lyckopillerelin

Alla inlägg under december 2011

Av Elin - 9 december 2011 15:58


 

Av Elin - 9 december 2011 14:40


Det är tre saker varje år som jag måste uppleva för att känna den här äkte julkänslan. 


Den första är Stockholm international horse show. Att gå på finalshowen varje år har blivigt tradition och när man sitter där och får se hästar som rubolf och barnen stå och vinka som tomtenissar mm så känner man verkligen att julen är påväg.


Den andra är julpynt i stallet. Oavsett om man pyntar själv eller andra pyntar så är det så himla mysigt att kliva in i stallet och mötas av hästlukten samtidigt som man ser allas julpynt till hästarna.


Den tredje och sista är att gå på Carolas julkonsert. Ingen jul utan Carola brukar jag säga och varje år har jag längtat till konserten mer än till själva julafton. Att få höra gospel, julmusik och julprat av en artist som verkligen älskar julen och är så sann och ärlig måste vara det bästa som finns! När jag tar första klivet utomhus efter konserten så känner jag verkligen att nu är det jul, då är det på riktigt!


Det jag vill komma till är att Carola inte har någon julkonsert i år. Hon har valt att hänga med på turnén Stjärnklart istället. Jag skrev ett inlägg om det innan sommaren typ då jag var så upprörd över hela deras koncept, men jag ska ärligt talat ta tillbaka lite för jag visste nog inte riktigt vad jag snackade om. Jag tycker att det är jättekul för Carola att hon får uppleva denna cirkus, tyvärr så är konserterna bara för företag så jag kan inte kolla!


Jag är ärligt talat otroligt ledsen över att Carola inte har någon konsert i år. Det har lixom blivigt som en tradition för mig att inviga julen på det sättet och jag tror att jag hade behövt hennes julkonsert mer än någonsin detta år. Jag kommer verkligen sakna denna julefrid som jag brukar få efter hennes konsert och jag inser mer och mer nu när jag lyssnar på hennes julskivor att jag verkligen vill se henne live på scenen och sjunga dessa låtar. Fy fan vad jag önskar att hon hade konserter iår. Men jag är ändå otroligt glad för hennes skull att hon är med i Stjärnklart.


Som tur är så har Sarah Dawn Finer julkonsert den 18 December som jag och Mamma ska gå på, så jag hoppas att jag får lite julkänsla efter den! Längtar som bara den!


Av Elin - 8 december 2011 23:26


Detta ska jag prova på när jag har borstat tänderna och kissat, höres imorgon!

Gonatt.


 

Av Elin - 8 december 2011 16:54


Jag hade ett långt telefonsamtal igår med min läkare som opererade mig i somras.

 

Jag blev ju slussad till radiumhemmet vid juli någon gång och sedan dess haft en ganska dålig läkare där. Varje gång man klev ut från hennes rum så såg man ut som ett ännu större frågetecken än vad man gjorde innan. Varken jag eller min mamma visste inte riktigt om man skulle vara orolig eller inte och man fick knappt några svar på frågorna man ställde, det man helst vill slippa är att gå runt och oroa sig i onödan. När man slussas till radiumhemmet så har ju ordet cancer tagits upp. Oavsett ålder, kön, situation så är det ordet ett skrämmande ord och då är det så himla viktigt att allt sker på rätt sätt och att man som patient för klart för sig vad som pågår. 

 

Jag och mamma tog därför beslutet att mejla min gamla läkare eftersom det hon är den jag verkligen litar på. Har skrivit om henne i ett annat inlägg som ni kan läsa här.

 

Men i alla fall. Denna underbara läkare är bland dom bästa jag har haft! Hon sa till mig flera gånger att jag inte behöver vara orolig, att oavsett vad röntgen visar så finns det behandling att få. Hon verkar förstå att det är psykiskt påfrestande att gå runt och vara orolig. Hon sa i princip allt som min andra läkare hade sagt men på ett bättre sätt, hon förklarade från början till slut vad jag hade gjort för några undersökningar och varför, hon nämnde dom negativa sakerna men var så himla tydlig med att nämna dom positiva sakerna och sa flera gånger att jag inte behöver oroa mig, men att hon ändå förstår varför jag gör det. Hon förklarade också att det inte är någon brådska med behandlingen oavsett vad det blir för någon, för cystan jag har på vänster äggstock är minimal och den växer inte så fort, så då gör dom alltså flera olika undersökningar för att sedan kunna ge mig den bästa behandlingen.

 

Det kändes som om jag gick i trans efteråt. Jag var så himla lugn. Hur mycket jag än kände efter så kände jag inte samma frustration längre, jag kunde inte vara ledsen hur mycket jag än försökte. Jag tror att det finns få läkare som  är så otroligt skickliga på att ta sig an både patienten och det medicinska och jag är otroligt tacksam över att just jag har fått denna fantastiska läkare, hon gör så jag mår bra både fysiskt och psykiskt och det är jag evigt tacksam för.

Av Elin - 7 december 2011 22:12


Teorilektion idag igen, eller igen och igen....var ju typ 4 veckor sedan vi hade det sist. Tycker att det är rätt skönt att det har blivit teori mera nu, är kul att göra andra saker och inte bara lära sig rida. Vi longerade idag iallafall, Dani och Mary blev det. Var riktigt kul faktiskt förutom att man blev jäkligt snurrig i huvudet efter ett tag haha! För mig så var det ju svårare men med lite hjälp från Sofia då hon höll i linan som blev över och spöt. 


Började med Mary och det gick faktiskt över förväntan, hon var väldigt pigg i början så trodde att ajg skulle flyga all världens väg när hon drog men hon hade lugnat ner sig lite när jag tog över och då gick det riktigt bra! kunde till och med styra hästen ;). Dani var mycket svårare, hon rör sig så snabbt och när man var två i mitten så var det jättesvårt, hon galopperade lite och var väldigt snabb i början men när man väl hade fått galoppen  kontrollerad så gick det väl lite böttre, hon var grymt svår iallafall!


Det är ju så mycket att hålla koll på så här i början men övning ger färdighet och jag hoppas jag får prova på igen!

Av Elin - 7 december 2011 13:00


Jag försöker plugga men mina tankar far och flyger åt ett annat håll hela tiden...


Jag försöker att inte tänka på det, men det går lixom inte. Dags att hälsa på sjukhuset igen imorgon och jag går igenom allt i huvudet hur förmiddagen kommer bli. Det är ju nästan samma sak jag ska göra imorgon som jag brukar göra 1 gång i månaden, men just denna gång så känns det som om mer står på spel, kanske för att det är en annan slags röntgen?


Nästan samma sak varje gång. Vänta på min tur, bli stucken ett par-tre gånger och tillslut får in nålen rätt, få något insprutat i blodet, ligga i ca 60 min på en brits, in på röntgen, bli röntgad i 30 minuter, säga tack och hej, sen är det bara att vänta. Vänta och vänta på att telefonen ringer eller på en kallelse i brevlådan. Egentligen är det ju inte själva undersökningen som är värst, det är den där fruktansvärda känslan av att man inte vet vad som kommer hända och framförallt att läkarna inte vet vad det är för något fel. Det är som om jag inte har någon kontroll över mitt liv längre.......


Vissa dagar så kan jag inte låta bli att tänka varför just jag och varför just cancer?


Jag skriver det här bara för att jag vill få ut lite av mina tankar, det sista jag vill höra nu är att jag måste vara stark, att jag måste tänka framåt, att jag inte kan sluta leva mitt liv. Jag för höra det så många gånger varje dag och jag är less på dom orden! Tror inte folk att jag vet att jag måste vara stark, tror folk att jag bara vill lägga mig i sängen och ge upp?  Att jag inte vågar tänka framåt, att jag inte ser något ljus i tunneln!?


Jag kan lova er att jag VET! Jag vet gott och väl att jag måste kämpa, att jag inte kan sluta leva mitt liv på grund av det här, att jag måste vara stark. Jag vet att jag måste lära mig att leva med sorgen, att jag måste tänka framåt, att jag måste LEVA, och jag gör det. Jag går upp varje morgon och lever mitt liv, jag kämpar, jag har drömmar och jag har mål. Jag kämpar för att jag faktiskt ser ett litet ljus i tunneln, om jag inte hade gjort det så hade jag inte suttit här idag. Jag är 20 år och jag tror att någon gång ska detta få ett slut, att någon gång kan jag lägga det här bakom mig och komma tillbaka som en ännu starkare Elin och leva mitt liv till fullo, eller jag tror inte jag vet! Men jag måste oxå få lov att vara ledsen, bitter, arg, tänka negativt,  you name it! För jag känner mig själv och jag VET att jag har så mycket att kämpa för, leva för och vara lycklig för.


Så, ni som tror att jag bara vill ge upp vissa dagar för att jag är ledsen, varför skulle jag ens vilja ge upp?


Nu måste jag verkligen försöka plugga vidare!

Av Elin - 6 december 2011 21:08


     

Av Elin - 6 december 2011 18:21


"Liten men tuff."


  

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2011 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards