha. De hade gjort så himla fint därinne, en liten filmhörna och pyssel hörna för barnen och så spelade de låtarna från Frost när jag var där inne, ville aldrig gå därifrån! 4 timmar senare som sagt så var vi båda nöjda, var trötta i kroppen och ville åka hem. Nu har jag precis provat allt jag köpt, duschat och nu väntar en kväll i soffan för att vila upp sig inför en veckas jobb. Hoppas att ni har haft en toppensöndag!

Alltså, har ni inte sett Jersey boys på China teatern så måste ni göra det typ bums! Efter att de hade varit med och bjudit på ett litet smakprov på skansen i somras så blev nog många frälsta, inklusive jag, Sofi och Jesper. Jag var lite orolig att jag hade för höga förväntningar då allsångstämningen nog hade en stor bidragande orsak till att det var så bra i somras, men jag blev verkligen inte besviken! Sofi, jag och Jesper hade platser på första parkett och jag tror nog att jag pratar för oss alla tre om jag säger att vi var sjukt nöjda med showen! Jag ville se den igen redan när första akten var klar. Så mycket bra musik, så bra historia, så mycket humor och de fyra boysen var outstanding! Så sjukt duktiga på att sjunga, fick rysningar från topp till tå vissa gånger och ibland så kunde de beröra så man inte kunde hålla borta tårarna. SJUKT bra var dem! Ville helst av allt typ stå och dansa hela showen genom, men det hade kanske sätt lite konstigt ut :). Som pricken över i:t fick vi även ta varsin selfie med David och Peter i slutet innan vi gick därifrån på moln.

David Lindgren är seriöst en av mina kändiscrush! <3

Efter Jersey boys så drog vi vidare till Fridays för att käka middag, trevligt sällskap, god mat och massa skratt. Det kunde inte bli bättre....eller?

Jo! Det kunde det, nog för att jag hade varit helnöjd redan efter middagen, men sedan så träffar jag på fyra av brudarna som jag pluggade med på SU! Vad är oddsen liksom!? SÅ kul! Var jättelänge sedan som jag träffade dem så jag hängde kvar på Fridays ett tag till för att umgås med dem. Jättemysigt att ses igen verkligen och jag blev påminnd om hur många fina människor jag träffat på SU genom utbildningen! Jag blev inte så jättesen hem, en drink och massa tjejsnack senare så drog jag mig hemåt, sjukligt lycklig och nöjd med dagen!

Somnade gott med Sherry baby av Frankie Valli & the four seasons i huvudet och med ett leende på läpparna :).

Igår kväll precis när jag skulle släcka lampan för att sova så nåddes jag av den fruktansvärda nyheten om terrorattacken i Paris. Samtidigt som jag ligger och mimar till lovsånger i min sköna säng så kämpar folk för sina liv inte allt för långt ifrån oss. Tröttheten gick över till ilska, ilskan gick över till rädsla och rädslan gick över till tårar. Vad är det för värld vi lever i? Hur kan det finnas så mycket hat? Helt plötsligt så känner jag mig så otrygg. Det känns som att vad som helst kan hända vart man än är. Vill vi leva bland all denna hat? Vill vi att våra barn ska behöva växa upp i detta? Vill vi att våra barn ska fråga oss vad vi egentligen höll på med? Har vi inte lärt oss någonting? Jag var så arg, rädd och ledsen när jag skulle sova, min twitter gick varm under natten och jag bara grät och grät ju mer jag såg. Jag vill inte leva i detta hat mer. Jag vill inte att mer liv ska förspillas, jag vill inte somna varje kväll och vakna upp till en värld som jag inte kan vara stolt över. Jag är så fruktansvärt rädd för framtiden. 

Jag förstår inte. Det går inte ihop. Ibland känns det som att allt vi gör är förgäves. All kärlek vi skickar. Alla pengar vi skänker bort. Allt engagemang. För det finns så mycket engagemang. Men ändå så känns det som att det blir mer och mer hat och mindre och mindre kärlek i världen. Men precis när jag skulle släcka lampan en andra gång så såg jag något som gav mig lite hopp. Människor som påminde oss om att inte ge upp. Att kämpa och visa att kärleken kan övervinna. Vi är så många i denna värld som engageras och bryr oss när det händer något fruktansvärt. Vi är fler än dem. Vi är starkare. Vi får aldrig låta hatet vinna!

Var bara tvungen att skriva av mig lite...

Jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så.

Att läsa och att gå på konserter är något som jag värdesätter otroligt högt i mitt liv. Jag tror nog att de flesta vet om det, men jag känner att det är värt att nämna igen. Det finns människor som tycker att jag är galen på riktigt som lägger ned så mycket pengar och tid på böcker och framför allt konserter. Ibland så tycker jag att jag själv är galen, men jag vet innerst inne att jag mår så otroligt bra när jag väl läser boken eller är där på konserten. Just nu så måste jag försöka att fokusera på att ta dessa pauser för mig själv. Jag behöver ta en paus från mitt eget liv och få chansen att andas lite. Jag orkar inte med mitt liv just nu och helst av allt så skulle jag bara vilja rymma iväg, att prioritera läsningen eller verkligen njuta när jag är på konsert är mitt sätt att fly. För just i dessa stunder när jag är som mest inne i boken eller konserten så spelar inget annat någon roll. Jag lever inte mitt liv, jag lever någon annans, glömmer mina bekymmer för ett tag och det är så obeskrivligt befriande. Att gå på en konsert eller att ta en läspaus i någon timme gör att jag orkar. Orkar kämpa.