Jag är grymt rädd. Rädd för vad som kommer att hända. Rädd för att vara svag. Rädd för ovissheten. Det är den som är värst. När hon börjar tänka i dom banorna oxå så blir jag vettskrämd, händer det här på riktigt? Händer verkligen detta mig?

Jag har aldrig i hela mitt liv...inte ens under åren på Didaktus varit i ett sånt behov av tröst som nu....och om det blir värre....ja det vågar jag inte ens tänka på nu, det här är bara början. Men den är jobbig nog. Det är inte förs nu jag verkligen saknar stödet, saknar kramarna och samtalen. Men jag är ändå glad att jag inte går i skolan, då hade jag inte kunnat göra bra ifrån mig.

Du får inte lämna mig! Det får du bara inte! <3

Lyckopiller <3

Tjatja!

Kom hem vid 21...som jag sa ;D. Gick bra att passa G idag, han var gryymt jobbig bara och jag orkade verkligen inte med honom...skulle vara överallt, ligga på mig i soffan, sitta ivägen för TV:n, skratta för allt. Ja, ni fattar. Allt för att jävlas haha. Men han är söt ändå ;).

Funderar på att gå till köket och fixa en kopp te, fryser jämt nu för tiden.

Nä, jag väntar tills det blir reklam igen ;).

Puss

Lyckopiller <3

Tänkte bara slänga in ett kort litet inlägg innan jag går ;).

Jobbar ju ikväll så kommer inte hem förs 21 typ så ni får update då. måste gå om en kvart och jag har liite att fixa innan dess.

Typ gå på toa NU!

Puss

Lyckopiller <3