Hej på er vänner! en natt med ångest så stängde jag av min väckarklocka vid 8 och somnade om igen imorse då jag inte sovit så bra. Nästa gång jag vaknade så var klockan 12(!!??) dessa biverkningar på mediciner alltså, helt sjukt vad trött jag blir av dom! Trots att jag sov länge idag så kommer jag nog att lägga mig och sova när jag publicerat detta inlägg då jag är så trött. Så när jag hade gått upp vid 12 i förmiddags så var det bara att klä på sig, vakna till och göra sig redo för att åka till Bergshamra för terminens första timme hos psykologen. Var kanske ändå bra att jag hade det inbokat idag eftersom jag hade så grov dödsångest inatt. Det blev en bra timme med mycket snack om vården och om att orka. Gick därifrån och kände mig lite starkare och lite gladare!

Hade med rätt vattenflaska också, för jäklar vad jag ibland kan känna mig stark att jag ta r mig upp ur sängen varje dag trots alla motgångar!

Tog Uber hem för att bespara kroppen lite och sedan så gick jag en sväng i Vällingby centrum för att handla lite inför landet och här hemma. Sedan gick jag hem och började packa upp lite, lagade mat då jag inte hade ätit något på hela dagen och sedan var det dags att sätta sig tillrätta och förbereda allt med skolan. Tror jag beställt kurslitteratur för ca 3000 kronor (ångest!), fyllde i alla scheman i kalendern, svarade massa mejl om bloggsamarbeten och tidningsartiklar och så förberedde jag lite inför de två möten jag har med ridsporten imorgon kväll, först parasport och sen distriktmöte, ska bli kul att träffa alla igen!

Nu vänner, ska jag borsta tänderna, byta om till nattkläder och sedan blir det en riktig mötesdag imorgon. Innan ridsporten så ska jag ta blodprover och sedan till Trafikverket i Farsta! Hoppas ni haft en bra dag, kramkram!

Jag har varit uppe sedan 6 imorse, är så trött men jag ligger ändå klarvaken på rygg i sängen med en ljudbok spelandes. I bakgrunden hör jag regnet smattra på rutorna. Jag kan inte slappna av. Smärtan går inte att ignorera. Jag borde inte ha ont där jag har ont. Allt såg ju bra ut...eller? Ångesten tar över mig. Dödsångesten som gör mig helt förlamad. Paniken börjar krypa sig på, pulsen ökar och det känns som att jag får svårare att andas samtidigt som yrseln kommer. Jag vill gråta, men jag kan inte. Istället växer ångestklumpen i magen och jag känner mig så jäkla svag. Kommer du och förstör allt igen som du gjorde förra gången? Krascha mitt liv igen? Du håller fortfarande mina känslor i ett järngrepp. Du styr fortfarande mitt liv. Tänk om det händer igen. Kommer jag klara det en gång till? Är det min tur nu? Jag trodde ju att jag var odödlig innan du kom och förstörde mitt liv. Nu är jag aldrig säker. Ingenting är som det en gång var. Aldrig trygg och det är ditt fel. Cancerns. Jag hatar att jag ska behöva använda ordet hata på grund av dig. Men jag gör verkligen det. Av hela mitt hjärta och lite till.