Åh vilken fantastisk kväll jag hade igår på Cirkus. Jag vet inte riktigt om jag har berättat bakgrundhistorian varför jag befann mig där för tredje gången och kollade på Livet är en schlager. Kan dra den lite kort. Jag var med i en tävling där man kunde vinna två biljetter till musikalen och jag deltog för skoj skull, men det slutade med att jag var en av de fem lyckliga som faktiskt gick och vann. Så jag tog med mig Elin och så åkte vi in till Cirkus lagom till det började och att vi hann hämta ut våra biljetter. Vi fick platser ganska långt bak på parkett, men ändå helt ok platser! Man såg helt okej och hörde bra + att jag faktiskt vann biljetterna så jag ska verkligen inte klaga.

Det var som sagt tredje gången som jag såg denna musikal och jag är fortfarande helt kär i den. Jonas Helgesson var tyvärr inte där för att spela David, men det gjorde inte så mycket i det stora hela. Även om man självklart gärna vill ha den "riktiga" ensambeln så är det himla spännande att se nya personer axla rollerna. Vilket Anders som gjorde det igår gjorde jättebra! Som vanligt så innehöll kvällen både skratt och gråt. Andra akten är som en tårkaskad för mig. Hinner knappt hämta mig tills jag börjar gråta igen haha. När Helen sjöng "Om inte du" så var jag nära på att springa ut då jag höll på att få en panikattack då jag inte kunde andas för att jag grät så mycket. Jag kan ju ärligt säga att jag knappt har kunnat lyssna på Helen Sjöholm sedan jag fick träffa henne i januari. Har varit så tacksam så tårarna har bara runnit när jag väl satt på hennes musik, men då har jag ju kunnat stänga av och pausa för att komma igen eller bara byta artist, men denna gång så gick ju inte det därför slutade det som det slutade. Sånt är livet :). Jag fattar inte vad det egentligen är som triggar igång mig i denna musikal men det är som att alla känslor bara väller ur mig. Livet är en schlager är som en drog och jag kommer verkligen aldrig ledsna på denna fina berättelse om människans lika värde som Jonas Gardell har skapat.

När jag har gått på den absolut sista föreställningen den 30 maj som jag har biljetter till så kommer mitt liv att kännas jättetomt! Har förhoppningsvis 2 eller 3 gånger till inbokade snart nu när det är slutspurt, men börjar nästan redan få lite separationsångest. Vad ska jag nu se fram emot liksom? Och jag kommer inte få njuta av Helen Sjöholms fina stämma på ett bra tag igen. Nä, är verkligen sjukt tacksam över att jag vann biljetter till igår och att jag har några till kvällar inbokade kvar. Har ni inte hunnit se den än så gör det!

Tjoho. Imorgon är det fredag! Igen haha. Efter kanske 4,5 timmars sömn inatt så ringde klockan vid 08:30 imorse. Var ju inte lite trött om man säger så. Vånkan kom hit och så har vi suttit och skrivit hela dagen. Eller, vid lunch så tror jag nog inte att vi var så effektiva då vi började göra annat, men några timmar blev det iallafall. Vi satt till och med ute och skrev ett tag idag, och våran handledare som sa att vi int skulle hinnna lukta på blommorna denna vår. Joho, det gick så bra så! Vi kan väl göra två saker samtidigt ;). I slutet så började vi bli sjukt flummiga och trötta, allt vi sa var roligt och vi skrattade så vi grät och fick ont i magen. Härligt det också, men inte så produktivt haha. Nu har Vånkan precis gått och jag tänkte hoppa in en snabbis i duschen för att om några timmar åka till stan och träffa några medlemmar från Ung cancer och sedan möta upp Elin för att äntligen få se Livet är en schlager igen, längtar så jag spricker! Nä vänner, duschen kallar! Kram på er och ha en bra torsdag, det ska jag ha!

Längtar faktiskt lite efter denna utsikt.

Kan inte sova...

Den där jävla mardrömsintervjun som jag var på för några veckor sedan verkar ha satt griller i huvudet på mig. Jag trodde att när jag hade brutit ihop den fredagen efter intervjun så skulle jag komma igen och tänka framåt istället. Jag gör det, men jäklar vad jag har börjat tvivla på mig själv igen. Under utbildningens gång så har jag känt mig osäker på att jag verkligen kan detta yrke och haft höga krav på mig själv, men aldrig har min handledare gett upp med att försöka överyga mig om att jag visst är bra nog. Men i oktober när jag sa hej då till min VFU-förskola så trodde jag stenhårt på mig själv som förskollärare och kände på riktigt att nu var jag redo.

Men jag vet inte längre. Trots att jag vet att jag aldrig har velat jobba med något annat än barn så är jag så himla osäker på mig själv igen helt plötsligt. Om jag kommer att klara rollen som förskollärare. Jag vet inte om det beror på just intervjun i sig, men den kanske utlöste all denna osäkerhet igen. Just nu är jag så stressad så hälften skulle vara nog och jag är osäker på allt. Om jag tar rätt jobb, om jag kommer klara det jobb jag tar, om jag köper rätt lägenhet, om jag gör rätt i att fortsätta rida på Vällingby, om jag gör rätt i att fortsätta kämpa för ridsporten, att jag har börjat sjunga igen. Mitt självförtroende är i botten igen och allt känns bara för jobbigt.

Jag tror som sagt att arbetintervjun fick bägaren att rinna över litegrann. Allt kom så plötsligt och jag började tvivla på mig själv mer än vanligt vad gäller livet. Känner mig sådär otroligt känslosam igen som jag gjorde i höstas och jag sover fruktansvärt dåligt om nätterna. Ibland känner jag inte ens igen mig själv och jag blir så fruktansvärt besviken och arg på mig själv att jag inte orkar vara mer positiv och att jag gör detta mot mig själv. På något sätt så vet jag att jag kommer att ta mig ur detta skit också. Allt går bara lite för fort just nu och jag vill ännu en gång bara stanna tiden för att kunna hitta mig själv lite mer innan jag fortsätter att leva på för fullt. Jag vet ju att jag kan och jag vet ju vad jag vill men att mitt självförtroende skulle sätta käppar i hjulet igen trodde jag faktiskt inte.

God kväll på er vänner. Idag har det varit en sån där dag när man har åkt från det ena till det andra till det tredje. Men det har faktiskt varit en riktigt bra dag, förutom att jag har varit lite halvyr till och från under dagen. Vid nio så kom Vånkan hit för några timmars plugg. Dt blev en halvdag idag då vi åkte mot spånga station vid 12 för att jag skulle vidare på en arbetsintervju. Nu hoppas jag verkligen att jag slipper gå på flera intervjuer. Står och väljer mellan två förskolor nu som jag hoppas att båda vill ha mig. Vill verkligen ha jobb nu, orkar inte springa på intervjuer mer känner jag.

Efter den arbetsintervjun så åkte jag tillbaka till spånga station för att möta upp Bella, vi satte oss på konditoriet i någon timme och fikade, innan vi fortsatte hem till henne för att fortsätta att snacka skit. Riktigt mysigt och jag älskar verkligen när det blir så där spontant + att man får träffa bebis också. Åh vad glad jag är att de har flyttat hem till Spånga igen, har saknat våra fikastunder! Var iallafall där i någon timme och sedan åkte jag vidare igen.

Då åkte jag vidare mot Solna för DUS-möte. Har känt mig sjukt oengagerad sedan jag avgick som ordförande, men det har på ett sätt varit skönt. Efter detta möte så känner jag mig iallafall lite mer uppdaterad och jag tycker att vi kom fram till mycket bra. Ikväll hade vi värsta lyxmiddagen att äta och när jag gick därifrån så var jag verkligen proppmätt haha. Härligt att äta god mat tillsammans med fina ridsportsmänniskor samtidigt som man har ett givande styrelsemöte. Vi avrundade ungefär vid 20:00 och då var det bara raka vägen hem.

Nu sitter jag i soffan och känner att jag börjar bli sjukt trött. Har varit en fullspäckad dag och det börjar jag känna av nu. Imorgon står det massa andra saker på schemat, men innan dess så blir det en kopp te, lite Harry Potter och sedan är det dags att sova. Kram kram!

Hej på er vänner. Är fortfarande lite skakis efter kvällens ridlektion känner jag. Tror jag red på lite för hårt så min kropp orkade inte riktigt med i slutet. Var tvungen att hoppa av för jag var så skakis. Nu har det lättat lite, men känner att jag fortfarande sitter och skakar. Åter till kvällen i stallet. Det började med goda nyheter, jag får byta ridgrupp i höst till en grupp som passar mig bättre i nivå, jippi!! Längtar redan till hösten nu haha. Ridlektionen då? Jag vet att jag säger det varje vecka. Men jäklar vad kul det är att rida Jissa! Kan inte med ord förklara hur mycket hon betyder för mig. Det var riktigt jobbigt att rida idag, både på grund av att det var sjukt svettigt men jag tror också att det var jobbigt för jag faktiskt inte red förra veckan. Som man säger "ridning är en färkvara" haha.

Vi började iallafall med en liten tur i skogen, sedan gick vi in till ridhuset för att rida igång hästarna lite i skritt. Jobbade utan stigbyglar i början och försökte att få igång henne, men störde mig jättemycket på att jag tyckte att tyglarna kändes ojämna och hon höll på att rycka med huvudet mer än vanligt. Efter några varv så kände ajg att jag inte kunde fortsätta så det var bara att gå in på mitten och försöka luska ut vart problemet låg. Jissa är lite prinsessan på ärten, så några hårstrån låg fel och luggade henne + att det faktiskt var så att det var min tygel som hade snott sig lite, trodde jag började bli knäpp i början när varken Åsa eller jag hittade vart felet låg, men icke sa nicke haha.

Efter det lilla problemet så började jag jobba i trav. Tyckte att jag inte riktigt fick igång henne till en början, men när jag hade tempoväxlat till max och ridit mycket stora och små volter så kände jag att jag fick rätt känsla igen. Efter en liten skrittpaus så jobbade vi med skolor. Båda öppna och slutna, först i skritt och sedan i trav. Eftersom Jissa har en klen skritt så var det mycket fokus på att hålla henne alert, mycket jobb bara det men när jag väl fick henne att gå lite bättre framåt så kom resten av sig självt, det jag måste tänka på är att inte böja henne för mycket när det är skolor, annars så kändes det bra. I traven så kändes det också väldigt bra, provade till och med att sitta i traven och det gick! Men helskotta vad jobbigt det var haha!

Efter ytterligare en liten paus så samlades vi på volterna för att jobba lite i galopp. Galoppen gick bra, i höger så jobbade jag mycket på att få henne i en bra form och i vänster så fokuserade jag på att gå igång bakbenen lite bättre. Mer än så orkade jag inte haha. När vi skrittade av våra hästar så trodde jag seriöst att jag skulle svimma av trötthet. Var så darrig på benen när jag hoppade av och var så himla trött. Typ död haha! Åh, fina fina Jissa! Längtar redan till nästa vecka!

Världens finaste vän <3

Hej på er vänner. Usch vad jag sov dåligt inatt. Vaknade vid 4 och kunde verkligen inte somna om. Är alldeles för stressad just nu. Speciellt igår tror jag. Gick och la mig med jobbiga känslor och jag trodde att jag skulle sprängas av all ångest och stress. Ville bara försvinna från detta liv ett tag. Men idag känns det bättre. Är jättetrött, men lite gladare ändå. Vånkan kom hit vid 9 och så har vi pluggat till 15 ungefär. Idag lättades iallafall en stor sten från våra hjärtan och det känns som att vi ändå kan få vårt examensbevis i sommar. Otroligt skönt, kanske har vår otur försvunnit nu. Idag har vi iallafall gjort lite av varje + så har vi hunnit med att ha deeptalk på det. Ibland är vi effektiva haha! Nu sitter jag i soffan och spelar låtar från kören då jag verkligen måste öva på texterna. Annars så ska jag bara vila lite tills det är dags att laga mat för att sedan svira om till stallkläder och åka och rida, två veckor sedan jag satt på hästryggen nu men det känns som en evighet! Nä vänner, nu måste jag koncentrera mig på sångtexten. Kram på er!

Jag lever! Nätt och jämnt, nej jag skoja bara. Är fruktansvärt trött efter en dag som började vid 9 och att jag nyss klev innanför dörren. Jag började dagen med att vara på jättebra humör. Det var lite motigt att gå upp vid 07:45, men när jag väl kom upp så kände jag mig för en gång skull pigg och utvilad och jag var på jättebra humör. Men nu när jag sitter här i köket så känner jag att jag håller på att börja gråta istället. Jag tror att det beror på att jag är lite för trött och en aning besviken på allt just nu. Men det går nog över. Åkte iallafall iväg till Vånkan så jag var där strax efter 9 på morgonen. När jag väl kom fram dit så slog tröttheten till kan jag säga, jisses vad seg jag var! Orkade ingenting och hade verkligen inte lust att sitta och plugga. Det går himlans trögt för oss nu alltså. Efter 14 så åkte jag in mot stan för min sjätte arbetsintervju. En bra förskola där jag absolut kan tänka mig att jobba, men min magkänsla är så himla förvirrad. Kändes som att det inte alls gick bra på intervjun samtidigt siom jag ändå tyckte att det gick helt ok. Gick därifrån och kände absolut ingenting. Jävla järnspöken! Känns som att den senaste katastrofala intervjun satte griller i huvudet på mig fast jag inte trodde det. Efter arbetsintervjun så möttes jag och Vånkan upp igen och så åkte vi mot kungsträdgården för att sätta oss vid träden och chilla ett tag. Riktigt mys!

Efter en timme ungefär så skiljdes vi åt på pendeltåget då jag åkte till Filadelfiakyrkan för lite sång. Massa bra låtar, jag gav järnet och himla massa skratt. Var totalt närvarande när jag väl var där, men nu har det spruckit lite. Det var iallafall jättekul att få komma tillbaka efter en vecka och fortsätta med repetitionerna. Bara typ tre veckor kvar till konsert, yey! Att Sarah dessutom ska gästa kan inte bli bättre!

Nä vänner. Nu ska jag äta upp det sista på min tallrik (det första riktiga målet jag äter idag), sedan ska jag nog göra en kopp te för att tillsist lägga mig i sängen och läsa lite Harry Potter. Allt för att skingra tankarna lite, för mitt självförtroende är i botten just nu och ingenting är kul, längtar till torsdag så jag kan få känna mig lite mer världefull igen. Kram på er och jag passar redan nu på att säga god natt! <3

Jag är så tacksam över att jag har så fina idoler. Att jag tackvare dem får lära känna massa nya fina människor. Att jag har så himla många fina minnen. Att de ger mig så mycket glädje i livet. <3

Hon som ger mig hopp.

Hon som ger mig inspiration.

Hon som aldrig får mig att känna mig ensam.