Heej! :D

Det känns som om dagarna bara går och jag dras med som i en storm och hänger inte med. Jag har slutat känna efter hur jag mår eller vad jag vill. Har snarare kommit in i någon form av trans, där allt går ut på att bara låta dagarna gå  och skita i hur det går i skolan och stallet. I andras ögon vill jag visa att jag mår bra, så det inte blir så mycket frågor. Jag är trött på att vara stark. Mina krafter räcker inte till. Vill inte belasta andra med mina problem. Vill inte prata känslor eller blotta min själ inför vem som helst. Det känns inte längre som om jag är jag.

Jag är trött på att tycka synd om mig själv, är trött på att försvara mig, är trött på att låtsas. Det känns som om min ryggsäck blir tyngre och tyngre och ingen lyfter av belastningen.

Jag vill ha hjälp från dom rätta personerna och jag vill inte behöva komma till dom, jag vill att dom kommer till mig.

Men hur...jag tar en dag i taget och hoppas på det bästa.