Äntligen så är denna dag över. Har haft dödsångest deluxe i några veckor inför denna dag samtidigt som jag har varit så sjukt förbannad på att detta faktiskt är mitt liv nu. Att som 22åring behöva tänka på döden. och var tredje månad behöva sitta på radiumhemmet och vänta på beskedet om man fortfarande är cancerfri eller om cancern har kommit tillbaka, jag ska inte vara rädd för att dö, inte nu när jag är mitt uppe i livet! Ingen i min ålder ska behöva vara rädd för att dö utan snarare tro att man nästan är odödlig. Som ni kanske har förstått så var det alltså dags för ett återbesök på onkologen idag. Det gick iallafall helt okej måste jag säga, självklart så var pulsen på max när man gick in där i rummet och läkaren ser lite skeptisk ut, men blodproverna visade ändå att det mesta tyder på att jag fortfarande är starkare än cancern. En markör visade inte det, men det har hänt fler gånger och det kan finnas massa olika orsaker till att den visade lite för högt så det var inte så oroande. Så förhoppningsvis så kan jag andas ut nu under tre månader tills det är dags för nästa kontroll. Fuck Cancer!

"Cancer kan lämna din kropp, men den lämnar aldrig ditt liv."

- Ung Cancer