Att få skriva av sig här hjälper för det mesta. Jag har svårt att hitta de rätta orden när jag pratar, men att sitta och skriva är mycket lättare för min del. Men ibland så är jag lite rädd för att dela med mig av mina innersta känslor. Tänker kanske inte riktigt på vem som läser och hur det kan tolkas. Det är läskigt att vara ärlig. Att blotta sig på detta sätt. Att visa sig svag. Men samtidigt så vill jag vara ärlig, för livet är inte alltid på topp.

Orkar inte orka mer. Jag vet inte hur många gånger jag känner att jag inte orkar mer. Att jag inte orkar stå upp för mig själv. Vara glad. Andas. Denna brutala ångest som håller mig i ett järngrepp. Som tar över allt så jag bara ser mörker. När jag inte vill leva längre för att jag bara inte orkar, för att jag inte orkar kriga emot min egen kropp varje dag. Jag vet inte hur många gånger om dagen som jag tror att jag kommer dö. Jag är så jävla rädd för att dö, samtidigt som jag är lika rädd för att leva. Men mest av allt så är jag så otroligt less. Less på att känna mig ensam i detta. Less på att känna mig så liten. Less på att kämpa. Jag har så himla svårt att vara själv just nu, ångesten kommer direkt. Men samtidigt så stöter jag bort folk i min närhet. Vågar inte släppa in dom. För tänk om jag blir ensam kvar tillslut. Det har ju hänt förut. Jag vill inte höra att det kommer bli bra. Att jag är stark. Jag vill bara att denna ångest ska försvinna. Vill bara sova.

Igår, efter landet så stod fotografering i stallet på mitt schema. För några år sedan så fick jag möjligheten att medverka i några tidningar som pararyttare och nu fick jag frågan igen för en annan, lite större tidning (får tyvärr inte berätta vilken än). Självklart så sa jag ja och igår var det dags för fotograferingen.

Elin följde med mig som hästskötare och lite mentalt stöd, kändes väldigt tryggt. Så vi var i stallet ca 45 minuter innan fotografen kom för att borsta Billy, smörja träns och förbereda lite inför helt enkelt. Jag valde mellan att ha Billy eller Jissa med, men eftersom det handlar om pararidningen så blev det tillslut Billy som fick vara med då han är den ultimata parahästen och dessutom väldigt tacksam att fotas med! Vi började med lite bilder inne i stallet när jag gjorde ordning Billy inför ridning. Sedan gick vi ut och tog lite bilder utanför stallarna.

Efter det så hoppade jag upp på Billy och så gick vi ned till ängen för att fortsätta fota lite där i ljuset. Billy var verkligen så himla duktig! Han stod på ängen och gnäggade lite och undrade vart alla kompisar var, sedan blev han lite spänd när hundar och joggare kom, men annars så skötte han sig exemplariskt! Mysigt att få sitta upp igen och skritta lite och senare få lite fina bilder på oss.

Efter ungefär 45 minuter så gick vi tillbaka till stallet, tog lite fler bilder när jag borstade och så och sedan så var vi nöjda med dagen! Ska bli riktigt spännnade att se hur det blir när tidningen kommer ut i vår, i veckan så tror jag att jag ska prata med journalisten också som kontaktade mig angående detta. Lovar att berätta när tidningen kommer och vilken det är så fort jag får!