Det är hemskt att jag gör så här med mig själv. På kvällarna oavsett om jag är glad eller inte så kan jag inte låta bli att kolla på gamla klipp på idoler eller gamla bilder på vad man har varit med om i livet. Jag beter mig ibland som om jag redan ligger på dödsbädden och ser tillbaka på mitt liv. Som att jag redan har förberett mig inför att cancern är tillbaka och att jag snart kommer att dö. Jag blir så otroligt förbannad på mig själv när jag gör så här! Varför utsätter jag mig själv för det här!? Jag vill inte dö! Jag vill inte DÖ! JAG VILL INTE DÖ!! Jag har så mycket kvar att leva för! om jag nu ska dö i denna ålder, varför blev jag ens född!? Jag kan helt enkelt inte dö nu när jag är mitt i livet! Jag vill bara skrika ut till Gud så han förstår mig, jag tvekar ibland på om han hör och förstår. Men jag måste lita på honom. Ingen känner mig så bra som han och han är den ända som vet vad och hur jag verkligen känner! Gud, hjälp mig att ta mig igenom det här. Hjälp mig att bära allt det jobbiga.

Hej på er vänner. NU tar jag fredag, äntligen! Egentligen så har jag ju varit hemma hela dagen som säkert många av er inte har, men jag har suttit och pluggat så jag ska slippa ha panik över det i helgen då jag har fullt upp. Eftersom våran skrivare saknar bläck just nu så blir det lite dubbelt arbete för mig då jag gärna vill ha med mig mina reflektioner till nästa seminarie och inte bara ha dom på datorn, så får först skriva allt för hand och sen även skriva ner det på datorn för att lägga upp det på mondo, men då kanske allt sätter sig oxå, man får se det positivt, blir lite innötning om ni förstår vad jag menar ;). 

Egentligen så hade jag tänkt att åka till min VFU-förskola idag och hälsa på, men skolan tog lite längre tid än vad jag hade planerat så jag får ta den en annan dag. Typ innan eller efter skolan någon dag framöver, annars har jag så sjukt svårt att komma iväg trots att det är ett ställe som motiverar mig! Tror det är något jag behöver öva på iofs, att ta tummen ur röven och ringa dom där telefonsamtalen som jag har sagt att jag ska ringa sen i somras när allt lugnar ner sig, att hälsa på dom jag har sagt att jag ska hälsa på runt om i landet när det blir lite lugnare, att läsa den där boken som jag har lovat mig själv att läsa för att inte bara läsa kurslitteratur. Frågan är när det blir lite lugnare och om jag någonsin kommer att känna att det blir lugnare. Jag vet inte ens själv när jag tycker att det är lugnt. Oj, nu gled vi ifrån ämnet lite märker jag. Men jag tror att jag just precis nu när jag skrev detta förstår varför jag har börjat drömma stressdrömmar igen, härom natten så drömde jag att jag skulle hoppa av bussen men chauffören bara gasade och gasade och jag fick mer och mer panik ju längre och fortare vi åkte och jag inte fick hoppa av. Dags att ta ett djupt andetag och försöka göra något åt detta kanske, men vad?

Okej, nu lämnar vi min stress och går vidare. Nu när jag har tagit helg så har jag satt mig i min säng och tänt ljus och tänkte fortsätta kolla på Glee, började kolla på första säsongen igår och har blivit lite beroende tror jag hehe. Ha en fortsatt bra fredag nu kompisar, puss!