Kommer ni ihåg när jag skrev härom dagen att jag tror att jag är lite stressad. Bara det att jag inte känner mig stessad mer än i mina drömmar? Glöm det. Just nu är jag så stressad så jag vill dö. Har knappt sovit inatt och trots alla tips och tricks jag använde mig av från min gamla psykolog så hjälpte inte något. Jag låg med magknip och försökte att sova i flera timmar och när jag väl somnade så drömde jag massa skitdrömmar som gjorde att jag vaknade upp lika stressad idag. Känner att jag börjar bli så där överkänslig för allt och går ständigt runt med dåligt samvete.

SKIT!

Ska inte tråka ut er mer i onödan, ville bara få ur mig allt nu på morognen så kanske jag kan prestera lite bättre under dagen. Hoppas att ni har haft en bättre natt än vad jag har haft. Nu ska jag dricka upp mitt te, klä på mig och sedan styra kosan mot Vånkan. Kram på er!

Idag har det nästan varit en helt perfekt dag. Förutom att jag har gått runt med magknip nästan hela dagen. Har knappt varit hemma idag, därav den usla uppdateringen här inne. Men nu sitter jag i soffan i mjukiskläder och planerar att sitta här i någon timme till innan det är dags att gå och sova. Dagen började iallafall med att jag mötte upp Vånkan i sumpan, därifrån så åkte vi vidare till stadsbiblioteket för att låna en bok till C-uppsatsen och sedan gå förbi hennes blivande jobb, då jag ska dit på måndag. Efter det så åkte vi vidare mot BUV för drygt en timmes handledning. Vi kom lite tidigt, så då passade vi på att gå ned till vattnet och sätta oss på bryggan och chilla lite. När vi började att plugga så sa vi att det skulle vara så mysigt på våren och sommaren att sitta vid vattnet och plugga, men det har vi aldrig gjort av någon konstig anledning. Men idag kände vi att det var dags att ta tag i saken, visserligen så pluggade vi inte men vi var där iallafall haha. Trots blåst så var det faktiskt väldigt mysigt.

Efter handledningen så åkte jag vidare till gamla stan för att möta upp Sunna. Vi hade planerat att gå förbi Ben and Jerry´s då de skulle bjuda på gratisglass, men när vi kom dit och såg kön som var kanske 10, 15 meter lång och som bara blev längre och längre så sa vi samtidigt att det inte var värt det. Så vi gick till Cafét Under kastanjen för att sätta oss i värmen och fika lite. Trots att vi träffades för två veckor sedan så hade vi som vanligt mycket att prata om och det kändes som att det var minst en månad sedan som vi sågs av någon konstig anledning haha. Bland annat så bestämde vi att vi skulle ta en långweekend i London i höst, är redan så pepp haha! Jag åt en jättegod vit chokladkaka som smälte i munnen och en kopp te såklart, mys!

Efter några timmar där när de började möblera om till resturang och bar istället för fik, så kände vi att det var dags att börja röra på oss. För skoj skull så tog vi vägen förbi Ben and Jerry´s igen och denna gång så möttes vi av två polisbilar och massa poliser i uniform runt om butiken. Tydligen så hade det blivit ett sådant högt tryck vid butiken och all gratisglass så polisen var tvungen att kallas in. Helt sjukt! Tänk att lite gratisglass kan locka så mycket folk! På vägen till tunnelbanan så gick vi förbi Café Kladdkakan, då vi båda ändå inte hade något att göra under kvällen så tog vi en spontanare in dit också. Haha, så typiskt oss att sätta oss på ytterligare ett fik och snacka. Där satt vi också i några timmar och det slutade med att det även blev middag där. SÅ mysigt! Älskar verkligen att sitta på ett fik med en fin vän och prata om allt mellan himmel och jord samtidigt som man ser stressade Stockholmare gå ute i kylan hehe.

Trots att vi är så olika så är denna tjej en av mina finaste vänner jag har! <3

Som ni då kanske har märkt så har det inte blivit någon ridning för mig idag av olika skäl. Jag får helt enkelt peppa till nästa vecka! Men trots det så har jag verkligen haft en toppendag med två fina vänner. Nu är jag helt slut i både kropp och knopp och känner att jag nästan borde gå och sova redan nu. Men en kopp te till tror jag nog att jag får i mig. Imorgon är det hårdplugg hemma hos Vånkan igen som gäller. Kram på er och god natt!

Herregud vad trött jag är! Men åh vad härligt det var att komma tillbaka till kyrkan och få sjunga massa härliga låtar och skratta ikapp tillsammans med Gabriel och 300 till. Det märktes att vi har haft påsklov, både på oss i kören men även på Gabriel, han glömde saker och vi glömde saker och ibland blev det lite för rörigt bland stämmorna. Jag kände även att min röst var lite ringrostig, hade nog behövt sjunga upp lite mer än vad vi gjorde. Men jag tycker ändå att vi lyckades ganska så bra tillslut. Idag började vi även repa Sarah Dawn Finers låtar som hon ska sjunga, eller de låtar som hon ska sjunga och vi ska köra. Måste nog öva på den ena av dem då jag var tvungen att bita mig i läppen flera gånger för att inte gråta. Kan ju inte stå på scenen och gråta om en månad liksom haha. Det var iallafall en härlig kväll och det är alltid så himla mysigt att kliva in i en varm filadelfiakyrka när det är lite småruggigt ute fortfarande. Vi har övat mycket idag, massa låtar där det är massa med text, så vi har verkligen fått öva på stödet och att artikulera så varje ord hörs. Snacka ordbajsa haha. Jag tackar Helen Sjöholm för att hon i tidigt stadie fick mig att inse hur viktigt det är att artikulera och sjunga på rätt sätt. Nu sitter jag i köket och äter lite, sen blir det nog en kopp te innan det är dags för mig att krypa tll kojs. Säger god natt till er redan nu, godnattkram!!

God eftermiddag på er vänner. Sitter just nu nyduschad i soffan och lyssnar på Livet är en schlager samtidigt som jag äter lite mat. Har precis slängt in en tvätt och planerar att sitta här och ta det lugnt i några timmar innan jag ska iväg igen. Inatt har ajg haft en sån där pissnatt igen. Ni vet när man vaknar vid 3,4 och inte kan somna om på några timmar. Fattar inte varför det är så svårt att somna om igen. Det är som att man har jetlag eller nått utan anledning haha. Stress har jag också hört, men jag känner mig inte så stressad....

Men iallafall. Åkte till Vånkan så jag var där strax efter 9. Idag tror jag att vi har pluggat minst av alla dessa dagar som vi suttit och pluggat. Däremot så har jag nog aldrig mejlat till så många förskolechefer som idag haha. Tänk att det ska vara så svårt att få tag i pedagoger som vill och kan hjälpa tlll. Vi kollade också upp lite litteratur som vi ska försöka att få tag i så snart om möjligt. Imorgon har vi handledning, så tror att vi kommer igång med skrivandet mer efter det. Strax innan 14 så började jag bege mig hemåt, det kändes som att vi inte kunde göra så mycket mer idag. Nu håller vi bara tummarna för att vi inte får allt för mycket skäll imorgon! Ikväll är det äntligen dags för Du kan sjunga gospel, har verkligen längtat, nä vänner. Nu ska jag nog läsa lite bloggar, återkommer ikväll!

Bild från i lördags :)

Hej på er älskade ni. Jag märker att denna helg har gått i fika och umgänge med fina vänners tecken. Det går verkligen inte att fika för mycket i livet. Denna härliga söndag har jag tillbringat i Vällingby tillsammans med Elin, inte Hagelin denna gång haha. Vi är verkligen för många Elin i stallet känner jag, denna Elin är ytterligare en med samma namn som hänger i stallet. Vi har känt varandra i ett antal år nu, men inte förs förra veckan så kände vi att vi har sjukligt mycket gemensamt då vi båda nästan har samma funktionsnedsättning och så jobbar vi båda med barn. Så det var verkligen dags at träffas utanför stallet för lite barn och hästsnack! Vi satt på Waynes i kanske tre timmar och pratade om just jobb och hästar. Jättemysigt var det att få sitta och känna igen sig i varandra och ta emot varandras tips och trix. Man kan ju undra varför vi inte har kommit på detta tidigare haha. Är så peppad inför vår framtida privatlektion som vi bestämde att vi skulle boka in! Nu har jag iallafall kommit hem och bytt om till mjukisar och sitter och väntar på middagen som snart är klar. Varför är man alltid som mest sötsugen när man precis ska äta mat? Denna helg har verkligen gått sjukt fort! Imorgon är det måndag, men jag längtar faktiskt. Dels att få fortsätta skriva på C-uppsatsen men framför allt för att det är dags för Du kan sjunga gospel rep efter påskuppehållet, yey!

Helt plötsligt mitt i all stress och stallhäng så tror jag att jag har kommit på vart mitt problem i ridningen ligger. Enda sedan jag kom hem från USA så har jag då och då haft en jättekonstig känsla när jag rider, jag har ju nämnt det några gånger nu under terminen att jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på denna konstiga känsla. Många gånger så har jag hoppat av hästryggen i frustration då jag verkligen inte fattar varför jag tycker att det känns konstigt. Det har varit en känsla av att jag känner mig helt lealös och ofokuserad på hästryggen och inte hittar takten vilket gör att jag känner mig vinglig och obalanserad när jag försöker jobba Jissa framåt i alla tre gångarter.

För några veckor sedan efter en ridlektion på Jissa så kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag försökte verkligen gå igenom exakt hur jag kände och det slutade med att jag började fundera på om problemet ligger någon helt annan stans än vad jag trott från början, hur säker jag är i min funktionsnedsättning. Jag har alltid sett mig själv som en person som har accepterat mina hinder. Men varje gång jag ser en inspelning eller bilder på mig själv när jag rider så är det inte alls så jag ser mig själv när jag sitter uppe på hästryggen. I mitt huvud så ser jag ut som "alla andra" när jag rider och då blir det en krock där när jag inser att jag inte alls ser ut så.

Jag glömmer bort att min högersida inte ser ut som min vänstersida, att jag är ojämn.

Jag har pratat om detta frustrerande problem om att jag känner mig vinglig med både Åsa och Anette när jag ridit för dem, ingen utav dem ser det som jag försöker att förklara att jag känner. Jag inser att det är ett positivt tecken, båda två säger hela tiden att jag rider mjukt och fint och att jag ska fortsätta som jag gjort tidigare. Jag vet inte hur många gånger Åsa har försökt att förklara för mig nu att min balans är på topp. När jag red privatlektion sist så kändes det lite som att hon hade ledsnat på att försöka förklara för mig och sa att om jag tycker att min balans är dålig, så vet jag inte vad dålig balans innebär.

Trots Åsa och Anettes försök till att få mig att förstå att jag kan rida, att jag ska tänka positivt och inte överanalysera allt så har jag ändå inte kunnat släppa denna känsla. Det är så fruktansvärt frustrerande att inte kunna sätta fingret på vad som känns fel. För även om allt ser bra ut, så känns det inte bra. Men nu helt plötsligt så tror jag att jag har hittat vart problemet ligger. I min yrsel. Har ju gått runt med yrsel mer eller mindre varje dag sedan flera månader tillbaka, det började någon vecka innan vi åkte till USA och sedan dess så har den alltid funnits där och stört. Jag tror att det är den som gör att jag känner mig obalanserad och ofokuserad på hästryggen. Nu har jag varit yr så pass länge och har börjat tröttnat på att må som jag gör, så när jag rider så kopplar jag bort yrseln och försöker att lägga all fokus på min ridning istället. Men kanske är det så att när jag känner mig så där obalanserad så är det kroppens sätt att säga ifrån. Att jag varje gång jag känner denna känsla måste se det som ett teckan på att nu måste jag ta det lugnt och andas i någon minut innan jag forsätter.

Jag har ingen aning om jag tänker rätt, men denna anledning är den enda logiska jag kan komma på just nu. Det kan lika gärna ha med mina höga krav att göra också, att jag aldrig är nöjd med det jag gör eller tror att folk förväntar sig mer än vad de gör av mig. Men det känns fel i hela mig när jag känner mig så obalanserad på Jissa och då kan jag verkligen inte tänka bort det. Nu ska jag iallafall försöka att lyssna mer på min kropp och försöka att vila mer när jag känner mig vinglig. Håll tummarna för att jag har hittat lösningen nu och att yrseln ger med sig!

Är så tacksam att jag får rida en häst som kan så mycket, nu måste bara jag försöka förstå att jag också kan.

Hej på er vänner. Nu har jag hoppat i mjukiskläderna och sitter och lyssnar på Chess i sängen samtidigt som jag äter lördagsgodis. Sov ganska så länge idag, då mamma och jag kom hem så pass sent igår. Inte nog att det är ersättningsbussar från spånga till Bålsta så blev det signalfel på kvällen i Spånga som gjorde att tågen bara gick till sundbyberg. Så vi var tvungna att ta en liten omväg hem. Tror jag tokdeckade i sängen strax efter 00:30. Idag under eftermiddagen så har jag varit iväg en sväng ned till Spånga station för att fika med Rebecka. Det var ett tag sedan som vi sågs nu så det var verkligen dags att chatcha up lite. Jag älskar verkligen Spånga konditori, men det enda som jag tycker är synd är att det ligger så jättenära busstorget, nu när våren är här och under sommaren så vill man ju så gärna sitta ute på uteserveringen, men där är det nästan bara skugga och så låter det alldeles för mycket av all trafik, så det är nästan omöjligt att föra en konversation med någon då. Men vi satt inne och pratade om allt möjligt istället, mysigt det också såklart!  Vi får se vad jag hittar på resten av dagen, kanske sätter på Chess på DVD istället för att bara lyssna på spotify. Nu ska jag iallafall betala en räkning som jag skjutit på sedan länge, kram på er!

Herregud vilken magisk konsert jag var på igår kväll alltså. tror seriöst att jag hade rysningar rakt igenom hela konsertens dryga två timmar. igår var jag alltså på Chess in concert, en konsertversion med låtarna från musikalen Chess, den engelska versionen då. De som medverkade var bland annat Sarah Dawn Finer, Gunilla Backman, Anders Glenmark, Philip Jalmelid, Johan Schinkler och sist men inte minst dirigenten Anders Eljas med Stockholm concert orchestra och Stockholms musikgymnasiums kammarkör.

Chess är verkligen en av mina favoritmusikaler, dels för att det var den första musikalen som jag fastnade för, dels för att Helen Sjöholm och Tommy Körberg spelade i den svenska uppsättningen, men framför allt för musiken. Helvete vad bra den är! Blir nästan lika imponerad av Björn och Bennys fantastiska musikalitet varje gång jag lyssnar på musiken från denna musikal. Det finns en tanke och en tydlig röd tråd genom alla låtar, varje övergång till nästa låt är genialiska och alla småfinesser som ett flöjtriff som kommer in mitt i en låt eller ett pianoriff någon annan gång och att låtarna har så himla mycket musik i sig gör att jag får rysningar på nästan varje låt. Att dessutom orkestern var där och spelade gjorde den musikaliska upplevelsen så otroligt mycket mäktigare. Sjukt bra konsert var det med otroligt många bra musiker!

En negativ sak dock, att det blev lite rörigt i berättelsen. De fem sångarna som var med hade sina roller, men vissa låtar sjöngs av "fel" karaktär och storyn blir lite rörig då låtarna hamnar i lite oordning. Jag vet att musikalversionen kom senare än konsertversionen, men de hade trots allt en berättare som förklarade lite då och då vad som hände, men det är så himla lätt att försöka se musikalen framför sig. Men det är verkligen det enda negativa jag kan komma på. Det var jättekul att få se Gunilla Backman live igen, senast var när hon spelade i Mamma Mia, det var otroligt kul att se och höra Sarah Dawn Finer i en helt annan roll och med helt annan musik än vad man kanske är van vid, Anders Glenmark är en gammal veteran som jag hört så mycket om inom denna musikal och det var kul att få se honom live. Men den största upptäckte var Philip Jalmelid. Alltså, jag säger bara passa dig Tommy Körberg, du har en riktig konkurrent! Grym röst! Han såg faktiskt ut lite som Körberg också, underbett och sjöng typ exakt som honom, tänk att en så mäktig röst kan komma ut ur munnen trots att båda knappt har den öppen, snacka begåvning, grym var han!