Hej på er kära vänner. Idag har jag haft ännu en slappardag inne i värmen. Jag vågar inte gå ut i denna snöyra, har liksom inte vant mig vid det än. Men imorgon så tror jag att jag måste åka in till stan för ett ärende, om inte annat så är det nog dags att börja vänja sig vid 0-gradigt och inte 20 grader som det har varit i LA. Idag har jag som sagt slappat hela dagen. Gick upp vid 8 då jag inte kunde somna om och sedan dess så har jag suttit i mitt rum och gjort lite allt möjligt. Jag har bland annat lyssnat på massor utav bra musik, skrivit massa blogginlägg som kommer upp så småningom, ätit oreokakor med mjölk och kollat på Chess. Det har faktiskt varit väldigt mysigt. Nu ikväll blir det middag med föräldrarna och troligtvis så ska det låta på SVT. Ha en fortsatt bra söndag nu fina ni, kram på er!

Det var så fint när vi lyfte från Arlanda den 17 december. Precis när vi lyfte och styrde upp mot himlen så började min spotify spela Sarahs låt "Från november till april", en låt som handlar om att fly från Sverige för att läka sig själv och slippa mörkret här hemma. Det passade så bra och där och då så kunde jag inte låta bli att fälla några tårar. Jag sa hej då till mitt älskade hemland och tog ett djupt andetag, bad en bön till Gud och kände mig så otroligt tacksam över allt.

Jar har behövt denna resa. Veckan innan vi åkte så längtade jag verkligen inte att få åka iväg, jag ville inte ens åka. Det var så himla mycket saker som jag kände att jag skulle missa i Sverige och jag ville gärna vara överallt. Men när vi lyfte och med Sarahs låt i öronen som kom så passande så kände jag ändå att det skulle bli en bra resa tillslut. Jag har verkligen försökt att inte svara på mejl eller känna den där känslan av att det ständigt är saker man borde göra. Har läst mejl och varit aktiv på internet, men inte svarat på något. Jag har försökt att leva med mottot de-som-vill-mig-något-får-helt-enkelt-vänta och det har varit otroligt skönt att inte ha pressen på sig att behöv svara inom två dagar på varje mejl eller att hela tiden känns sig otillräcklig.

Jag har också hunnit tänka mycket. Det kanske låter klyschigt men så är det. Jag har tänkt mycket på vad som gjort mig glad under hösten. De ögonblicken då jag inte tänkte på alla krav och allt jobbigt, utand de jag kände mig sådär sprudlande lycklig och att allt jag ville var att tiden skulle stanna och jag skulle få vara kvar i just det ögonblicket hela tiden. Jag har insett vilken musiknörd jag är, att jag inte kommer kunna överge hästarna, de dagar när jag inte klarat av att vara hemma under hösten så har jag åkt till stallet för att få pussa på Jissa och umgås med fina vänner eller spelat musik på högsta volym. Det är så lätt när man är mitt uppe i livet och allt rullar på som vanligt att man inte ser det fina och uppskattar det man egentligen borde uppskatta, vi åkte ju iväg på denna resa först och främst för att få träffa min kära lillebror som har lämnat Sverige och pluggar i Kalifornien just nu och jag har verkligen tänkt mycket på att jag aldrig skulle kunna lämna det jag har i Sverige för att göra det han gör. Alla har vi våra drömmar och mål i livet och jag tycker att det är så himla mycket snack om att man som ung ska åka utomlands och plugga eller jobba för att få se världen, men för mig är det inte så. Mitt liv är i Sverige och jag är så otroligt glad över det jag har här, oavsett hur mycket stress och press jag känner. Jag ska verkligen försöka att prioritera bättre detta år och göra det jag verkligen till 110% vill göra och mår bra av. Det första jag gjorde kommer i ett annat inlägg.

En av kvällarna när vi satt i soffan tillsammans i San diego med mina släktingar så sa en av dem "Don´t you ever think that you´re not smart enough." Det kanske är lite klyschigt, men detta är en av de starkaste minnerna jag har från denna resa, ibland behöver man höra just de orden för att känna att man duger som man är och att man kan göra det man vill i livet. Är så tacksam över att vi åkte till USA igen och jag hoppas verkligen att jag kommer tillbaka snart igen för att hälsa på! Nu ser jag fram mot ett fantastiskt 2015 efter att ha laddat batterierna. Borta är bra, men hemma är ändå alltid bäst! <3

God kväll på er vänner. Innan jag släcker lampan för att sova så tänkte jag titta in här en snabbis. Idag har varit första dagen jag varit utanför huset sedan jag kom hem hehe. Igår var jag inne hela dagen, men kände att det var lite tråkigt. Så familjen Hagelin fick bli dagens offer, stackarna haha. Har verkligen saknat den familjen, har varit borta i tre veckor men känns som flera månader haha. Kom dit efter lunch och har hängt där tills 22 ungefär. Elin och jag började självklart med att se på Frost och sjung med som vanligt, åh vad jag älskar den filmen alltså! Un under kvällen så har vi sett på The hobbit allihopa och ätit pizza, hur mysigt som helst. Det är så skönt att vare hemma hos Elin, vi behöver liksom inte hitta på något speciellt utan det räcker med att sitta i soffan och prata eller titta på film men ändå ha så sjukt roligt. Så tacksam över att jag den familjen! <3 Nu är jag sjukt trött, höll på att somna i soffan hemma hos Elin de sista två timmarna, men eftersom vi tittade på film så ville jag ju inte missa något + att jag liksom inte kunde åka hem och gå och sova redan vid 21 typ, jag skyller på att jag fortfarande har jetlag hehe. Nu ska jag iallafall släcka lampan och somna med ett leende på läpparna efter denna dag, kram på er alla fina!

Denna smärta är det värsta jag vet. Jag lovade mig själv att jag skulle vara starkare detta år, men det tog 9 dagar och nu har jag svikit mig själv, igen. Jag känner igen denna smärta, men just idag så har den varit extrem och den vägrar att försvinna. Jag mår illa. Jag skakar. Pulsen stiger och jag får tillslut säga åt mig själv att ta ett djupt andetag och andas lugnt för att jag inte ska drabbas av en panikångestattack. Allt jag egentligen vill är att bara skrika och gråta, men det går inte. Hur mycket jag än vill så är det som om jag inte har några tårar eller någon röst kvar. Det spelar ingen roll hur ofta jag får höra att jag inte ska oroa mig, att allt säkert ser bra ut eller att jag är stark och att allt kommer att bli bra. Jag är lika rädd att cancern ska komma tillbaka ändå, jag kan inte skjuta undan rädslan över att kanske förlora. Över att inte få stanna kvar. Samtidigt blir jag så himla arg på mig själv. Varför gör jag så här mot mig själv? Varför tillåter jag mig att vara så rädd? Varför är jag så negativ? Men sanningen är att cancern inte tar någon hänsyn till hur stark eller hur positiv jag är. Den kan komma och klampa in i mitt liv igen ändå, när som helst. När jag är som lyckligast eller när jag mår som sämst. Den kan komma och förstöra för någon annan person i min närhet och den tar förmodligen över någons liv just nu i skrivandets stund för någon där ute i världen . Eller så håller den sig borta från mig och mina nära och kära. Jag känner att jag ibland inte har någon kontroll över mitt liv, att kontollen istället ligger på läkarna var fjärde månad när det är dags se om cancern är borta eller kommit tillbaka. Detta gör mig så förbannad. Så ledsen och så hjälplös. Jävla skitcancer! 

Hej på er fina ni. Fortfarande så har jag lite jetlag känner jag nu när jag satt mig i soffan. Eller så är det en blandning av jetlag och att jag har så extremt ont i magen, det räcker liksom med att jag lägger handen på magen på så känns det som tusen nålar. Avskyr denna känsla och att jag blir så otroligt rädd varje gång det gör ont på "fel" ställen. Idag gick jag upp redan vid typ 06:30 då jag inte kunde somna om. Har passat på att ägna dagen åt att packa upp från resan, visar er en bild på allt jag köpt så snart jag bara kan samla ihop allt. Jag har också passat på att ta bort allt mitt julpynt, som varje år så ångrar jag mig när jag plockar undan allt att jag har så mycket pynt, tänk att man aldrig lär sig haha. Men jag älskar julen och allt pynt, det är så himla mysigt med alla tomtar och ljus så det är det värt. Men det är ändå väldigt skönt att få städa bort allt så det blir lite ljusare i rummet och man kan börja gå mot ljusare tider. Annars så har jag inte gjort så mycket mer idag, än att ta det lungt och nu med min mage som gör ont så kommer jag nog inte göra så mycket mer resten av dagen. Egentligen så skulle jag ha varit i skolan nu på föreläsning, eller på väg hem från skolan iallafall. Men jag skippade den då den tydligen inte skulle ge så mycket och bra var väl det känner jag nu. Nä vänner, tror minsann att jag ska sätta på en film nu, kram på er!

Hej då julen!

Heej på er älskade ni. Tänk att man varje gång man varit utomlands inser gång på gång att borta är bra men hemma är bäst. I detta fall så är det verkligen så, förutom vädret då kankse. Vad bor vi i för något kallt land egentligen!? :) Sitter just nu i soffan med mjukisar, tjocktröja, fårskinnstofflor och filt samtidigt som vi precis tänt en brasa, men fryser ändå. Är sjukligt trött också så det gör ju inte saken bättre precis. Resan hem gick iallafall bra, det har blivigt ganska mycket väntan men det hör väl till I guess. Dock så har jag inte sovit mycket alltså, tror nog att jag sovit 30 minuter sammanlagt under hela resan. Det är verkligen inte kul att flyga när man har ont i hela kroppen! Nu när vi varit hemma i någon timme och jag har satt mig ned så känner jag mig nästan helt mörbultat, nästan som om jag ramlat av hästen eller något. Men jag antar att det beror på att man suttit i flygplanet i många timmar och att man är trött. Känns iallafall bra att vara hemma och jag längtar verkligen till jag kan börja ta tag i mitt liv igen, är så taggad inför detta år! Saknar också alla mina fina vänner som jag förhoppningsvis ska försöka få till varsin dejt med ganska så snart. Nu ska jag försöka att inte somna, kram på er så återkommer jag imorgon!

Det var så himla fint när vi åkte från Los Angeles

Den vänstra bilden är från flygplatsen i LA och den högra från Arlanda, har man hästabstinens så får man försöka fixa det så gott men kan ;).

Hej på er vänner. För sista gången denna resa så sitter jag i sängen och skriver till er när ni precis har gått upp och jag snart ska sova. Idag har vi haft våran sista hela dag här i Huntington. Det har bjudits på otroligt varmt väder och en allmän lugn dag. Satt i solen i några timmar efter lunch och passade på att njuta så mycket jag kunde av värmen, tror faktiskt att det har varit resans varmaste dag idag så det passade bra att ligga i solstolen med bra musik i öronen i några timmar och bara njuta för fullt!

Mamma och jag kte iväg till Westminister mall för att shoppa lite skor och annat, det gäller att shoppa in i det sista eller hur? ;) När jag kom hem så räknade jag ihop hur mycket pengar jag hade gjort av med och det har blivigt en del kan jag säga. Menmen, får leva lite knapert under januari månad sen är allt under kontroll igen. Vid 1630 så tog vi bilen till Huntington beach och parkerade vid piren för att titta på solnedgången. Det var otroligt vackert och ett perfekt sätt att avsluta denna resa på enligt mig. Kände mig så otroligt tacksam över mitt liv när jag stod där och såg ut över havet.

Nu ikväll så har vi packat ihop det sista och samlats framför min dator för att se På spåret. Nu börjar min hemska huvudvärk komma tillbaka, så ska nog släcka lampan och försöka sova. Imorgon är det dags att städa här i lägenheten och så åker vi mot LA vid 10,11 någongång för att lämna tillbaka bilen och sedan åka till flygplatsen. Återkommer när jag kommer hem, kram på er!

Hej på er vänner. Bara några kvar av denna värme, sedan åker vi hem till kalla Sverige igen. Saknar er där hemma men klarar mig utan kylan känner jag ;). Idag har jag verkligen inte mått bra. Blev väckt och kände på en gång att jag inte var helt frisk. Ont i halsen, en hemsk huvudvärk och lite feberkänsla i kroppen. Jag tog en alvedon i hopp om att det skulle hjälpa, tyvärr så gjorde den inte det för jag har mått riktigt dåligt till och från hela dagen men så fort som jag äter något så mår jag lite bättre i någon timme innan det kommer tillbaka. Har liksom inte ätit eller druckit mindre än vanligt-tvärtom, så det känns som att jag inte kan skylla på blodsockerfall eller för lite vätska. Menmen, det är bara att bita ihop. Dagen började med att vi åkte mot Seal beach för att kolla hur det såg ut där. Det var fint, men inget speciellt över den stranden. Jag tycker fortfarande att Santa Monicas strand/pir var bäst av alla vi har varit på under resans gång.