Under två månader (eller kanske 3 år) så har jag tvekat i min tro. Jag började tvivla på om Gud verkligen ville mig väl, om han tyckte om mig. Vad allt som har fått mig att må som sämst var bra för. Är jag tillräcklgit stark för att klara detta? Hur kan han veta det? Varför skulle allt detta hända mig? Alla tankar som har malt runt runt och runt i mitt huvud.

Nu vet jag. För första gången på evigheter så känner jag att jag har fått ett riktigt bra svar från Gud. Jag har lärt mig efter igår att i varje motgång finns en medgång. När man känner att allt håller på att rasa samman så finner man alltid ljuset någonstans hur svagt eller litet det än är så om man kisar eller känner efter så finner man ljuset någonstans...tro mig! Igår kände jag verkligen det! Från att ha fått det chockande beskedet under förmiddagen så jämnade det ut sig när jag fick träffa Carola. Jag gråter inte längre bara över orohet,sorg,mig själv utan av lycka och tacksamhet oxå. 

Jag tror att Gud skapade mitt handikapp för att han vet att jag är stark. Att jag klarar av ett liv med Goltz syndrom. Att jag ska använda mitt handikapp på något sätt. Se det som en fördel på något vis. Komma frammåt i min ridning kanske? Eller jobba med barn för att visa dom att alla människor är olika? Jaa ni fattar vad jag menar :) jag lär nog få svar på vad jag ska göra med mitt liv. Det kommer, det gäller bara att lyssna och känna så vet man svaret tillslut.

Tack Gud för att du finns i mitt liv <3

Lyckopiller <3

Nu är allt slut, julen är här och det är bara att vänta på nästa Carolakonsert.

Efter mycket om och men så kom jag äntligen till Cirkus. Jag, Emelie och hennes kompis satte oss på våra platser riktigt bra platser iår blev det!

Efter en stund väntan så började det med ett härligt julmedley och efter det så kom äntligen Carola ut på scenen! Hon sjöng, pratade och efter ett tag så fick alla barn gå upp på scenen, var riktigt kul då Carola har en sån humor och barnen är så söta haha. I slutet så bjöd hon på riktigt mycket gospel och jävlar vilket lyckorus som känns i kroppen då!! Hela cirkus sjöng, dansade skrek (eller iallafall jag). 

Jag måste säga att detta var nog den bästa av Carolas julkonserter jag har varit på! Var en blanding av jul, pop, rock, gospel! Hennes röst var helt gaaaalet amazing i gospeln får gåshud bara jag tänker på det! Ingen jul utan Häggis och nu är den här!

Efter konserten så satt jag kvar och nu kommer överraskningen jag fick av Å tidigare på dagen. Nämnligen att jag skulle få lite egentid med Carola!! Prata, ta kort och bara få träffa henne en stund alldeles själv!!! Efter ett tag när hon hade bytt om och så så kom hon till mig. Jag kan inte med ord förklara hur det kändes! Vi pratade lite om livet, musik mm och hennes ord värmde så enormt! Det är inte förs nu efteråt som jag verkligen förstår hur mycket hon och hennes musik har hjälpt mig igenom all lycka och smärta! Meen som alltid när man väl står där öga mot öga med sin dröm så glömmer man bort allt det där som man egentligen vill säga och kommer inte på allt förs efteråt när det är försent. Men som Carola sa så kommer det fler tillfällen att få träffas och prata och det tror jag på! 

Påvägen hem och när jag låg i sängen så typ grät jag hela tiden! Av lycka, sorg, tacksamhet ja allt, vattenfast mascara in my as! Det kunde inte bli en mer perfekt tajming, jag är evigt tacksam för att jag fick träffa henne. Fatta! Jag har fått prata med min största idol, fått krama om henne och tacka henne för allt hon gör för mig! Det hände verkligen, på riktigt! Det kommer jag aldrig glömma och jag hoppas och ber att jag kommer få uppleva det igen!

Gråter gör jag fortfarande när jag kollar på bilderna, lyssnar på hennes musik och tänker på allt som hänt. Detta är helt sjukt!

Här kommer lite bilder, dom är dåliga jag vet.

Lyckopiller <3