Idag blev det både ris och ros för mig på Billys rygg. I början så tyckte jag att det var katastrofalt men i slutet så kändes han riktigt bra! Red med gummisnodden runt halsen i början för att känna på honom utan den. Gjorde mycket halter och jobbade på böjda spår, han tog upp huvudet ganska mycket och jag hade då svårt att vara still och stadig i handen. Vi gjorde en övning som innebar att man skulle göra en halv volt tillbaka och sen rida skänkelvikning på hörnlinjen om man vände vid medellinjen. I början så visste jag knappt vad jag gjorde haha, jag var lite seg i huvudet och förstod inte hur man skulle göra en volt tillbaka och sen göra skänkelvikning men jag gjorde så gott jag kunde. I början så blev det lite vingligt och så fort jag började med att flytta honom så tog han upp huvudet och spände till lite, men han flyttade ändå helt okej för att vara dom första gångerna. 

Efter det så gjorde vi samma övning i trav, där valde jag att spänna fast gummisnodden så jag skulle få lite hjälp med stödet. Det gick mycket bättre då, han fick mer fart och blev mer stadig vilket gjorde att jag kunde bli tydligare med hjälperna. Han flyttade sig riktigt bra när jag väl gjorde rätt med att hålla honom rak och hade fart. När vi sen kom ut på fyrkantspåret efter skänkelvikningen så skulle vi komma ut i en öppna och rida det till hörnet, öppna är Billy verkligen jätteduktig på eftersom han är otroligt mjuk i sidorna. Vi fick till flytet med skänkelvikningar och öppna i slutet och det kändes riktigt bra. 

Efter en liten paus så jobbade vi med galoppen genom att fatta från skritt vid A, X eller C på volterna och sen galoppera till nästa bokstav för att där bryta av till skritt. En jätterolig och nyttig övning verkligen då jag tycker att man verkligen känner skillnaden mellan den första fattningen till den sista. Dock så började vi i högervarvet så är både Billys och min svåra sida, men det gick verkligen klockrent! Jättefina fattningar, en lugn och fin galopp och han fattade höger galopp i VARJE fattning! Ett stort steg framåt då Billy har det lite svårare i högervarvet. I vänster så blev det lite klurigare, han missförstod ibland och fattade höger men det var bara att försöka fatta om fort så det blev rätt. Men efter några fattningar som jag nästan var övertydlig med så hajade han till och fattade rätt tillslut. 

I slutet så travade vi av dom lite och han kändes verkligen superfin där! En bra och flytande trav, otroligt loss i sidorna och sökte sig mer och mer neråt och lyhörd för mina skänklar. Han frustade till emellanåt och man kunde bara inte låta bli att bara sitta där och le och klappa. Jättekul verkligen!

Hej på er vänner. Nu är jag hemma och håller på att varva ner. På ett sätt så känns det som att man inte har gjord någonting idag, men på ett annat sätt så känns det som att man har gjort hur mycket som helst! Är helt slut i huvudet haha. Har iallafall kommit igång med hemtentan nu tackvare att jag, Vånkan och Mia pluggade tillsammans idag, har blivit mycket skrattattacker pgr av trötthet men det känns skönt ändå att man är på gång, men det kommer dröja några dagar innan man blir klar, har ungefär 3000 ord kvar att skriva haha. Vi ska träffas på Måndag igen och fortsätta att skriva tillsammans, är så mycket roligare och skönare att plugga med vänner än att sitta hemma och få panik över att man inte förstår någonting!

Nu är det iallafall bara att ladda batterierna och åka mot stallet för en ridlektion, vi får se hur det går....återkommer när jag är hemma från stallet och ar duschat. Kram på er, ha en trevlig kväll.

Tentamat ;)

Att jag oftast gråter när jag lyssnar på gospel. Jag vet, det låter lite sjukt men så är det. När jag lyssnar på gospel så är det som en hel annan värld öppnar sig och alla känslor kommer på en gång. Jag vill bara ställa mig upp och dansa, sjunga med och prisa Gud. Jag känner mig oövervinnelig. Hela min kropp är fylld av tacksamhet och värme och just den tacksamheten gör att tårarna börjar rinna. Det är som att alla murar som jag har byggt upp helt plötsligt rasar och jag släpper ut alla känslor som jag känner, lyckliga som olyckliga. Det är otroligt befriande. Den känslan som jag känner går inte att sätta fingret på om man inte har upplevt den förut. Samtidigt som att det är väldigt befriande så är det väldigt jobbigt, jag önskar jag var en person som vågar visa mig svag, men jag har otroligt svårt att visa mina känslor öppet. Jag hoppas verkligen att ni får chansen att uppleva denna mäktiga känsla någon gång i livet, det är ni värda.

Dagen blir inte riktigt som jag hade planerat, på ett positivt sätt. Hade egentligen tänkt att läsa allt till seminariet på fredag och ställde klockan på 9. Men trött som jag var så lyckades jag somna om när jag stängde av klockan och vaknade av ett SMS från Vånkan. Så nu sitter jag på tåget mot Bålsta för att skriva på tentan med tjejerna, skönt att man är fler eftersom jag verkligen inte fattar någonting i denna kurs haha!

Vi får se när jag kommer hem idag, rider ju ikväll så hem måste jag ;). Nu ska jag fortsätta lyssna på Melissa Horn, kram på er och ha en bra dag!