Hej på er älskade ni. Hemma efter en fantastisk härlig kväll med två av mina fina vänner från universitetet. Men vi kan ta dagen från början. Har verkligen varit duktig idag och läst nästan allt som vi ska ha läst till på måndag. Fick all min kurslitteratur idag så jag hade liksom ingen bra ursäkt för att inte plugga längre. Jag har också lagat middag till familjen, eftersom jag inte skulle äta middag hemma och ändå var hemma nästan hela dagen så passade jag på att laga mat under dagen istället. Jag har också insett att att det tog två veckor hemma i Sverige tills stockholmsstressan kom tillbaka och almanackan är lika full som i höstas, fattar inte hur jag lyckas!?

Under kvällen så har jag varit inne i stan med Melissa och Emma, det var ett bra tag sedan vi sågs sist och nu har de tagit examen och jag är inne på mitt sista år på universitetet, så vi hade mycket att prata om! Som vanligt så åt vi på Jensens, har typ blivit som tradition att vi äter där varje gång vi ses av någon konstig anledning haha. Vi har som sagt ätit gott, druckit gott och haft det allmänt roligt ihop som vanligt! Imorgon är jag ledig exakt heeeeela dagen, det ända jag har inplanerat är att duscha haha! Nu ska jag titta vidare på En clown till kaffet, ciao!

Jag har märkt att jag har ändrats på ett sätt sedan i somras. Inte bara det faktum att jag har blivit mer stressad utan att ända sedan jag blev invald i FU-kommittén under våren 2014 så har jag sakta men säkert blivit tryggare med min funktionsnedsättning. Jag har alltid varit en person som gärna skämtar och driver om det, men innerst inne så har jag enorma komplex över hur jag ser ut, säkert mer än vad ni tror. Men det betyder inte att jag inte tycker att det är kul att skämta om lösa armar och ben. Det jag märker nu är att jag allt oftare vågar slänga av mig armen när jag vill och känner att jag behöver det. I skolan, på möten, när jag pärlar fuck cancer armband för att bara nämna några tillfällen. Jag har insett att det inte är omgivningen som tittar utan det är jag som tittar på dem. Jag har under hela mitt liv mött blickar från alla möjliga håll och vissa tillfällen i livet så har jag tyckt att det har varit så otroligt jobbigt. Men problemet är att jag tror att alla som går förbi kollar på mig och min arm, men i själva verket så bryr de sig kanske inte. Utan det är jag som bryr mig om vad de ska tycka och tänka. Jag försöker fortfarande att gömma min funktionsnedsättning, men mer och mer så känner jag att det är okej att folk tittar och det är okej att ta av armen. För det är jag. Ibland måste jag ha armen på och ibland måste jag ta av den.

Jag är så otroligt glad över att jag får vara en del av FU-kommittén. Jag lär mig inte bara om ridsport utan jag lär mig också om mig själv. Jag utvecklar inte bara ridsporten utan jag utvecklar mig själv. Jag har bara varit med sedan i april/maj i denna kommitté och jag inser mer och mer att ridsporten verkligen är till för alla. Att jag får träffa och lära känna så fantastiskt många fina människor inom ridsporten som ser mig för den jag är och inte för min funktionsnedsättning är så otroligt mäktigt, jag får verkligen känna mig som alla andra. Jag hoppas verkligen att ännu fler funktionsnedsatta får chansen att känna samma tacksamhet som jag gör för ridsporten, för det är alla värda. Utan ridsporten hade jag aldrig varit så säker i mig själv som jag är idag. Utan ridsporten så vet jag inte vem jag är.

God kväll på er vänner. Nu har jag satt mig i soffan och är redo för att uppdatera er om min dag. Drömde sjukt konstiga drömmar inatt och har vaknat stup i kvarten hela natten, så har inte sovit så jättebra tror jag. Blir tidigt i säng ikväll istället :). Under förmiddagen så har jag pluggat lite, men känner mig lite vilse just nu. Förstår inte riktigt vad vi ska göra och känner mig lite stressad över C-uppsatsen. Menmen, kursen har bara börjat så jag hoppas att det är den ständigt återkommande förvirringen som brukar infinna sig vid varje kursstart! Efter att ha hängt upp en tvätt på tork i världens fart så klädde ajg på mig bättre kläder och åkte in till stan för att möta upp Hanna. Vi har inte setts på flera flera år och under Sweden international horse show när vi stötte på varandra så bestämde vi oss för att ses när jag kommit hem från USA. Vi gick till ett av mina favoritställen-vetekatten och tog en fika och pratade om allt som har hänt i våra liv de senaste åren. Så himla mysigt att ses och bara få sitta och snacka om allt mellan himmel och jord. Man får verkligen så otroligt många fina vänner från stallet! Strax innan 18 så skildes vi åt med åsikten att vi båda skulle bli bättre på att höra av oss.

Igår på vägen till stallet så stannade jag till i Vällingby för att hämta upp fem styckna biobiljetter. Det är inte biobiljetter till vilken film som helst, utan till Fifty shades of Grey! Är störtkär i böckerna som ni kanske vet och det är ju en självklarhet att man ska kolla på filmen när den kommer ut då. Så den 12 februari klockan 21:15 är det äntligen dags, längtar så jag döör!

Åh, ikväll har jag verkligen tagit det lugnt och skönt i stallet. Kom i god tid innan och hade gott om tid på mig efter ridningen också, inget stress utan bara kvalitetstid i stallet + en ridlektion, bättre kan det inte bli. Eller jo, idag på lektionen var vi bara 6 styckna(!?) helt sinnessjukt lyxigt! Tänk om vi alltid var så få, vanligtvis så brukar vi vara lika många till liksom. Satt på min fina stjärna som vanligt, tänk att hon fyller 20 i år och ändå springer på och ständigt är pigg och glad. Fasar redan för den dagen när hon inte står i stallet mer, hon är min bästa vän just nu och de åren när jag inte red henne så var hon alltid tryggheten i stallet för mig.

Menmen, åter till lektionen. Vi började med att rida igång fritt. Jag försökte rida mycket på volter och skänkelvikningar. Dock så är skritten något att jobba med, h e r r e g u d vilken svag skritt hon har! Jag känner att jag får igång henne mer när jag har fått igång trav och galopp lite så efter ett tag så började jag jogga igång i trav och jobbade på volter, fyrkantspår  och tempoväxlingar för att få henne mjuk och lyhörd. La även in lite galoppfattningar i båda varven efter ett tag i båda varven som jag tyckte fungerade bra.

Efter en skrittpaus så samlades vi på volterna och jobbade med att vända genom volten i skritt för att sedan fatta galopp vid medellinjen. De två första fattningarna så var hon inte alls lyhörd på skänkeln i något utav varven utan bara sprang i trav, men efter en fattning var i båda varven så var hon med på noterna och övningen flöt på bra. Förutom att hon segar ihop totalt i skritten, det känns nästan alltid som att hon går bakom handen och hur mycket jag än driver på så går det knappt framt ändå. I slutet när vi travade av dem iallafall så hade hon en jäkla fart under fötterna minsann! Hon kändes jättefin i formen och så fort som jag lättade lite på tygeln så sänkte hon sig men travade på i samma tagt som innan, då ville jag verkligen inte hoppa av haha!

Överlag så känner jag ändå att något känns konstigt nu de två senaste gångerna jag suttit på Jissa. Det värsta är att jag inte riktigt kan ta på vad problemet är, bara att det känns konstigt. Det är nästan som att jag rider för mycket med kroppen, har svårt att få till en bra känsla i sadeln då jag ständigt känner mig ur balans. Jag börjar luta lite åt att jag måste träna upp  min koordination och balans. Men vi får se, det kanske bara är för att det är de två första gångerna på terminen....

Hej på er vänner. Nu har jag garanterat blivigt av med min jetlag kan jag säga och har väl förmodligen lyckats vända på dygnet efter idag. Sov i över 11 timmar inatt, helt sjukt! Under förmiddagen så har jag haft det riktigt mysigt här hemma. När jag hade gått upp så satte jag på min Mellolista på spotify och ställde mig direkt i köket för att baka scones. Kan inte ens komma på när jag gjorde det senast! Dukade fram ost, sylt och gjorde ordning en kopp lakritste under tiden brödet stod i ugnen och så åt jag dem nygräddade framför en föreläsning med Hillevi Lenz Taguchi som gick via nätet. Så himla mysigt var det! Tänk om alla föreläsningar var så att man kunde sitta med myskläder och okammat hår och äta scones samtidigt som man lär sig nya saker, skulle inte banga på det alltså! Nu ska jag hänga lite tvätt och tömma diskmaskinen som har gått på högvarv under förmiddagen, kram på er!

Nu är jag officiellt igång med den absolut sista terminen på Universitetet! Känns verkligen helt sjukt! Höstterminen har gått så sjukt fort, vilket gör att det känns som att man inte alls är klar med den terminen. Helt klar är jag i och försig inte, ska få resultatet på en examination förs och bli godkänd, sedan är jag helt klar med höstterminen. Sjukt! Idag har också varit första dagen med en relativt lång skoldag. Från 12-16 har vi varit på SU idag. Vi började med en introduktionsföreläsning inföe denna kurs som vi läser nu, sedan var det dags för det första seminariet. Efter idag så börjar det kännas att C-uppsattsen inte ligger långt borta, redan nu börjar man fnula lite på vad man vill skriva om och det är verkligen hur svårt som helst! Det finns så himla mycket intressant att skriva om och så får man bara välja en sak! Den ständiga utmaningen-att sålla bort även det man tycker är bra! Resten av dagen ska jag bara sitta i soffan och slöa, är sjukt trött! Är ledig från skolan nu en vecka, eller har massa plugg men behöver inte åka in till SU, så då ska jag försöka att få lite allt möjligt gjort. Nu ska jag nog sätta på en bra film, återkommer!

Dagen började med att jag sov till nästan 10(!!??). Länge, men kanske välbehövligt. Under dagen så har jag tagit hand om all min tvätt som jag samlat på mig. Nu tror jag att vi är ikapp med all tvätt efter resan och jag inser att trots mina tre garderober så har jag lite mycket kläder. Dags att börja resna ut igen tror jag. Har jag tid i veckan som kommer så passar jag nog på att göra det då. Men men, vid 13:30 så åkte jag ned till station och mötte upp Elin, sedan fortsatte vi mot sergel inne i stan för att kolla på bio. Det var jättelänge sedan som jag var på bio och jag har verkligen saknat det! Det är verkligen såå mysigt! Vi såg Unbroken som handlar om en krigshjälte och OS-stjärna som kraschar med sitt plan och besättningen och tillslut hamnar i ett japansk fångläger under andra världskriget. En jättebra film, men med mycket obehagliga scener som man blir berörd av. Har ni inte sett den än så gör det! En himla bra och viktig film. Sann är den också!

Elin har tjatat om brända mandlar nu de senaste gångerna vi har setts, så för att slippa hennes tjat så köpte jag en påse som vi delade på, ibland är jag snäll minsann ;).